”Valfriheten får oss att känna tidsbrist”

Tiden gör sig påmind på olika sätt på min väg till intervjun med Jonas Hjalmar Blom. Strax innan vi ska ses inser jag att caféet i Botaniska trädgården i Göteborg där vi gjort upp om att mötas snart ska stänga. På grund av dåligt lokalsinne och diverse avspärrningar är jag dessutom tio minuter sen. Men Jonas Hjalmar Blom har, som tur är, tid. Efter att ha kryssat mellan diverse isfläckar och tagit en spårvagnstur genom stan slår vi oss ner på ett annat café, beläget vid Valand. 

Men låt oss ändå börja i Botaniska trädgården, det är nämligen en plats som spelar en viktig roll både i Jonas Hjalmar Bloms liv och i hans bok som kom ut förra året. I boken berättar han om hur han som liten sprang runt dammen inne på Botaniska samtidigt som hans pappa tog tid med ett armbandsur. Efteråt lät han displayen stå kvar på den tid det tog och långt senare kunde han bara titta på displayen för att göra en mental tidsresa och återvända i minnet till den där stunden. 

Påmindes om dödligheten

Cirka tre kilometer nordost om Botaniska trädgården ligger Stampens kyrkogård med den muntra inskriptionen ”Tänk på döden” ovanför grinden. När Jonas Hjalmar Blom gick förbi den med sina tvillingar i barnvagnen för några år sedan blev han påmind om en hemmagjord bok han gjort med titeln Memento mori – Kom ihåg att du är dödlig. I boken hade han försökt visualisera hur mycket han hade kvar av livet genom att till exempel rita femtiotvå solar där varje sol skulle representera en sommar som han hade kvar att leva. Han hade även ritat in hur många böcker han trodde att han skulle ha kvar att läsa, antalet möten med sina föräldrar med mera. 

Att tänka på döden var också något Jonas Hjalmar Blom började med tidigt. Med en mor som forskade om palliativ vård och en morfar som var pastor så var döden och existentiella frågor ofta närvarande under uppväxten. Men ännu mer konkret blev tanken på döden då han för ett antal år sedan drabbades av testikelcancer. 

Den framtid som tidigare ibland hade känts snudd på oändlig blev med ens mycket snäv under den här perioden och han bestämde sig för att göra ett antal saker som han länge hade skjutit på. 

– Det var till exempel några personer som jag ville kontakta, antingen för att be om ursäkt för saker eller bara säga tack för att du dök upp i mitt liv. En sak som jag märkte var också att av alla de saker som jag ville hinna med att göra så var det ingenting som var nytt. Det var inte så att jag ville åka till Bahamas eller se Himalaya, utan jag ville mer uppleva saker igen som jag redan gjort, eventuellt en sista gång. 

Men det blev inte en sista gång. Behandlingen gick bra och i dag är Jonas återställd. Än i dag tycker han att det är viktigt att ta vara på tiden och att göra det bästa möjliga av den tid man har fått, däremot är han inte lika inriktad på effektivitet som han var i 20-årsåldern. Han minns en termin då han läste heltid på psykologprogrammet samtidigt som han läste en kvällskurs i manusskrivande, skrev för studenttidningen, jobbade extra som personlig assistent, sjöng i studentkören, tränade regelbundet, umgicks med vänner … till slut blev det för mycket. 

– Jag märkte att jag knappt nådde upp till godkänd nivå på kurserna,  och det där filmmanuset blev inte alls bra. Jag var inte heller så närvarande i mitt jobb. Jag fick väldigt mycket gjort, men det blev ingen kvalitet.

Gör färre aktiviteter

Fortfarande tycker han om variation och ägnar sig åt en rad olika saker, men han har valt att medvetet dra ner på antalet aktiviteter och att försöka vara mer fokuserad i det han gör. 

Motsatsen till effektivitetshets har han också upplevt. Under ett års tid, då han inte hade bildat familj och kunde leva på pengar som han sparat, bodde han ensam i en stuga på Västkusten. Under den här perioden hade han inte heller någon väckarklocka och försökte att leva i samklang med naturen  – han åt när han blev hungrig och gick till sängs när han blev trött utan att bry sig om vad klockan var. 

