I helgen besökte Ulf Kristersson för första gången Sverigedemokraternas landsdagar. Inför hundratals jublande sverigedemokrater log han stort, skakade hand med Jimmie Åkesson och tackade för ett gott samarbete samtidigt som han konstaterade att ”vi har bara börjat”. Jimmie Åkesson konstaterade å sin sida att M och SD har utvecklat ett väldigt gott och nära samarbete och att de kommer att vara en naturlig kärna i nästa regering.
Ebba Busch ville förstås inte vara sämre. Hon hade spelat in en videohälsning där hon satt framför en enorm skål med köttbullar och en Sverigeflagga samtidigt som hon knäckte en öl med en snusdosa. Det var en övertydlig flört med dem som alltjämt utgör SD:s kärnväljare: män som tycker om att äta kött, snusa och dricka öl och vill värna allt som de ser som svenskt.
Det kanske inte verkar så konstigt att partiledarna för två av de partier som samarbetar med SD hälsar på eller skickar videohälsning när de håller landsdagar. Men föreställ er för ett ögonblick att det var Fredrik Reinfeldt som stod och tackade Jimmie, eller Alf Svensson som satt med köttbulleskålen och Sverigeflaggan. Det hade aldrig kunnat hända eftersom SD under deras tid som partiledare fortfarande, av goda anledningar, sågs som paria i den svenska politiken.
Om någon mot förmodan har glömt var SD kommer ifrån så visas just nu en lysande dokumentär på SVT som behandlar åren från partiets bildande och fram till i dag. Där påminns man om att grundarna av partiet alla kom ur den rasideologiska myllan på 80-talet. På mötet när partiet bildades fanns bland andra Gustav Ekström som hade varit korpral i Waffen-SS 1942–1945 och som även efter andra världskriget fortsatte att hålla kontakten med tyska nazister under flera decennier. Till partiets första talesperson valdes Leif Zeilon som hade sin bakgrund i Bevara Sverige svenskt och som under 70-talet odlat kontakter med den före detta nazistledaren Göran Assar Oredsson och hans fru Vera. Han efterföljdes av Anders Klarström som först var talesperson och därefter partiledare fram till 1995. Klarström är bland annat känd för att ha vrålat “Vi ska bränna dig ditt jävla judesvin” i ett telefonsamtal med underhållaren Hagge Geigert (för vilket han dömdes till dagsböter) och för att ha varit aktiv i det nazistiska Nordiska rikspartiet.
Men allt det där är ju längesen, vad spelar det för roll i dag? Även SD själva är numera öppna med att det var nazister som grundade partiet, men i deras historieskrivning så är SD ett helt annat parti i dag. Det är förvisso sant att SD har gjort en enorm resa på de knappt 40 år som de har existerat – från ett obskyrt nazistparti till Sveriges näst största parti (och kanske det parti som i dag har störst makt att påverka). Men samtidigt som det yttre – hur de klär sig, pratar och beter sig gentemot andra partier – förändrats extremt mycket så har den inre kärnan, det vill säga ideologin, förändrats förvånansvärt lite. Nu talar man återigen om återvandring och ”repatriering” – begrepp som var centrala för partiet från att de bildades och fram till mitten av 00-talet men som sedan gömdes undan under de år då det inte ansågs som särskilt politiskt korrekt att tala om.
Jimmie Åkesson har själv berättat att han bestämde sig för att gå med i SD på nyårsafton 1994, det vill säga samtidigt som Anders Klarström fortfarande var partiledare. Så sent som 1996 anordnade Tina Hallgren Bengtsson, som var den första SD.aren som valdes in i kommunfullmäktige, men som senare lämnade partiet för att gå över till Nationalsocialistisk front, en sammankomst där de inbjudna klädde sig i nazistuniformer, heilade och anordnade bokbål.
Även om SD har rensat ut en hel del av de värsta dårarna lever förstås många av de tankar och ideologiska ståndpunkter som fanns i partiet då fortfarande kvar. Att de skulle vara ett helt annat parti i dag är ungefär lika osannolikt som att MP på 30 år skulle gå till att bli ett parti som slutat tro på klimatförändringarna, eller att M skulle omvandlas till ett parti som vill avskaffa privata företag. Invandrarfientligheten och rasismen är helt enkelt en väsentlig del av deras DNA.
Man kan rada upp alla de skandaler som har briserat med jämna mellanrum också efter att Jimmie Åkesson tog över som partiledare. Den så kallade järnrörsskandalen 2012 då Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling kallade komikern Soran Ismail för ”babbe” och beväpnade sig med järnrör. En video från samma år där deras nuvarande ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt, som skämtsamt berättar om när han arbetade på ett slakteri tillsammans med några tyska nazister som sparkade på djuren och låtsades att de var judar. SD-profilen Rebecka Fallenkvist som utropar ”Helg seger!” under valnatten 2022. Skandaler finns i alla partier och det hade kanske inte varit så farligt om det hade rört sig om några enstaka fall, men skandalerna inom SD är så många och så frekventa att det är omöjligt att inte se det som ett mönster.
Men man behöver egentligen inte räkna upp skandalerna. Det räcker med att titta på partiets officiella politik för att konstatera att hatet mot invandrare är intakt, även om huvudfienden har bytts ut från judar till muslimer. Det är bara två år sedan Jimmie Åkesson i ett tal sa att vi borde börja konfiskera och riva moskéer och på landsdagarna nu i helgen sa Ungsvenskarnas förbundsordförande Denice Westerberg att ”islam har ingen plats i Sverige”.
Det är detta parti som statsministern besöker på deras landsdagar. Det är detta parti som han gång på gång hyllar för deras pragmatism och samarbetsförmåga och det är detta parti som han ser framför sig att han ska fortsätta samarbeta med även efter nästa val. Det sätt på vilket Kristersson behandlar SD numera skvallrar om att han inte bara ser samarbetet med dem som ett nödvändigt ont utan att han faktiskt i grund och botten tycks dela många av SD:s värderingar och syn på andra kulturer. Samma sak kan i ännu högre grad sägas om Ebba Busch.
Det är kanske detta som är Sverigedemokraternas största seger. Under 15 år, sedan intåget i riksdagen 2010, har de inte bara lyckats bryta ner barriärerna och få de borgerliga partierna att acceptera dem, de har också lyckats få dem att beundra dem. De har vridit debatten 180 grader, och fått nästan alla andra partier, även Socialdemokraterna, att dansa efter deras pipa. För ett parti som bildades i en liten källarlokal av en bunt avdankade nazister är det ganska anmärkningsvärt.
Hovrätten friar klimataktivisterna som blockerade E18 i september 2023.
Det bidde inte ens en tumme på klimattoppmötet i Brasilien.
