Vad har vinden gemensamt med nötter och inspiration? Alla tre ger energi. En syl i vädret undersöker hur det kan komma sig att vi använder samma ord för det vi laddar mobilen med som för det som bär oss genom dagen.
Du befinner dig i tidningen Syre, på avdelningen Energi, där du kan hitta intervjuer med inspirerande personer, gör-det-själv-tips, kviss, den här språkkrönikan och en massa annat. Välkommen att släppa ut tankarna på grönbete och samla energi att möta en snurrig värld.
Men energi är också temat för det nummer av Syre där den här språkkrönikanpubliceras. Vi funderade på att kalla det något annat för att undvika ihopblandning, men ville inte krångla till det. Idén kom upp att jag skulle kunna reda ut saken i En syl i vädret.
Grekiska enérgeia
På temat energi kan du till exempel läsa om energiomställning, energigemenskaper, elpriser och om varför högern är så förtjust i kärnkraft. Inte i första hand energi för att orka med, utan för att värma hus och driva datorer, tåg och fabriker. Sånt där som energipolitik handlar om.
Men hur hänger det ihop, att vi använder samma ord för inspiration och till exempel kärnkraft? Är inte kärnkraft något av det minst inspirerande som finns?
Energi kommer från grekiska enérgeia, som uttalas med betoning på andra stavelsen, som i energisk. Sedan har det lånats in i latinet och därifrån till franska, tyska, engelska, svenska, japanska, turkiska och alla möjliga språk.
Ordet består av en, som betyder i, och érgon, som betyder verk eller arbete, som i ergonomi och ergometer – den sistnämnda är en manick som mäter muskelarbete. En-ergi, i arbete. Något som får något att arbeta, eller som gör det möjligt.
En ovanlig energi
De tre ordböckerna som man kan slå i på svenska.se anger två betydelser, som de delar upp lite olika. Å ena sidan ”viljekraft, ihärdighet, eftertryck” (SAOL) eller ”inneboende (god) förmåga att åstad-komma direkta handlingar eller på-tagliga resultat i den yttre verkligheten” (Svensk ordbok). Å andra sidan ”<fys.> förmåga att uträtta fysikaliskt arbete” (SAOL) eller ”<fysik, kemi> (före-teelse som har) förmåga att åstad-komma mekaniskt arbete eller mekanisk rörelse” (Svensk ordbok).
Den historiska ordboken SAOB skiljer sig från de moderna – här är betydelse 1 snarare beskrivande, som när man griper sig an något med ”en ovanlig energi”.
Betydelse 2 är själva kraften eller förmågan som ”orsak till handling l. värksamhet o. d., värkande kraft”. Ett exempel är uttrycket specifik energi, som i ”sinnesnervernas egendomliga sätt att reagera, deras specifika energier”, vilket syftar på att en viss nerv alltid reagerar på samma sätt oavsett hur den retas. Synnerver kan till exempel bara ge upphov till ljusintryck.
Men det första exemplet på betydelse 2 handlar om att det endast är ”genom energien af folken lifvande högre intressen som det stora sker”. Sedan kommer andra slags energier, som den fysiologiska – ”i uttr. specifik energi, om det förh. att varje nerv alltid reagerar på samma sätt oberoende av irritamentets art”. Synnerver ger till exempel bara upphov till ljusintryck.
Energi som fysikalisk kraft är ”orsak till mekaniskt arbete, förmåga att utföra arbete”, och läsaren ombedes se ordet kraft. Det finns elektrisk, kemisk, kinetisk energi, med flera, och det talas om ”ett vattendrags energi” och om ljusstrålar och elektriska vågor ”som man med ett gemensamt namn benämner strålande energi”.
Det märks att artikeln (från 1922) är skriven under en tid när energi inte självklart var lika med el och bränsle. Kärnkraften var inte påtänkt och elektricitet var ett marginellt inslag i livet. Den som högg sin egen ved blev varm två gånger, men ingen kallade det energieffektivisering. Inget nytt – men det blir så påtagligt. Förklaringarnas historia är lika spännande som ordens.
Mödor och plågor
En ”värkande kraft”, förresten. Jag tänker på värkar och förlossningar, och värkar är ju både värk och kraft. Men här är det frågan om verkande, stavat med ä därför att det ansågs vara en mer ljudenlig och därmed demokratisk stavning.
Likheten mellan värk och verk är ingen tillfällighet – de har ett gemensamt ursprung. Det är ganska många språk som har eller har haft gemensamma ord för just arbete och plågor.
Franska travailler betyder arbeta, men det kommer från latinska tripaliare, som betyder att plåga någon med ett tripalium, ett tortyrredskap som bestod av tre pålar. Tri- i tripalium är tre och -palium är pålarna. Tripaliare började användas även om att plåga folk på andra sätt, och om att arbeta tills man stupade.
När det latinska verbet lånades in i fornfranskan någon gång på 1100–1300-talet blev det travaillier eller travailler istället. Det blev vanligare i betydelsen kamp och mödor, och i medelfranskan på 1300–1600-talet gled tonvikten över från lidande till arbete. Man började till exempel tala om le travail de le terre, alltså jordbruk, och une femme en travail – en födande kvinna.
Med verk och värk är det tvärtom. Det började med att arbeta och bearbeta, och fick så småningom betydelsen att vara smärtsamt. Vilket det säkert ofta var. Engelska labour har samma dubbelbetydelse, med en liknande betydelseutveckling, och att vara in labour är än i dag att ha värkar.
Verka och värka är också släkt med yrka och orka, och på isländska heter energi ork. All slags energi. Energipriser heter orkuverð och energigemenskap heter orkusamfélag. Orkvärde och orkgemenskap. Energi är energi är energi.