– Jag fick en mycket bättre känsla för vad jag faktiskt behövde i stunden. Jag blev mycket bättre på att känna av när jag var trött, eller när jag hade fått tillräckligt med umgänge. 

En annan effekt var att han började uppleva det som att tiden gick långsammare. 

– Nuförtiden har jag en mycket mer inrutad vardag. Barnen ska till skolan klockan åtta, sen vet jag att jag har ett antal timmar på mig att jobba innan jag ska hämta dem och så vidare. Det gör att jag upplever att tiden går mycket snabbare än jag gjorde under det året då jag inte hade något planerat eller schemalagt. Kanske för att det blev en tydligare känsla av närvaro i nuet. 

Händelsetid

Inom forskningen pratar man om klocktid och händelsetid. Klocktid är när man lever sitt liv strikt efter klockan medan händelsetid är när man istället låter saker ta den tid de tar. Att leva helt efter händelsetid i vårt moderna samhälle är svårt, för att inte säga omöjligt. Att ta en buss, gå till tandläkaren eller träffa en kompis för att fika förutsätter att man har koll på klockan. Samtidigt visar forskningen tydligt att de som lever sina liv mer efter händelsetiden än efter klockan blir mer närvarande i det de gör. Efter året i stugan har Jonas Hjalmar Blom också försökt att ta med sig detta i vardagen. 

– Som nu till exempel: Jag skulle lätt kunna säga till dig att jag har tid till klockan fyra så vi måste vara färdiga innan dess. Men jag tänker att det här får ta den tid det tar. Och det tror jag gör att jag kan vara lite mer närvarande i vad som händer.

Mer extrema experiment att leva efter händelsetid istället för klocktid har också gjorts. I boken berättar Jonas om fransmannen Michel Siffre som på sextiotalet medverkade i ett forskningsexperiment där han  levde ensam i en grotta i flera månader. 

– Utan någon indikator på om det var dag eller natt så sov han dels mycket längre sömnpass, men sen var han också vaken mycket längre. Så varje mentalt dygn blev mycket längre än det kronologiska dygnet.

När forskarna berättade för Michael Siffre att den utsatta tiden hade gått trodde han först att de skämtade eftersom han upplevde det som att det hade gått mycket färre dygn. 

Fler val i dag

Trots att vi som lever i dag har mycket mer fri tid än vad de flesta hade för hundra år sedan, dels på grund av färre och kortare arbetsdagar och dels på grund av arbetsbesparande maskiner, så upplever många att de har svårt att få tiden att räcka till. Jonas Hjalmar Blom menar att det beror på att vi har fler möjligheter än man hade tidigare.

– En av grundpelarna i kapitalismen är att fler varor ska produceras till ett billigare pris. Tillsammans med finslipade marknadsföringsmekanismer gör det att fler erbjudanden än någonsin når oss. Det räcker med att gå ut på stan så ser man reklamskyltar, eller att man plockar upp sin telefon så får man annonser. Dessutom har gemene svensk mer pengar att röra sig med än vad man hade förr. Det här skapar en illusion av att det är möjligt att göra mycket mer än vad det egentligen finns tid för, säger han. 

Han tar ett exempel: Den som kom hem, trött efter jobbet, för åttio år sedan kunde kanske välja mellan att gå över till en granne och prata, ta en promenad eller gå på bio. I dag finns det istället hundratals filmer att se på via strömningstjänsterna, det finns nästan lika många evenemang man kan gå på, tusentals spel att spela och ett oändligt antal produkter man kan köpa med bara några få klick. 

– Det tror jag verkligen bidrar till känslan av tidsbrist. För mycket av det här vill vi ju göra. Det är jättespännande att gå på en massa filmer eller titta på serier eller gå på evenemang eller se på sport. Den här kombinationen av många valmöjligheter och goda ekonomiska möjligheter gör att det inte är en ekonomisk fråga att göra många saker utan snarare en fråga om hur man klämmer in allting i den tiden man har.

Ingen smartphone

I likhet med Jonas Gren, som Syre intervjuade i höstas, så har Jonas Hjalmar Blom valt att inte ha någon smartphone. För honom handlar det dels om att kunna behålla fokus, men också att slippa bli bombarderad av olika valmöjligheter hela tiden. 

