Grisar är sociala djur med stort behov av att böka i jorden. Men en gris i djurindustrin får aldrig böka i jorden utan tillbringar sitt korta liv inomhus i en nio kvadratmeter box med betonggolv, där de trängs med nio andra grisar. När de inte får utlopp för sina naturliga beteenden börjar de ofta bita på varandras svansar och öron. Ledinfektioner på smågrisar och lunginflammationer på slaktsvin är vanligt. Och var tredje sugga i Sverige lider av plågsamma liggsår på grund av de hårda golven. Tolv procent beräknas ha smärtsamma magsår.
Efter sex månader i de stora hallarna transporteras grisarna ofta flera mil till slakterierna, vilket orsakar enorm stress och och ofta skador. Sedan drivs grisarna ofta igenom system med gångar och vändningar som skapar panik eller aggressivt beteende. För att slutligen sänkas ner i en hisskorg i ett schakt med koldioxid.
I december är det fler grisar än vid någon annan tidpunkt som tvingas ner i den där hisskorgen. Under den minut de är vid medvetande i hisskorgen plågas de av panik och kvävningskänslor och så länge de kan röra sig kämpar de för att ta sig ur hissarna. Sedan skärs halsen upp och de förblöder, hängande upp-och-ner. Därefter fraktas runt en halv miljon (en exakt siffra går inte att få fram) av dem till de svenska julborden.
I jul kan du välja om du vill vara en del av det eller bidra till att tortyren och dödandet minskar.
