Upprop mot gruvhotet: Ge Storsjön juridiska rättigheter

Oviksbygden väster om Storsjön i Jämtland har lockat gruvbolag i snart två decennier. Där finns nämligen en av världens största fyndigheter av uran, plus batterimetaller som vanadin och nickel. Hotbilden skärptes vid årsskiftet då uranbrytning efter en lagändring åter tillåts i Sverige, samtidigt som det kommunala vetot mot hantering av små mängder uran avskaffades.

Men Sveriges mest mytomspunna sjö är något mer än en resurs för människor att nyttja, anser initiativtagarna till uppropet Storsjöns rättigheter. 

– För mig är det en fråga om framtiden för mina barnbarn och deras barnbarn och så vidare. Det är en mycket större fråga än att det är vårt dricksvatten. Storsjön är en hel livsmiljö för människor och väldigt många arter, säger Ingrid Berg. 

Hon har bott större delen av sitt liv i Jämtland och vistas numera delar av året där, tillsammans med Nikolas Berg. De arbetar som ekopedagoger, har hållit folkhögskolekurser om naturens rättigheter och även medförfattat böcker i ämnet så som Naturens rättigheter – att skapa fred med jorden och Framtidens by – när lokalsamhällen tar sig rätten att blomstra. 

Första gången i Sverige

Ekosystem med juridiska rättigheter finns vid det här laget på flera kontinenter: floden Whanganui och berget Taranaki på Nya Zeeland, saltvattenlagunen Mar Menor i Spanien och hela ”Moder Jord” i Ecuadors nationella lagstiftning är några exempel.

– Det här är första gången som det testas i Sverige. En liknande process är på gång för floden Spree i Tyskland, men Storsjön skulle kunna bli det första ekosystemet i norra Europa vars rättigheter erkänns, säger Nikolas Berg.

Arbetsgruppen Storsjöns rättigheter, där ytterligare fyra personer ingår, höll ett första öppet möte för att engagera fler lokalbor i Östersund kring årsskiftet. De har formulerat medborgarförslag och en namninsamling för sitt upprop, liksom ett utkast till en deklaration om Storsjöns rättigheter.

Vad är fördelen om vattnen får juridiska rättigheter jämfört med att skydda dem inom befintliga lagar?

– Uranbrytning i alunskiffer kan få förödande konsekvenser, inte minst om det sker en olycka. Det är ett exempel av många som visar att befintliga miljölagar inte räcker till för att skydda våra ekosystem. Lagarna grundar sig på att naturen främst skyddas som egendom. Lagarna är skrivna på människans villkor, inte ekosystemens, säger Nikolas Berg.

Lagens skydd av ekosystem genom till exempel naturskyddsområden som regleras i Miljöbalken är otillräckligt, fortsätter han.

– Det räcker inte att skydda miljö som undantag. Vi måste utgå från att respektera ekosystemens rätt att existera, blomstra och utvecklas. Om ekosystem blir egna juridiska personer så kan det också bli helt andra påföljder om de här rättigheterna bryts. Naturens rättigheter ger möjlighet att bruka våra livsmiljöer men inte missbruka dem.

”Systemfel”

Till skillnad från flera andra länder där ekosystem fått rättigheter saknar Sverige lokala lagar. 

– Om det här området får sina rättigheter erkända lokalt innebär det förstås inte att det blir lag, utan att kommunerna skulle förbinda sig till att ta hänsyn till rättigheterna i sina beslut och planering framåt som rör Storsjön, Indalsälven och avrinningsområden, säger Nikolas Berg.

Samtidigt råder redan stor enighet i kommunerna runt Storsjön om att man är emot gruvetablering. Vad blir då skillnaden?

– Gruvetablering med risk för storskalig miljöförstöring är det omedelbara hotet, men i dag behöver vi gå längre och förebygga att sådana hot överhuvudtaget uppstår. Det aktuella hotet är symptom på ett systemfel. Sjukdomen behöver botas, inte bara symptomen.

