Västkusten och skärgården där utanför är riksintressen för naturvård, friluftsliv, kulturmiljö och turism – just för att det finns starka skäl att skydda dem, skriver en grupp debattörer från Naturskyddsföreningen. Men där vill regeringen bygga ny kärnkraft.
DEBATT. Den 17 oktober 2025 presenterade klimat- och näringslivsdepartementet promemorian Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten med målet att ändringarna i miljöbalken ska träda i kraft första juli 2026.
Vi, samtliga elva kretsar i Naturskyddsföreningen längs Bohuskusten, ser en fara i att begränsa miljöbalken på detta sätt. De begränsningar som promemorian föreslår är tänkta att möjliggöra kärnkraftsutbyggnad inte bara vid befintliga anläggningar, utan även i obrutna kustområden.
Som det ser ut nu är kusten och skärgården i Västsverige utsedda till riksintressen för naturvård, friluftsliv, kulturmiljö och turism. Det särskilda skyddet i miljöbalken har tillkommit just för att det finns starka skäl att skydda kustområdena från exploatering. Dessa skäl har inte på något sätt minskat i angelägenhet under åren. Tvärtom har de stärkts av de mål länderna i EU har: att införa strikt skydd av marina miljöer och dessutom att följa EU:s restaureringsförordning.
De geografiska förutsättningarna, i kombination med behovet av robusta beredskapslösningar och utrymningsvägar, gör kuster och öar olämpliga för kärnkraftsetablering.
Under driften kommer kärnkraftverket också att behöva kylvatten från hav eller sjöar, vilket leder till att vattnet som släpps tillbaka till det närliggande vattnet har högre temperatur. Redan nu har havsvattnet utanför Bohuskusten påverkats av ökad försurning och höjd temperatur, vilket får följder för det marina livet.
Många av de arter som finns längs kusten är anpassade till lägre temperaturer än de temperaturer som kan förväntas med ytterligare utsläpp av kylvatten från kärnkraftverk. De ökande vattentemperaturerna har redan nu lett till att fler värmegynnade arter har etablerat sig i vattnen runt Forsmark och Ringhals. Industrin i Stenungssund släpper sedan länge ut uppvärmt kylvatten.
Våra kustområden är generellt grunda och därför extra känsliga för påverkan. Det argument som framförs för att öka möjligheterna för kärnkraftsetablering längs kustområdena är att Sveriges energibehov måste tillgodoses. Men vi anser, precis som många andra har påpekat, att föreställningen om att kunna lösa Sveriges elbehov genom att peka ut nya platser för kärnkraft är felaktig. Det som verkligen behövs är att få fram förnyelsebar el snabbare och att införa incitament för ytterligare energieffektivisering.
Produktionen av el i Västsverige är låg samtidigt som behovet är stort. Dagens samlade kunskap visar att det framför allt är förnybara källor som sol- och vindkraft tillsammans med flexibilitetslösningar och energilager som på kort sikt kan bidra till att klara energisystemets utmaningar. Svenska Naturskyddsföreningen har många argument för den ståndpunkten. Byggnation av nya kärnkraftverk enligt regeringens förslag tar tid och innebär höjda elpriser samtidigt som skattebetalarna riskerar att få stå för en stor del av de ökade kostnaderna.
Till detta kommer den svåra och hittills olösta frågan om brytning och upparbetning av uran, vare sig den sker i Sverige eller andra länder. Brytning och upparbetning av uran är förenat med enorm miljöförstöring och stora hälsorisker. All drift av kärnkraftverk genererar radioaktivt avfall, avfall som ska transporteras, mellanlagras och slutförvaras någonstans på ett säkert sätt i tusentals år, med i dag okända kostnader och risker.
Anna Björk, Ann-Marie Ljungberg, Boel Lanne, Eva Kihl Selstam, Eva Rödström, Inge Löfgren, Karin Fröjd, Katarina Folland, Kim Weinehammar, Lars Arell, Stig Johannesson och Tore Mattsson, Naturskyddsföreningarna i Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil-Munkedal, Uddevalla, Orust, Kungälv, Tjörn, Stenungssund, Öckerö och Göteborg
