När Hillary Clinton 2016 hade utretts för att ha använt en privat mejlserver kom FBI fram till att hon var oskyldig till brott. Men i en manöver som saknade motstycke berättade FBI:s chef James Comey på en presskonferens om hur slarvigt hon betett sig, bara månader före valet. Och de flesta experter menar att hade han inte gjort det hade hon vunnit. Han har senare sagt att han känner sig illamående varje gång han hör det.
Det är mot den bakgrunden vi behöver förstå hur konstig hela debatten runt de så kallade Epsteinfilerna – alltså polisutredningarna kopplade till Jeffrey Epsteins agerande – är. FBI ska inte egentligen kommentera nedlagda utredningar, och absolut inte publicera något material som kan skada någon som inte blivit åtalad.
Ändå är i stort sett hela USA överens om att de måste publiceras. Demokrater vädrar morgonluft eftersom Trump sägs finnas med, och republikaner tycker med viss rätt att det är dubbelmoral eftersom demokraterna ”hade tillgång till filerna” i fyra år under Biden.
Nu är ju inte det sant i sig. De som hade tillgång till filerna var kanske hundra FBI-agenter och ingen annan, men visst. Biden hade kunnat publicera dem, efter att alla utredningar lagts ner. Sanningen är att Demokraterna inte egentligen hade dessa filer på radarn alls förrän detta år. Så låt oss rådda lite i hur vi hamnat i dagens situation, när alla kongressens 635 ledamöter utom en röstat för att filerna ska släppas.
På nittiotalet och början av 00-talet var Epstein och Trump i princip bästisar. Det finns många historier om hur de partade ihop. Vi har alla sett bilderna och filmklippen, och vi har sett Trumps gratulation till Epstein på hans femtioårsdag i form av nakenbrudsteckningen. Men sedan sprack relationen. Och Trump, som ju ljuger om i princip allt, verkar ha varit märkligt hederlig när det gäller att förklara varför. Dels rök de ihop om en fastighetsaffär, och dels menar Trump att Epstein ”tog” personal från hans klubb och hotell Mar-a-Lago. Båda stämmer i sak. Men han hade ju kunnat säga något i stil med att han insåg att Epstein var ett ”creep”, men av någon anledning kom det aldrig för honom.
Qanon är ju egentligen uppbyggt kring den gamla antisemitiska tropen om judar som äter barn, omvandlad till idén om en pedofilring bestående av makthavare kopplade till Demokraterna, och i mitten och slutet av tiotalet, samtidigt som Trumps Maga-rörelse växte sig allt starkare, var fokus hos många av Maga-anhängarna att försöka avslöja Demokraterna.
Men Trump kom till makten, och i några år gick konspirationsteorierna på lågvarv – tills Epstein plötsligt åkte fast – och verkade bekräfta allt de någonsin trott. Visserligen var det inte fråga om trafficking av småbarn, och inget blod dracks, men i övrigt stämde rubbet. Makthavare hade åkt till hans ö och minderåriga flickor hade våldtagits, och dessutom passade den antisemitiska myten in på både honom och hans medbrottsling Gislaine Maxwell. Och när han sedan tog livet av sig i fängelset under mystiska omständigheter blev konspirationsteorin komplett. Det var mord. Han hade undanröjts, säkert som ögat.
Det var bara det att Trump var vid makten. Så hur kunde detta vara Demokraternas ansvar?
Bidens justitiedepartement utredde alla spår och kom till slut fram till att ingen utom Gislaine Maxwell kunde dömas. Det retade många.
Jag följde egentligen inte aktivt detta, för jag var alltid övertygad om att det inte fanns så mycket mer i historien än det som framkommit. Det var först i slutet av Bidens mandatperiod det började komma krav om att informationen skulle släppas – löften Trump tog med sig in i valrörelsen om än motvilligt. Så när han vann var förstås förväntan stor på att han skulle leverera. Då vägrade han plötsligt. Och alla Magaiter blev paffa.
Högern hade sett honom som hjälten som skulle avslöja allt, och vänstern började plötsligt vädra oråd. Som när du lyssnar halvt på någon som diskuterar med någon annan och plötsligt med emfas backar från ett löfte med orden “nej nej nej, det finns ingen anledning att släppa någon information!” och du då lyfter huvudet och inser att “Aha! Han döljer något!”.
Och där är vi nu. Hade Trump varit en smula smidigare hade Demokraterna nog aldrig brytt sig värst, men nu har verkligen alla ställt sig bredvid sina gamla svurna fiender och ställt upp på deras krav om transparens. Trump gjorde först allt han kunde för att pressa de fyra republikanerna i Representanthuset som tillsammans med samtliga demokrater krävde publikation. Och stackars Marjorie Taylor Greene, som alltid varit honom trogen som en hund, hängdes plötsligt ut och kallades förrädare, trots att hon aldrig gjort något annat mot honom än att kräva att dokumenten släpps. Tvärtom insisterade hon in i kaklet på att han var oskyldig.
För mig var detta med publicering inte så självklart. Jag håller med om principen att man inte ska publicera polisutredningar som inte resulterar i åtal. Det som fick mig att ändra uppfattning var insikten om att Epsteins offer ville det. De ville inte vara de som avslöjade männen, dels av rädsla för repressalier och dels för att de i många fall ingått avtal för att få ersättning som de skulle bryta om de utelämnade männen ifråga.
När Trump insåg att loppet var kört postade han plötsligt att han ansåg att alla republikaner skulle rösta för släppandet av dokumenten, vilket ju blir smått komiskt med tanke på att han hade den makten hela tiden. Sedan tog han äran för att lagen passerat kongressen. Och nu har han på sig till den nittonde december att komma till skott. Såvida de inte behöver starta nya utredningar, vill säga.
Därefter beordrade han sin riksåklagare att utreda Bill Clinton och några till demokrater. Japp.
Jag tror ärligt talat inte att Trump haft sex med minderåriga. Det känns inte som om han är pedofil. Däremot finns ju mängder av vuxna kvinnor som anklagat honom för övergrepp – allt från tafsande till våldtäkt. Det finns något i de där utredningarna som han absolut inte vill ska komma fram. Och det kan vara allt från våldtäktsanklagelser till något som bara är tramsigt.
Minns att detta är mannen som gör en superstor sak av ett osmickrande fotografi.
Nedräkningen har startat. Snart vet vi.
Att släppet av filerna passerade kongressen.
Att offren traumatiseras igen.
