För första gången på 15 år ökar Sveriges utsläpp av fossila växthusgaser och det beror på aktiva val från Tidöregeringen, skriver Centerstudenternas klimatpolitiska talesperson Maria Kollberg.
Man behöver inte vara särskilt insatt i politiken för att känna till klimatkrisen. Men tydligen behöver man sitta i Rosenbad för att aktivt ignorera den. Naturvårdsverket rapporterade nyligen att Sveriges utsläpp av fossila växthusgaser åter ökar efter 15 år av nedgång. Vägtrafiken pekas ut som en av de största utsläppsbovarna. Detta är inget olyckligt bakslag. Det är resultatet av att Tidöregeringen konsekvent väljer en fossil samtid framför en hållbar framtid.
De ökade utsläppen vittnar om en politik som varken ger människor eller industrin incitament att ställa om. Det är ett tydligt kvitto på att regeringen inte bryr sig om klimatet. Genom att sänka skatten på bensin och diesel, skrota reduktionsplikten och samtidigt inte erbjuda fungerande alternativ har regeringen skapat en perfekt storm för ökade utsläpp. Det är inte inkompetens, det är ideologi.
Klimatomställningen kräver tydliga mål, stabila spelregler och investeringar som gör det möjligt att välja fossilfritt i praktiken. Men Tidöregeringen behandlar istället klimatmålen som valbara riktlinjer snarare än skarpa krav, de luckrar upp de långsiktiga spelregler som under lång tid präglat industrin och de gör det praktiskt taget omöjligt att konkurrera med miljömässigt hållbara alternativ. Detta är att sätta landsbygdsbefolkning och bilberoende yrkesgrupper i ett fossilt beroende.
Dessutom är Tidös icke-existerande klimatpolitik ett hån mot alla de som faktiskt bidrar till omställningen. Mot de lantbrukare som satsat på biogasproduktion, mot de bilåterförsäljare som valt bort förbränningsmotorer och mot de privatpersoner som investerat i en elbil. Sverige var på väg att lyckas med den gröna omställningen, men Tidöregeringen verkar hellre vilja ha en grön vinter.
Vad spelar det egentligen för roll hur mycket lilla Sverige släpper ut då? Frågan är missvisande. Klimatet bryr sig inte om landsgränser, men Sveriges politik kan göra skillnad både här hemma och globalt. En gång i tiden låg Sverige i framkant i klimatomställningen. Vi var ett föredöme som kunde exportera klimatteknik och skörda både ekonomiska vinster och diplomatiskt inflytande. Trots detta väljer Tidöregeringen att satsa på kortsiktiga, populistiska lösningar som premierar fossila bränslen.
Det går att öka tillväxten samtidigt som vi sänker utsläppen, men det kommer inte att ske med Tidöregeringens fossilkramande. Att satsa på hållbarhet är att satsa på framtidens jobb, export och oberoende. Subventionering av fossila resurser är att slänga skattepengar på en döende industri.
Tidöregeringen har gjort sitt val. De har valt kortsiktiga skattelättnader framför långsiktig konkurrenskraft. De har valt fossila bränslen framför framtiden. Att den 15-åriga trenden av minskade utsläpp nu har brutits är ett val av Tidöregeringen.
