I Syre förklarar skrev Valdemar Möller om Venezuela, oljan och varför folket i Venezuela inte är rikare trots den. Men det är inte Nicolas Maduros fel, skriver Erni och Ola Friholt – det beror på sanktionerna. Valdemar Möller ger svar direkt.
Rubriken citerar Cornelis Vreeswijks kända visa om hur pengarna går till aktieägarna i USA. En artikel i januarinumret av Syre bär den anspråksfulla rubriken ”Vad händer med oljan i Venezuela?” men ger inget svar. Däremot förmedlas antydningar om den revolutionära regeringens oförmåga via rubriken ”Trots oljan – ändå fattiga”, även här utan ett klargörande.
Sedan oljefälten nationaliserats förflöt många år då USA:s oljebolag utvann olja utan att folket blev annat än fattigt. Den styrande överklassen berikades däremot. Vid sekelskiftet ändrades detta radikalt genom Chavez revolution. Efter USA:s misslyckade försök till statskupp fortsatte folket få del av oljemiljarderna även sedan Chavez dött och efterträtts av Maduro. USA iscensatte då 2014 en total ekonomisk bojkott av Venezuela. Oljebolagen avslutade sin verksamhet. De miljarder av Venezuelas oljepengar som fanns i USA:s banker beslagtogs, och sanktionerna följdes som vanligt av det lydiga EU. Venezuelas handel begränsades till ett fåtal likasinnade länder, som Kuba och Nicaragua. Men de senaste åren kom Kina in som en växande handelspartner, i likhet med utvecklingen i hela Sydamerika, utom Argentina.
I Venezuela fanns ingen teknisk expertis för oljefälten, som handhafts av USA:s oljebolag. I brist på sakkunnigt underhåll förföll oljeteknologin efterhand. Detta har av propagandan utmålats som Maduros oförmåga att regera. Sanktionerna skapade fattigdom, vilken motverkades av Maduro genom matutdelning till de nyfattiga. Detta utmålas som ett led i ett skräckregemente för att behålla folkets stöd. Ändå vann Maduro valet med 51 procent av rösterna. Och tusentals valobservatörer fann allt i sin ordning.
Till slut insåg Trump att den kinesiska växande insatsen i hela Sydamerika måste stoppas, då USA:s handel med dessa länder blev allt mindre och Kinas allt större. Därför kidnappades Maduro och villkor för fred utfärdades för regeringen, som fortsatt sanktioneras till fattigdom. Svepskälet om narkotikasmuggling försvann ur bilden. Genom en nytolkning av Monroedoktrinen utfärdades varningar direkt och indirekt till Sydamerikas stater om faran av fortsatt kinesiskt ekonomiskt samarbete och inflytande.
Inte ett spår av allt detta finns i Syres artikel om Venezuelas olja. Är Syre en tidning bland alla andra, eller är det enskild medarbetares okunskap?
Frågar Erni och Ola Friholt
Svar direkt från Valdemar Möller:
Det stämmer som ni skriver att sanktionerna mot Venezuela från USA och EU är en stor och viktig orsak till att landet inte har blivit rikare under det senaste decenniet, trots de stora oljereserverna. Detta nämner jag också i artikeln, även om det hade kunnat utvecklas.
Detta betyder dock inte att Maduros sätt att styra landet på det stora hela har varit gynnsam för folket i Venezuela. Att miljontals människor har flytt landet och att politiska motståndare har fängslats och torterats talar sitt tydliga språk.
Vad gäller valet 2024 kan jag bara konstatera att en lång rad trovärdiga källor har ifrågasatt om det gick rättvist till. Läs till exempel denna genomgång av The Guardian. Huruvida Syre är ”en tidning bland alla andra” får vara upp till läsaren att avgöra, själv strävar jag efter att ta in information från många olika källor och att inte ha några ideologiska skygglappar.
Valdemar Möller
