Ahmad Rahimi kom till Sverige och lärde sig svenska, studerade, arbetade – och till slut fick han veta att han fick stanna. Han kunde andas ut och planera sitt liv. Nu vill regeringen återkalla de permanenta uppehållstillstånden.
DEBATT. Jag kom till Sverige som ensamkommande ungdom 2015. Jag lärde mig språket, utbildade mig, arbetade och gjorde allt som staten krävde av mig. Till slut fick jag permanent uppehållstillstånd. Nu vill regeringen riva upp det retroaktivt. Vad händer med ett samhälle som inte längre står fast vid sina egna löften?
Jag heter Ahmad Rahimi och är en av de 180 000 personer som riskerar att få sina permanenta uppehållstillstånd indragna av Tidöregeringen. Jag kom hit som ensamkommande, och från första dagen har jag gjort allt för att skapa ett tryggt och självständigt liv i Sverige.
Jag lärde mig svenska, utbildade mig till undersköterska och arbetar i dag även som ordningsvakt. Jag arbetar, betalar skatt och bidrar. Jag fick fast anställning. Jag gjorde allt som krävdes och till slut fick jag permanent uppehållstillstånd. För första gången på flera år kunde jag andas ut och börja planera framtiden.
Nu vill regeringen plötsligt riva upp de permanenta uppehållstillstånden och dessutom göra det retroaktivt. Jag frågar mig: Hur kan staten kräva att människor ska sköta sig, när den själv inte står fast vid sina egna beslut? Vad händer med tilliten när löften som givits av myndigheter inte längre gäller?
Vi är många som har gjort exakt det som förväntades av oss. Vi har utbildat oss, arbetat, integrerat oss och byggt våra liv här. Många av oss har familjer och barn som är födda i Sverige , barn som aldrig sett något annat land. Ska vi verkligen tvingas fly ännu en gång? Ska barn ryckas upp från sina hem för att regeringen vill visa ”handlingskraft” inför ett valår?
Det är svårt att tolka förslaget som något annat än politisk taktik. Regeringen fokuserar på invandring i jakt på röster, istället för att hantera de verkliga samhällsfrågorna: vård, skola, trygghet, äldreomsorg och klimat. Men att göra människor till politiska brickor skadar tilliten och splittrar samhället.
Våra permanenta uppehållstillstånd kom inte gratis. De var resultatet av år av prövningar, målmedvetet arbete och en vilja att bidra. Det var en bekräftelse på att vi gjort rätt och uppfyllt alla krav. Ska allt detta nu raderas på grund av en politisk förändring?
Vi vill fortsätta leva här, arbeta här och bidra till det land vi trodde var vårt hem. Vi vill vara en del av Sveriges framtid, inte ett verktyg i en politisk strategi.
Jag vädjar till Sveriges politiker: Riv inte upp människors liv ännu en gång. Stå fast vid statens egna löften. Låt oss fortsätta bygga våra liv här, med trygghet, förtroende och framtidstro.
