Vi lever i en skrämmande tid. Hundratals miljoner människor är på flykt, de auktoritära staterna blir allt fler och antalet väpnade konflikter i världen är på en historiskt hög nivå.
Läget blir inte direkt bättre av att Donald Trump inledde sin andra mandatperiod med att i stort sett avveckla USA:s stora biståndsmyndighet USAID. Enligt Oxfam kommer det leda till att 23 miljoner barn i världen förlorar möjligheten till utbildning, 95 miljoner kommer förlora tillgången till grundläggande sjukvård och 3 miljoner människor riskerar att dö.
Men fenomenet att dra ner på biståndsinsatser är inte isolerat till USA.
Sedan Tidöregeringen tillträdde har man successivt valt att både dra ner på och lägga om biståndet eftersom mer stöd ska gå till Ukraina. Detta är förstås inte fel i sig, Ukraina behöver verkligen allt stöd de kan få, men de som får betala för det är inte Sveriges miljardärer (som för närvarande är fler än någonsin tidigare) utan de allra fattigaste i världen.
Ett nytt dråpslag kom i fredags då biståndsminister Benjamin Dousa på en presskonferens meddelade att anslaget till Sida kommer att sänkas med 4 miljarder nästa år, vilket motsvarar 20 procent av Sidas totala budget. Bland annat kommer det att drabba länder som Tanzania, Moçambique, Zimbabwe, Liberia och Bolivia – länder som Dousa har kallat för ”socialistiska” och som han av den anledningen verkar tycka inte behöver något stöd.
Den enda gången då det verkar vara okej att skicka bistånd till Afrika är när man kan muta dem till att ta emot människor som Sverige vill göra sig av med – så som de mycket uppmärksammade pengarna till Somalia.
Förutom pengarna till Sida avvecklar Sverige även stödet till två klimatfonder helt och drar ner på stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP. Totalt innebär det att hela biståndsbudgeten sänks med 5,5 miljarder kronor nästa år. Dousa sa på presskonferensen att det ”inte är ett beslut fattat i glädje” och erkände att ”projekt som hjälper många människor runtom i världen kommer att försvinna som ett direkt resultat av detta”. Men samtidigt sa han också att ”vi känner oss nödgade givet det läge Sverige och Ukraina befinner sig i”. Ja, ni läste rätt. Det handlar alltså inte bara om att läget i Ukraina är svårt utan tydligen är läget i Sverige också så fruktansvärt att vi måste dra ner på biståndet. Det handlar nämligen om att ”människor som anstränger sig ska ha mer pengar i plånboken”, med Dousas egna ord.
Dousa fick det att låta som om det handlade om något oundvikligt, som något regeringen mer eller mindre tvingats till att göra. Men att sänka biståndet för att svenskar ska få mer pengar i plånböckerna är förstås ett högst medvetet val. Regeringen hade kunnat välja andra prioriteringar, till exempel att återinföra förmögenhetsskatten eller höja skatten för de med högst inkomst.
Man skulle kunna hävda att Sveriges biståndspengar oavsett är en väldigt liten del av det totala biståndet i världen – och visst, jämfört med USA:s biståndsslakt kommer det förstås inte att få lika stora konsekvenser. Men det kommer likväl att påverka många människor och dessutom sänder det en signal – om inte ens Sverige, som är ett av de rikaste länderna i världen och som länge har stoltserat som en ”humanitär stormakt” anser sig ha råd med något större bistånd, vilka ska då ha det?
Att beskedet om de minskade anslagen kommer bara några dagar innan jul ter sig som en bitter ironi. Karl-Bertils julbudskap om att ta från de rika och ge till de fattiga har uppenbarligen inte nått fram till regeringskansliet.
EU-domstolen har slagit fast att den danska så kallade gettolagen kan utgöra diskriminering.
SD ökar kraftigt i senaste opinionsmätningen från TV4/Novus.
