Tidö-regeringens underliggande ideologiska tema är att göra Sverige mer etniskt homogent. Vill man formulera det mer vulgärt så kan man använda det omdebatterade Expressen-löpet från 90-talet: ”Släng ut dom”.
Den ambitionen är grundad mer i känsla än förnuft.
Det politiska område som allra mest styrs av något annat än förnuft och vetenskap är invandringen. SD tolkar invandrare brett, i princip som alla som inte är etniska majoritetssvenskar. De är enligt SD slashasar och bidragstagare, slår kvinnor och barn och ingår i kriminella gäng. Denna föga faktabaserade uppfattning färgar större delen av Tidöregeringens politik.
Men att låta staten tillämpa en känslomässig motvilja mot denna breda grupp svenska invånare ställer till det rejält.
Sverige är ett av världens mest etniskt heterogena länder. En femtedel av befolkningen är född utomlands. Cirka en tredjedel av befolkningen är antingen född utomlands eller har minst en förälder som är det. Vart tredje nyfött barn har en utomlandsfödd mamma. Var femte person på arbetsmarknaden, över hälften av alla vårdbiträden och mer än var tredje läkare är utlandsfödd.
Om ambitionen är att steg för steg söka få ut dessa personer ur Sverige blir det en enorm samhällsomvandling som vi inte sett maken till sedan nazisttiden.
Är jag orättvis? Nja, regeringens ambitioner är tydliga:
- Återvandringsbidraget har höjts massivt, och myndigheterna gör nu aktiv propaganda för att invandrare ska resa tillbaka till sitt ursprungsland. Det uppfattas av de berörda och helt lagliga invandrarna (med eller utan medborgarskap) som ett starkt obehagligt tryck.
- En utredning föreslår att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas, i en stark avvikelse mot svensk rättstradition.
- Det pågår nu en utvisningsoffensiv som riktas mot människor som har jobb, varav många kvalificerade på bristyrken i vården, de är skattebetalare, har hus eller lägenhet och barn födda och helt integrerade i Sverige.
På det vetenskapliga planet vet vi följande:
- Barnafödandet går ner, och ligger nu på 1,43 barn per kvinna. Det behövs 2,1 barn för att upprätthålla befolkningsmängden. Sveriges befolkning kommer därför enligt SCB:s scenarier att minska med upp till 2 miljoner mellan 2030 – 2050.
- Vi lever allt längre och är pensionärer under längre tid. Allt färre kommer att behöva försörja allt fler, och vårdbehoven ökar.
- Näringslivet skriker efter kvalificerad arbetskraft som inte finns att uppbringa inom landets gränser. Det har kommit en strid ström av artiklar under det senaste året från näringslivsaktörer, som ser sin ekonomiska utveckling strypt av arbetskraftsbristen.
- Det är inte korrekt att invandring kostar. Tvärtom behöver Sverige invandring av ekonomiska skäl. Till och med de ensamkommande afghanska ungdomarna är nu etablerade skattebetalare med utbildning och fast jobb. Konjunkturinstitutets rapport från förra året vände upp och ner på en del vanföreställningar om hur invandrare klarar sig på arbetsmarknaden.
Dessa fakta, framförallt de om Sveriges framtida behov av arbetskraftsinvandring, börjar nu sjunka in. Debattinläggen för en ändrad syn främst väller fram. Och arbetsmarknadsminister Johan Britz har börjat tala om arbetskraftsinvandring som en viktig resurs!
Kanske kan vi äntligen påbörja en vandring tillbaka till en förnuftsbaserad politik när det gäller invandring och invandrare? En politik som avlägsnar sig från kollektivt tillvitande av negativa egenskaper på en tredjedel av Sveriges befolkning?
Inshallah. Det hoppas jag intensivt. Det är dags att lämna det emotionellt färgade hatet mot folkgrupper bakom oss, ännu en gång.
Arbetsmarknadsminister Johan Britz välkomnande av arbetskraftsinvandring kan bli en game changer. För Sverige och för Liberalerna.
Kan man drömma om en morgon när man läser morgonnyheterna utan att huvudet exploderar av nya galenskaper från ni-vet-vem?
