Förlusten av biologisk mångfald utgör nu en kritisk risk för både finansiell stabilitet och människors välbefinnande, enligt en ny bedömning från IPBES – den mellanstatliga vetenskapliga panelen för biologisk mångfald.
– Jag vill inte vara alarmist – men det går fort, säger Maria Widemo, chef för Naturvårdsverkets artenhet.
Hur påverkar näringslivet den biologiska mångfalden – och hur påverkar det oss? Den frågeställningen har 79 experter brottats med i tre år. Resultatet finns nu i den så kallade ”summary for policymakers”, som över 150 representanter för IPBES medlemsländer godkände i helgen. En process som kan liknas vid den som gäller FN:s klimatpanel – men här för biologisk mångfald.
– Målet har varit att sammanställa all världens kunskap, bara det är ett ganska häpnadsväckande mål, säger Maria Widemo, chef för Naturvårdsverkets artenhet på telefon från Manchester där hon deltagit i IPBES-förhandlingarna.
Alla företag, även de som inte direkt utnyttjar naturresurser, är beroende av biologisk mångfald, konstaterar IPBES. Samtidigt bär företag ofta liten eller ingen ekonomisk kostnad för sina negativa effekter på naturen, och har svårt att tjäna pengar på positiva insatser. Miljöekonomen Stephen Polasky, som varit en av tre medordförande, sammanfattar det i en pressrelease som ”en snedvriden verklighet”.
– Att fortsätta som vanligt kan ha varit lönsamt på kort sikt, men effekterna på flera företag kan ha kumulativ påverkan som sammantaget får globala konsekvenser som kan överskrida ekologiska brytpunkter, säger han.
Riskerar sin egen existens
IPBES skriver vidare att det kan anses ”väletablerat” att brytpunkter leder till potentiellt irreversibel förlust av biologisk mångfald med omfattande ekonomiska, sociala och ekologiska konsekvenser. Likaså att näringslivets påverkan hittills ”har varit övervägande negativ, och många påståenden om positiva resultat kan mer korrekt beskrivas som minskningar av negativa effekter”. Den utvecklingen måste vända – annars riskerar företagen i förlängningen också sin egen existens, säger forskaren Matt Jones, också han medordförande.
– Företag och andra viktiga aktörer kan antingen leda vägen mot en mer hållbar global ekonomi eller i slutändan riskera utrotning, både vad gäller arter i naturen, men potentiellt också sin egen.
Även Maria Widemo på Naturvårdsverket betonar allvaret.
– Vi ser goda exempel där det finns en balans. Men de är färre än de dåliga.
Varför ser vi inte fler goda exempel om det ligger i deras eget intresse?
– Generellt kan man säga att avståndet mellan konsument och faktisk påverkan på marken är väldigt stort. Det är extremt många led. Alla har inte riktigt koll eller har haft intresse för hur deras verksamhet påverkar hela värdekedjan.
Behövs visioner
IPBES skriver också att ekologiska cykler, såsom ekosystemets återhämtning, är i osynk med den tidspress som gäller vid beslutsfattande och tidsramar för avkastning på investeringar och rapportering från företagen – med tonvikt på kvartalsresultat. Kortsiktighet, konstaterar Maria Widemo, är aldrig bra när det kommer till biologisk mångfald.
– Det behövs vision och långsiktighet.
Vill se transparens
Vad som krävs, skriver IPBES, är en transformativ förändring. Inte minst av finansiella flöden. I dagsläget riktas stora subventioner mot verksamheter som driver förlust av biologisk mångfald, ofta med stöd av omfattande lobbyverksamhet grundad i särintressen. De subventioner som leder till naturförstörelse är också många gånger större än de som satsas på bevarande.
– Ett bättre engagemang för naturen är inte valfritt för företag – det är en nödvändighet, säger Ximena Rueda, den tredje medordföranden till bedömningen.
– För att undvika greenwashing är det dock viktigt att företagen har transparenta och
trovärdiga strategier som tydligt visar deras åtgärder och hur de bidrar till biologisk mångfald, samt att de offentliggör sin påverkan och sina beroenden samt sina lobbyaktiviteter.
Vår överlevnad på spel
Rapporten listar också mer än hundra åtgärder företag kan göra idag, så som att se till att anta åtaganden och sätta ambitiösa mål. Men också utforska alternativa affärsmodeller och själv bedöma sin påverkan på den biologiska mångfalden. Stephen Polasky konstaterar att en bättre förvaltning av den biologiska mångfalden är centralt för att hantera risker i hela ekonomin och i hela samhället – att det inte ska betraktas som någon avlägsen miljöfråga, ”utan som en central utmaning som finns i varje styrelserum och regeringsrum”. Maria Widemo är inne på samma spår.
– Jag hoppas att vi går från att biologisk mångfald ska ses som en naturvårdsfråga till att bli en samhällsfråga – och en fråga om vår överlevnad.
