Om Socialdemokraterna vinner valet i höst lovar partiet att återinföra den feministiska utrikespolitiken. Forskning har visat att den fick konkreta effekter, inte minst genom sitt starka signalvärde. Nu visar en ny studie att den också ledde till omfattande förändringar inom utrikesdepartementet.
Den feministiska utrikespolitiken påverkade både arbetssätt och organisationskultur på ett sätt som tidigare inte uppmärksammats. Det menar statsvetaren Karl Magnus Johansson, som har studerat effekterna inom utrikesdepartementet. I en ny rapport, framtagen på uppdrag av Utrikespolitiska institutet, synliggörs hur den feministiska utrikespolitiken formades i samspelet mellan ministrar, politiskt tillsatta medarbetare och diplomater.
– Den främjade horisontell samordning och bidrog till funktionella och organisatoriska synergier. Det förändrade vardagen för personalen och gav nya insikter om hur utrikespolitik i praktiken skapas, säger Karl Magnus Johansson i ett pressmeddelande.
Något som överraskade bland resultaten var det utbredda motståndet – både principiellt och praktiskt – inom utrikesdepartementet.
– Medan den offentliga debatten har visat på politiskt motstånd, inte minst mot själva benämningen ‘feministisk’, visar studien på internt motstånd.
Samtidigt visar rapporten hur motståndet med tiden gav vika, bland annat på grund av nya allianser inom departementet och en tydlig politisk uppbackning bakom arbetet.
Karl Magnus Johansson beskriver den feministiska utrikespolitiken som starkt präglad av sin tid, men menar att delar av arbetet fortfarande lever kvar inom UD, framför allt genom riktlinjer för jämställdhetsarbetet.
Sverige först – fler följde efter
När den feministiska utrikespolitiken infördes 2014 av den rödgröna regeringen, med Margot Wallström (S) som utrikesminister, var Sverige först i världen med en sådan ansats. Därefter följde ett tiotal länder efter, enligt UN Women, däribland Frankrike, Tyskland, Mexiko och Kanada. Åtta år senare slopades den av regeringen Kristersson. Tobias Billström (M), dåvarande utrikesminister, menade i en kommentar till SVT att etiketten skymde innehållet i politiken.
Syftet med den feministiska utrikespolitiken var att stärka Sveriges globala arbete för flickors och kvinnors rättigheter – inom områdena rättigheter, representation och resurser. Ambitionen gav resultat, vilket bekräftades 2023 i en forskningsrapport. Rapporten visade hur 2014 blev en tydlig brytpunkt, då allt fler jämställdhetsmål började sättas upp.
– Det är tydligt att det fick effekter. Myndigheter och ambassader gjorde mer jämställdhetsarbete, som inte var en ny sorts arbete utan snarare mer av samma, framför allt inom utvecklingssamarbetet, sa Ann Towns, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och en av rapportförfattarna, i ett panelsamtal som Syre tidigare har rapporterat från.
Elin Bjarnegård, rapportförfattare och docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet, berättade i samtalet att personalen på ambassaderna även upplevde att den feministiska utrikespolitiken sände ”en väldigt stark signal”.
– Det är en utbredd uppfattning bland personalen att politiken stärkte jämställdheten i det land där de verkade.
De som arbetat på ambassader även före 2014 kunde intyga att den feministiska utrikespolitiken påverkade hur mycket man arbetade med jämställdhet, men de betonade också att det inte innebar någon ”fullständig revolution”.
”Perspektivet har tappats”
Om Socialdemokraterna vinner valet i höst vill de återinföra den feministiska utrikespolitiken. Partiets utrikespolitiska talesperson, Morgan Johansson (S), sa i en intervju med TV4-nyheterna tidigare i år att perspektivet på kvinnors rättigheter, representation och resurser har ”tappats”. Han får frågan om andra frågor inte borde prioriteras i det aktuella världsläget, men menar att dessa inte står i konflikt med varandra. Som exempel nämner han Iran, där det enligt honom är tydligt att intressena sammanfaller, med ”ett stenhårt förtryck av flickor och kvinnor”.
I samma artikel säger nuvarande utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, att jämställdhet är en prioriterad fråga för regeringen, och att etiketten i sig inte är avgörande.
