På vilket sätt är Palestinarörelsen en fredsrörelse? Och varför skulle ABF vilja hyra ut lokaler till ett stalinistiskt parti? undrar Kristofer Åberg i en replik till Bo Alvberger, som ifrågasätter ABF:s policy.
DEBATT. Bo Alvberger skriver om den socialdemokratiska arbetarrörelsens beslut att inte välkomna Kommunistiska partiet och andra grupperingar i exempelvis ABF:s lokaler (Syre, 12 december).
Med tanke på att Alvberger vill stödja ”fredsrörelsen” borde detta vara beslut som han givet ställer sig bakom. Att vara för fred måste ju nämligen gå hand i hand med att ta avstånd från de brott mot mänskligheten som Stalin och andra totalitära kommunistiska regimer begått genom tiderna. Forum för levande historia informerar om att ”Några av de värsta brotten mot mänskligheten i modern tid har begåtts av kommunistiska regimer i olika länder. Brotten riktades ofta mot den egna befolkningen som utsattes för tvångsförflyttning, svält, tortyr eller avrättningar.” Vi som är för ett fredligt och demokratiskt samhälle måste alltså bekämpa detta. Det gör inte Kommunistiska partiet. De har istället hyllande plakat på Stalin när de försöker värva nya medlemmar.
Samma syn på våld och revolution finns inte bara inom den kommunistiska vänstern. Den finns även inom den antiisraeliska rörelsen (även i de städer som Alvberger exemplifierar med). På en propalestinsk demonstration i Helsingborg spelade man exempelvis sånger som innehöll uppmaningar till utplåning av judar och Israel, och man hyllade självmordsbombare. På vilket sätt är det en ”fredsrörelse”?
Nej, Alvberger använder samma nyspråk som i George Orwells 1984. Inte alls överraskande görs det med den ingrediens som binder samman den kommunistiska vänstern med totalitära tendenser i Israels grannländer, tillika de som ger sig efter Israel på grund av dess etniska sammansättning – konspirationsteorier. Att ABF föredrar socialdemokrati och fredligt engagemang framför stalinism och självmordsbombningar blir i Alvbergers bisarra konspirationer att ”utplåna [palestinier] som folk från jordens yta”.
ABF och den demokratiska arbetarrörelsen har förstås stöttat palestinier i decennier. Det görs genom en riktig fredsrörelse, inte genom ännu mer terror.
