Hej Magdalena Andersson,
Det här brevet är till dig.
Jag läste ditt brev som du skrev nyligen och publicerade i dina sociala mediekanaler. Du inleder brevet så här: ”Till dig som gör rätt för dig, som ställer klockan varje morgon, och går till jobbet, men som trots att du gör allt rätt ser att lönen inte räcker lika länge som den borde.”
Redan här har du alltså exkluderat en stor del av det svenska folket, nämligen alla som inte arbetar. Det här återkommer sedan genom hela brevet, som när du skriver att ”det ska löna sig att jobba och göra rätt för sig”, ”alla barn ska se sina föräldrar gå till jobbet” och att ”alla som gör rätt för sig och anstränger sig för att bli en del av samhällsgemenskapen ska mötas med respekt”. För att ingen ska kunna missförstå budskapet avslutar du också brevet med att skriva att du vill ”förbättra vardagen för hårt arbetande människor”.
Både du och jag vet att det finns många människor som inte kan arbeta, kanske på grund av en funktionsnedsättning eller för att de inte får någon anställning. Förtjänar inte de också att bemötas med respekt och en förbättrad vardag?
Synen på att det bara är de som arbetar och ”gör rätt för sig” som räknas är något ni delar med högern. De som inte arbetar blir enligt det här synsättet snyltare, några som parasiterar på andras hårda slit.
Sällan blir det här så tydligt som i migrationspolitiken. Jag är glad för att ni har vänt angående de så kallade tonårsutvisningarna, men det skaver när ni hela tiden återkommer till att bara människor som arbetar och gör rätt för sig ska ha rätt att stanna. Trots att vi båda vet att det tar tid att lära sig ett språk och komma in i ett nytt samhälle. Trots att vi båda vet att det råder diskriminering på arbetsmarknaden som gör att personer med utländska namn eller som bryter på ett annat språk ofta väljs bort.
I arbetslinjens Sverige blir också arbete i sig till en dygd. Det viktiga är att vi arbetar, inte vad vi arbetar med. Men är verkligen arbete i sig det mest centrala i livet? Borde inte politikens uppgift istället vara att se till så att alla människor har det bra, oavsett arbetsförmåga? Och varför är lönearbete så mycket finare och viktigare än alla de hundratusentals människor som väljer att engagera sig ideellt?
Med den nuvarande AI-utvecklingen kommer behovet av arbetskraft förmodligen att minska markant under de kommande årtiondena. Jag förstår att det låter skrämmande i dina öron, men mindre arbete skulle kunna ha en lång rad fördelar. Först och främst mindre stress – i dag bränner många människor ut sig och familjelivet blir lidande på grund av att många tvingas prioritera arbetet. En minskning i arbetstid och lön skulle också leda till minskad konsumtion, något som skulle vara positivt, inte minst för klimatet.
Givetvis finns det människor som redan lever på en väldigt låg lön och som inte skulle klara av en löneminskning. Men problemet i dag är inte att det inte finns resurser i Sverige utan att resurserna är ojämnt fördelade. Det skulle man kunna råda bot på genom en kraftfull fördelningspolitik, till exempel genom införandet av en basinkomst.
Du skriver även att ”den strama migrationspolitiken ska ligga fast så att alla som har rätt att vara här kan bli en del av samhället”. Här uppfattar jag det som att du menar att majoriteten av dem som kommit till Sverige inte har rätt att vara här och att vi måste hålla en stram kurs för att kunna integrera det fåtal som ni tycker har rätt att stanna. Men både du och jag vet att det pågår krig och konflikter i världen som gör att över hundra miljoner människor befinner sig på flykt och att det bara är en liten bråkdel av dessa som tar sig till Sverige. Är det verkligen så mycket begärt att vi ska öppna dörren för fler? Och vem är egentligen du eller jag att bedöma vem som har rätt att vara här?
Det finns en gammal paroll som du säkert har hört – ”alla ska med”. Men ”alla” i det här fallet tycks bara vara de med arbetsförmåga, de som haft turen att födas i ett av de rikaste länderna på jorden eller mot alla odds lyckats ta sig in i det svenska samhället, de som klarat sig väl genom det svenska skolsystemet och som till sluts belönats med ett jobb.
Jag skulle hellre se ett samhälle där ”alla” verkligen betyder alla.
Vänliga hälsningar,
Valdemar Möller
Nu säger till och med SD att de är beredda att diskutera frågan om tonårsutvisnngar. Frågan är bara vad de kommer att kräva i utbyte.
IDF planerar för en ny offensiv i Gaza, trots vapenvilan.
