Kortsiktig ekonomisk nytta tillåts trumfa långsiktig samhällsnytta i den svenska natur- och miljöpolitiken, skriver Charlotte Swanstein, och uppmanar politiker i regering och riksdag att bära det ansvar makten ger dem.
DEBATT. ”Bilda dig. Bry dig. Bete dig”. Det är en enkel uppmaning. Och kanske är det just den som Sveriges regering och riksdag i dag behöver ta på största allvar.
Svensk natur- och miljöpolitik präglas allt oftare av beslut som går i motsatt riktning mot etablerad forskning, EU-rätt och internationella åtaganden. Det handlar inte om enskilda misstag – utan om ett mönster där kortsiktig ekonomisk nytta tillåts trumfa långsiktig samhällsnytta.
Myndigheter styrs genom regleringsbrev. De ska säkerställa att lagar och mål efterlevs. I praktiken används de i dag för att försvaga skyddet av natur, djur och biologisk mångfald.
Skogsstyrelsen saknar resurser att genomföra lagstadgad tillsyn av avverkningsanmälningar. Kalhyggesbruket tillåts fortsätta trots att forskningen visar ökade risker för klimatpåverkan, översvämningar, erosion och artutrotning. Samtidigt försvagas skyddet för rödlistade arter – ofta den sista juridiska spärren mot exploatering.
Rovdjursförvaltningen beskrivs som ”viltvård”, men strider mot grundläggande ekologi. De stora rovdjuren är avgörande för friska klövviltstammar och fungerande ekosystem. Att politiskt pressa ner deras antal är inte att bry sig – det är att underminera naturens balans.
Landsbygden reduceras till råvara. Jordbruksverket får minskade resurser, vilket leder till färre distriktsveterinärer. Länsstyrelserna får mindre anslag, vilket ger färre djurskyddsinspektörer. Resultatet blir att djurskyddslagen urholkas i praktiken, trots att den på pappret är stark.
Om Sverige menar allvar med hållbarhetsmålen krävs:
• resurssäkrade tillsynsmyndigheter
• juridiskt bindande skydd för rödlistade arter
• en skogspolitik som bygger på ekosystem, inte kalhyggen
• vetenskapliga konsekvensanalyser inför naturrelaterade beslut.
Att inneha makt är att bära ansvar.
Att leda ett land är att tänka längre än till nästa mandatperiod.
Att bry sig är att lyssna på vetenskapen.
Att bilda sig är att förstå konsekvenser.
Att bete sig är att agera därefter.
