Adopterade behöver bättre stöd från samhället, skriver Susanna Johansson. De har trauman och förluster bakom sig, men upplevelserna fångas inte upp. Många lider och en del har tagit sina liv – i dag, den 30 oktober, är de adopterades minnesdag.
DEBATT. I dag minns vi våra adopterade syskon som förlorats till suicid på grund av det icke uppmärksammade traumat separation och efterföljande adoption.
Ett trauma som inte fångats upp, inte bidragit till samordnade samhällsinsatser för att förebygga och motverka konsekvenserna därav, och inte rönt kunskapshöjning om adoptionserfarenheten sedan adoptionerna påbörjades på 1950-talet.
Det kan inte ses som annat är ett stort samhälleligt svek och är ett negligerande av adopterades mänskliga rättigheter. Likvärdig vård, utifrån de förutsättningar som påfördes adoperade, är helt enkelt inte en realitet för gruppen adopterade.
Det finns inga fler ord att säga. Allt är redan sagt. Statistiken för utomlandsadopterade talar sitt dystra och tydliga språk.
Förhoppningsvis lyssnar regeringen på Adoptionskommissionens förslag från betänkandet från 2 juni i år, om att inrätta ett adoptionsspecifikt stöd och införa ett resurscentrum med speciell kunskap om adoption. Förhoppningsvis realiseras dessa förslag för att förhindra att fler liv förloras till suicid.