– Utöver uranbrytningen som syns och hörs mycket just nu finns det yrkesfiskare som ser en etablering av storskalig fiskodling som ett jättestort hot mot sjön, eftersom odlingen skulle bli större än vad sjön kan hantera. Det kommer ständigt nya hot, tillägger Ingrid Berg.

Samisk representation

I andra länder där ekosystem fått rättigheter har ofta urfolk fört deras rättsliga talan. Arbetsgruppen bakom Storsjöns rättigheter tänker sig något slags råd där samer har given representation.

– Vi har ju också urfolk i Jämtland, det är samiskt land och renbetesland som hotas i det här, säger Ingrid Berg.

Sametinget ställde sig som första folkvalda organ i Europa bakom den internationella Deklarationen om Moder Jords rättigheter, som ursprungligen togs fram i Bolivia.

– Samerna har redan tagit ett ledarskap i det här. Vi hoppas ju att ett samarbete kan utvecklas kring Storsjön också, säger Nikolas Berg.

Ni som driver frågan om Storsjöns rättigheter har ju själva intresse av sjön. Blir det inte då att ni trots allt för er talan som människor? Ur naturens perspektiv vore det snarast märkligt att ge vissa ekosystem rättigheter men inte andra?

– Vi människor är inte något annat än natur. Vi är också del av ekosystemen. Det är viktigt att komma ihåg att det är ju så det ser ut. Att vissa ekosystem, som vattensystem eller regnskogsområden får egna rättigheter är oftast sprunget ur ett hot. Men sen har vi också länder som har tagit in naturens rättigheter i sina grundlagar, säger Ingrid Berg.

– Jag skulle säga att det skulle vara ett missförstånd att tro att det är sprunget ur ett antropocentriskt (människocentrerat, reds anm) synsätt, detta att man urskiljer specifika ekosystem. Snarare är det ett relationellt synsätt det grundar sig i. Vi har en levande relation till naturen som gestaltar sig i det lokala. Ur det samarbetet växer förståelsen att den inneboende balansen i specifika system måste respekteras, säger Nikolas Berg.

Lag mot ekocid målet

Det långsiktiga målet med det lokala initiativet är en lagstiftning mot ekocid, alltså storskalig miljöförstöring. Men på vägen dit krävs en förändrad natursyn, enligt initiativtagarna till Storsjöns rättigheter.

– Vi ser naturens rättigheter och ekologisk lagstiftning som brobyggare mellan det industrimoderna tänkandet och ett mer holistiskt integrerat tänkande. Vi använder det västerländska samhällets juridiska språk för att förmedla synsätt som vi delvis har glömt bort. Vi har i ganska hög grad förlorat anknytningen till våra livsmiljöer, säger Nikolas Berg.

– Det är inte bara en fråga för intellektet utan också en känslomässig resa. Det bryter identiteter och vi utmanas att ställa svåra frågor. Vilka är vi? Vad är det för samhälle vi har byggt upp? Vad vill vi? Det är en djup lärresa som behöver göras, säger Ingrid Berg.

”Mäktigt väsen”

Ni bjuder in lokalbor att ”levandegöra synsätt där Storsjön blir en ’person’ och inte bara en resurs”, genom att beskriva ”vad – eller vem – Storsjön är för dig”. Hur svarar ni själva?

– Jag skulle säga att det är ett otroligt mäktigt väsen, det här stora vattnet jag har jag haft i mitt liv sedan jag föddes i Östersund. Känslan är stor. Det är bortom ord, säger Ingrid Berg.

Förutom att tillgodose fysiska behov som mat och dricksvatten bidrar sjön också med inre värden i form av gemenskap och utflyktsmål, säger Nikolas Berg och fortsätter:

– Sjön skapar glädje och mening. Men det som berör mig mest tror jag är den här utsikten, mäktigheten över Storsjön och hur den är inbäddad i fjällvärlden mot flera håll. Då blir Storsjön en lärare för mig. Den påminner om att jag är en del av de här livsmiljöerna. Hur är det möjligt att tro att jag kan stå över naturen? Det synsättet upplöses helt inför en sådan utsikt.