Nästan alla svenska grönsaksfrön importeras från en handfull stora kemiföretag. Deras fröer kan inte eller får inte återanvändas av bönderna.
– Vad händer om gränserna stängs? Det här måste ses som en beredskapsfråga, säger Andi Loor, en av filmmakarna bakom Svt-aktuella Kriget om fröerna.
Sverige är självförsörjande på morötter – men helt beroende av import av morotsfrön. I själva verket importerar vi i stort sett alla frön till kommersiellt odlade grönsaker, lejonparten från en handfull agrokemiska jätteföretag.
– Fröer är en naturresurs som det pratas väldigt lite om, säger Andi Loor, som tillsammans med Tina-Marie Qwiberg gjort filmen Kriget om fröerna.
Vad som står på spel är vår framtid, menar filmarna. I kriget om vem som kontrollerar frömarknaden står på ena sidan ett fåtal småskaliga bönder som odlar äldre, lokalt anpassade grödor, ofta tåliga mot vädervariationer, vars frön kan återanvändas år efter år.
På motståndarsidan står multinationella giganter som Bayer, Corteva, Sinochem och BASF, som majoriteten av de svenska lantbrukarna är helt beroende av. Företagens moderna, starkt förädlade fröer kan bara kan användas under en odlingssäsong, och som är framtagna för ett jordbruk som kräver bekämpningsmedel och konstgödsel – produkter som erbjuds i olika paketlösningar, enligt filmarna.
– De här två sätten att odla ställs emot varandra och är i en stor obalans, som någon form av David och Goliat. Den lilla bonden försöker behålla sin frihet och rå om sin egen situation och äga sina egna fröer, säger Andi Loor.
”Bortglömd fråga”
75 procent av alla odlade växter har försvunnit under de senaste 100 åren, enligt en uppskattning från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Gamla så kallade kulturarvssorter har en bred genetisk profil och därför möjlighet att anpassa sig efter nya förutsättningar, till exempel ett ändrat klimat. De agrokemiska företagens fröer å andra sidan är ofta så kallade F1-hybrider, ofta starkt inavlade för att uppnå specifika egenskaper. Alla grödor blir väldigt lika varandra. De ger stor skörd, men fröet från en sådan planta går inte att odla vidare på. Andra frön skyddas av patent och växtförädlarrätt och får inte odlas vidare på fritt även om det är möjligt.
– Det är ett osunt beroende av import och stora bolag, och det handlar om nationell säkerhet, att kunna odla sin mat om det skulle bli kris, säger Andi Loor.
I filmen beskrivs det som ett ”tyst” eller ”nedtystat” krig. Varför är en sån här fråga inte på allas läppar i tider där vi försöker förbättra landets beredskap i en orolig omvärld, tror du?
– Jag tror det är en bortglömd fråga. Fröer ser oansenliga ut, man tänker inte på att det är liv, och att det är det som vi äter. Kunskapen sprids inte i dag. Och så har vi lobbyverksamheten från företagen som driver sin kommersiella linje. Svenska bönder har det redan svårt ekonomiskt, då blir det lätt att man väljer paketlösningar.
Odla i kristid
Vad behöver då göras? Andi Loor efterfrågar lösningar som underlättar för den i dag i stort sett obefintliga svenska fröodlingen.
– Vi behöver politiska lösningar. I dag är försäljning av fröer starkt reglerad från EU och tolkas av Jordbruksverket. Bönder får inte fritt sälja sitt utsäde vilket gör det svårt för den enskilda bonden. Det finns ingen infrastruktur för fröodling. Vad vi behöver är en möjlighet för svenska bönder att enklare välja hur de vill odla, och en balans mellan odlingssätten.
För att klara livsmedelsförsörjningen i klimatkrisens tidevarv behöver vi odla fröer som är anpassade efter vårt klimat och vår jord, fortsätter Andi Loor, och även bli mer oberoende från omvärlden.
– Vad händer om gränserna stängs? Vi klarar matförsörjningen ett år, sen har vi ingen mat. Så det handlar om den nationella beredskapen, det måste ses som en beredskapsfråga.
”Inte rädda för tekniken”
En bonde som odlar konventionellt skulle säkert påpeka att moderna fröer ger högre skörd ett normalt år. Kan vi mätta världen utan högavkastande fröer?
– För det första är det inte säkert att skörden blir mer näringsrik bara för att den blir större. Och för det andra råder det inte brist på mat i dag, utan det handlar om att vi behöver omfördela resurser. Den största delen av odlingen i världen blir föda för boskap. Vi odlar mer än vad människor behöver.
I filmen beskrivs de agrokemiska fröerna som ”näringsfattiga labbprodukter” som ”tagit över” och F1-hybrider kallas ”Frankensteins monster”. Riskerar man inte att missa möjligheterna att till exempel skapa mer hälsosam mat, eller grödor som klarar klimatförändringar om man är så kategoriskt emot ”labbfrön”?
– Det behövs absolut bra produkter. Storskalighet behövs också, och vi är inte rädda för tekniken i sig, utan för hur den används, och för beroendet. Vi är i händerna på de här bolagen, de bestämmer vilka fröer som får odlas. Det handlar om stora pengar och makt.
Kriget om fröerna går att se på SVT Play.
