Regeringen kommer inte att ändra sin vargpolitik, trots kritik från EU och inställd vargjakt. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) var tydligt med det under en debatt i riksdagen.
Regeringens hårt drivna vargpolitik, med ett sänkt referensvärde som inte accepterades av EU, har lett till att licensjakten på varg ställdes in. Landsbygdsministern har blivit KU-anmäld och i går var han kallad till miljö- och jordbruksutskottet för att redogöra för hur han ser på EU-kritiken. Han svarade också på frågor från ledamöter i interpellationsdebatter i riksdagen.
Miljöpartiets Rebecka Le Moine hade drivit på för att få stöd att kalla Peter Kullgren till utskottet. Det var också hon som lämnade in KU-anmälan. Hon frågade i en interpellation om regeringen avser att revidera rapporteringen av referensvärdet till EU. Peter Kullgren svarade att han är fullt medveten om att EU har ställt frågor och begärt förtydliganden.
– Ärendet bereds nu inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregripa den processen, säger han i debatten.
Peter Kullgren är tydlig med att referensvärdet måste bygga på vetenskap och leva upp till kraven i EU:s art- och habitatdirektiv.
– Regeringens bedömning är att det är möjligt att upprätthålla gynnsam bevarandestatus med nuvarande referensvärde kombinerat med de satsningar som föreslogs i budgetpropositionen för 2026 och som riksdagen har ställt sig bakom.
Regeringen sänkte referensvärdet till 170 vargar förra året, från tidigare 300. Totalt 338 miljoner kronor har avsatts under tre år för åtgärder som att flytta genetiskt viktiga vargar med helikopter. Rebecka Le Moine ifrågasätter den kostsamma förvaltningen och undrar hur en ökad invandring av vargar ska gå till.
– Det finns även ett socioekonomiskt perspektiv. Har man stöd för att flytta runt vargar i Sverige hej vilt? Hur mycket är regeringen beredd att betala för detta? Det blir nästan bisarrt. Det här är ett väldigt dyrt prestigeprojekt.
Domarna analyseras
Peter Kullgren påpekar att vargstammen behöver minska för att minska ”de negativa socioekonomiska effekterna” och inte försvåra tamdjurshållningen. Han kommentar att domstolarnas beslut att stoppa vargjakten för att gynnsam bevarandestatus inte säkerställdes, inte påverkar regeringens bedömning.
– Domarna kommer nu att analyseras i regeringskansliet och samråd genomföras med naturvårdsverket och länsstyrelser för att skapa goda förutsättningar för en hållbar och väl fungerande vargförvaltning framöver.
Rebecka Le Moine konstaterar att domarna och EU-kritiken är ett bevis på att regeringens bedömning inte har vetenskaplig grund.
– Detta handlar om politiskt önsketänkande från regeringens håll, säger hon.
Naturvårdsverket har konstaterat att 170 vargar är den absoluta mininivån och att ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus behöver vara betydligt högre. Rebecka Le Moine påpekar att det för henne som naturvårdsbiolog är helt irrelevant att prata om vad som är den kortsiktiga nivån för överlevnad.
– Om populationen bara får vara av den här storleken och hanteras och förvaltas på det här sättet betyder det, med andra ord, att vi tänker oss att arten snart ska dö ut. Det hade kanske varit mer ärligt om regeringen och Kullgren själv hade fört den retoriken och sagt att deras politik handlar om att fasa ut vissa arter. Det är nämligen det man gör när man sätter ett sådant referensvärde.
Hon konstaterar att det också sker en omfattande illegal jakt och frågar hur regeringen menar att den ska bekämpas.
– För vargen är den uppskattade andelen dödlighet kopplad till illegal jakt mellan 15 och 18 procent. Omfattande illegal jakt bedrivs på just varg. Mot den bakgrunden är det djupt problematiskt att regeringen driver på en politik som ytterligare pressar vargen mot ett minimivärde, som för vargen är en existensnivå.
Inga svar
Rebecka Le Moine menar att politiker snarare skulle kämpa mot illegal jakt och låta vargpopulationen växa och sprida ut sig.
Peter Kullgren frågar i sin tur vilket referensvärde som skulle gälla om Miljöpartiet fick bestämma och hänvisar till en tidigare debatt med socialdemokraten Patrik Björck, som uttryckte att regeringen snarare har varit för restriktiva i vargförvaltningen.
Varken Peter Kullgren eller Rebecka Le Moine får svar på sina frågor. Peter Kullgren menar att Le Moines argument är politiskt färgade och Rebecka Le Moine menar att Kullgren blandar ihop nivåerna för kortsiktig och långsiktig överlevnad för vargen. Rebecka Le Moine påpekar också att det i vargdebatter ofta framstår som att många är negativt inställda till vargen, men att majoriteten i själva verket är positiv och det finns ett stort stöd även bland fårägare och på landsbygden.
Peter Kullgren avslutar debatten:
– Vi ska självklart ha varg i Sverige. Men för att minska konflikterna och de negativa konsekvenserna behöver stammen vara mindre än den är i dag. Detta är något som behöver åstadkommas stegvis och kontrollerat.