– Om vi skalar bort de möjligheterna ur vardagen så får man kanske lite mer sinnesfrid. Jag propagerar inte för att alla ska göra sig av med sin smartphone. Nu ligger det en framför oss här och vi har nytta av den nu, säger han och pekar på min telefon som ligger på bordet för att spela in samtalet. 

– Men jag tror att var och en måste forma en vardag och en livsmiljö som passar en och som låter en göra mer av det man faktiskt vill göra. 

Antalet val kan också vara utmattande såtillvida att det bidrar till känslan av att man hela tiden måste välja det bästa, menar Jonas Hjalmar Blom. 

– Om det bara finns ett par jeans så blir det ju ganska lätt att välja. Men om det finns tusentals modeller från en massa olika butiker och från hela världen – då kan det bli ett heltidsjobb bara att välja ut ett par jeans.

Men det är inte bara antalet val som gör oss utmattade och stressade. Många människor jobbar långa arbetsdagar och har svårt att själva bestämma hur de ska lägga upp sin tid på arbetet. Jonas Hjalmar Blom menar också att det, till skillnad från förr då det var hög status att kunna ta ledigt, i dag har blivit en högstatusmarkör att jobba långa arbetsdagar. 

– Mycket av arbetslivet i dag är väldigt abstrakt, konstaterar han. Det är klart att du till exempel kan peka på att du har skrivit de här texterna, men det kan vara svårt för andra att bedöma kvalitén. Då kan det istället bli så att ett sätt att visa sig duktig är att man jobbar väldigt länge. Den som kommer först och går sist är ofta den som utåt sett anses vara den som jobbar bäst.

Han berättar om en kollega som jobbade på ett konsultföretag och som fick i uppdrag när han började att nå upp till vissa mål. 

– Han svarade: Okej, det kan jag gå med på. Men när jag har nått upp till det där, då vill jag inte jobba mer, utan då vill jag kunna gå hem. Han var bra på sitt jobb vilket gjorde att han efter ett tag kunde börja gå hem redan på torsdag eftermiddag och inte komma tillbaka förrän på måndagen. När hans chefer såg det blev de förvånade och tänkte att om du klarar dina mål på bara tre och en halv dag så måste vi såklart sätta högre mål. Men då skar det sig rejält. 

Exemplet ovan, menar Jonas Hjalmar Blom, visar på ytterligare ett problem med det kapitalistiska tankesättet.

– Det räcker inte med att bara nå upp till en godkänd nivå utan vi måste alltid höja nivån lite till, och sen lite till. Och det kräver såklart mycket tid. 

Själv jobbar han med förtroendearbetstid och trivs bra med det, även om han ser att det också kan bidra till stressen av att visa sig duktig. 

– Många kollegor jag pratar med säger att ”just nu är det väldigt mycket, så det är bästa hugga i”. Däremot är det nästan aldrig som man hör någon säga: ”Nu är det väldigt lugnt så i dag kan jag gå hem tidigare.” 

Tidskulturen viktig

För att komma runt det här menar han att det är viktigt att man pratar om tidskulturen på sin arbetsplats. 

– Vad vill vi med vårt jobb? Är det viktigaste att maximera antalet timmar och jobba så mycket som möjligt? Eller finns det någon möjlighet att rucka lite på det?

Om man till exempel vill kunna gå ner i arbetstid och ens chef inte går med på det menar han också att man bör fundera på om man ska byta jobb. 

– Det är lätt att säga såklart, för det är ju inte alla som kan välja. Men man bör komma ihåg att ett jobb alltid ska vara en matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare. Som arbetssökande kan man uppleva det som att man kommer med mössan i hand och ber om att få ett jobb, men det är ju också så att arbetsgivaren behöver någon som gör jobbet. Därför bör man i alla fall ha en viss möjlighet att forma sin arbetssituation. 

Framförallt hoppas Jonas Hjalmar Blom att den som läser hans bok ska börja reflektera mer över vad hen lägger sin tid på och kanske göra en del förändringar i livet. 

– Jag menar att det är en bok som inte bara handlar om tid utan också om välbefinnande och att leva ett meningsfullt och rikt liv. Inte bara ekonomiskt rikt, men också emotionellt rikt. Att livet ska få en lite högre grad av meningsfullhet.