Inget tyder i dag på att de så kallade Liberalerna blir kvar i riksdagen. Även om mycket kan hända på ett halvår och opinionssiffrorna är något annat än val, så tyder den senaste mätningen från Indikator Opinion för Ekot på 1,4 procent på att partiet snarare är på väg neråt, från de 2 procent som de länge pendlat runt, än uppåt.
Redan i förra valet hade partiet hamnat utanför riksdagen om det inte vore för stödröster från Moderaterna. Denna gång lär de rösterna utebli, dels för att det ses som för stor risk att de är bortkastade. Och dels för att L, om de står vid sitt ord att inte stödja en regering med SD i, står i vägen för Kristerssons möjlighet att bilda en ny regering. Detta samtidigt som de har minimal möjlighet att få tillbaka dem som stått upp för de liberala värdena, motsatt sig SD-samarbetet och flytt partiet så länge de fortsätter samarbeta med och föra SD:s poltik.
Det är ett märkligt brunt hörn som L har målat in sig i. Partiet genomför sedan tre och ett halvt år tillbaka gärna SD:s politik, men man kan inte acceptera dem i regeringen. Som om det skulle vara viktigare att stoppa SD från ministerposter än deras politik. I detta läget är det glädjande att L är på väg att, med dunder och brak, åka ur riksdagen.
Som frihetlig grön är jag kanske inte rätt person att ge Mohamsson och L råd, men vore det inte rimligare att vända på steken? Sätt tydliga liberala röda linjer mot den fascistiska politiken, oavsett om den drivs av SD, KD, M eller S. Sätt upp ett antal tydliga liberala krav och röda linjer som inte får passeras för att kunna stödja eller ingå i en ny regering. Ett sådant krav skulle kunna vara ett totalstopp för de pågående tonårutvisningarna. Något som väckt anstöt hos en bred opinion ända in i högern och där L skulle kunna framstå som den mänskliga och faktiskt liberala delen av högern.
Andra linjer och krav på samma område som borde vara ett minimum för ett liberalt parti, och som L därför ganska problemfritt borde kunna sätta upp, är:
• att ingen ska slängas ut på grund av spårbyten som skett medan det var tillåtet
• att inga utvisningar ska ske av dem som jobbar i yrken där det är brist på personal, som till exempel undersköterskor, städare, hemtjänstpersonal
• att stoppa de retroaktiva indragningarna av permanenta uppehållstillstånd och annan retroaktiv lagstiftning, till exempel rörande vandel
• att återinföra att de med särskild anknytning till Sverige ska kunna få stanna
• att familjer ska ha möjlighet att hålla ihop även när barnen fyllt 18 år, och att låta dem som vuxit upp här stanna
Liknande tydliga liberala linjer borde partiet kunna sätta upp gällande demokrati och integritet. Även på miljöområdet, där partiet en gång i tiden låg främst av de borgerliga partierna. Efter de senaste åren är det extremt svårt att se vilka liberala värderingar partiet har kvar, men just därför borde de vara tydliga med vad i SD-politiken de aldrig kan gå med på. Det skulle kunna handla om barn i fängelser eller de inskränkningar i yttrande-, demonstrations- och pressfrihet som drivs allt hårdare.
Linjerna skulle även bli tydliga mot mycket av den politik som S driver, vilket alltför ofta är samma som SD. Men för att få trovärdighet skulle de också behöva en ny partiledare, helst en som var med på den tiden partiet var liberalt och som inte varit med på partiets illiberala resa.
Även C borde kunna sätta upp liknande krav och säkert mer långtgående liberala linjer, istället för att fokusera på att säga nej till “ytterkantspartierna” och att de har två statsministerkandidater. Berätta tydligt vad som måste ingå och absolut inte får ingå för att partiet ska stödja en regering. Vad de inte är beredda att kompromissa med. För Centern, som är det parti som ligger längst höger ut i den ekonomiska politiken, är rimligen ett sådant krav även att skattetrycket inte får öka. Därmed skulle de också sätta en tydlig politisk linje mot V istället för det nu principiella, men innehållslösa och svårförståeliga, nejet.
I allra bästa fall skulle även MP och V kunna ställa sig bakom flera av L:s och C:s krav och ett frihetligt humant kravblock bildas. Ett block som de partier som vill bilda regering inte skulle kunna negligera. Men det kräver framför allt att Liberalerna vågar och orkar vara liberaler.
Vi behöver inte Mohamssons parti i riksdagen, men vi behöver partier som står upp för grundläggande liberala värden som demokrati, frihet och rättigheter. Och svensk höger behöver mer än någonsin liberala krafter som kan stå upp för humanism mot den nu så starkt dominerande auktoritära nationalistiska högern. Det vore en välgärning om Mohamssons parti åkte ur riksdagen, men det vore än bättre om de liberala och humana idéerna återigen kunde ta plats i den svenska högern.
Sju månader kvar tills vi kan rösta bort Tidöregeringen.
Ett val mellan S-administrerad SD-politik och M–administrerad SD-politik är inte värdigt en demokrati.
