Energinestorn Tomas Kåberger: ”Demokrati är viktigare än vindkraft”

Tomas Kåberger tar emot i röd slips och skjorta med väst i entrén till det hus på Chalmers där han har sin arbetsplats. Sedan han tog sin civilingenjörsexamen i teknisk fysik 1983 har han hunnit sitta på många olika platser, och på vägen upp till hans nuvarande arbetsrum säger han lite skämtsamt att han nog är den professor som har sagt upp sig flest gånger från Chalmers. Numera titulerar han sig professor i industriell energipolicy, samtidigt är han styrelseordförande för Renewable Energy Institute i Tokyo och sedan i våras dessutom ordförande för Energikontoren Sverige som ska stötta kommuner, regioner och företag i omställningen. 

Men trots sitt tunga cv har han inte alltid varit uppskattad. 2023 fick han lämna Vattenfalls styrelse, mot sin vilja, och året därpå dessutom posten som ordförande för Delegationen för cirkulär ekonomi. I båda fallen verkar petningarna ha varit politiskt motiverade. När han petades från Vattenfalls styrelse var det, enligt SvD, efter påtryckningar  från Sverigedemokraterna som inte uppskattade hans inställning i kärnkraftsfrågan. 

– Det är ett växande problem att vi har en mindre demokratisk kultur i vissa politiska kretsar där politiken inte handlar om att med gott sakligt underlag sortera fram den politik som är bäst för landet. Istället ska den stärka sin egen makt genom att förtrycka dem som framför argument som inte stödjer makthavarna. Det är extremt tydligt i USA, men den här trenden finns ju i Sverige också att man angriper personer istället för att diskutera argument, säger han när vi möts.

Själv ser han det som en viktig uppgift att stå upp för sina argument, men också att vara beredd att lyssna till de som inte håller med honom. 

– Det var väl Dalai Lama som sa att när du pratar så hör du bara det du redan vet, men om du lyssnar så kan du faktiskt lära dig något. Så jag är inte rädd för att lyssna på vad de som tycker annorlunda har att säga och att även referera till deras goda argument. Det är så vi måste bete oss om vi ska bli klokare och om samhället ska bli bättre. 

Dyr och farlig

När jag frågar honom om vilka han ser som de största problemen med kärnkraften i dag lyfter han både de ekonomiska och de säkerhetsmässiga argumenten. 

– Kärnkraft är dyrt. Och kärnkraft är fortfarande farligt i den meningen att det kan hända stora reaktorolyckor. Det är också en källa till material, kunskap och och utrustning för att tillverka kärnvapen, vilket är det enda som skulle kunna utplåna hela mänskligheten. Sen har vi också de stora kostnaderna för att på ett rimligt sätt hantera kärnavfall utan att skada för många människor i framtiden. Och detta är ju inte bara ett problem för dagens generationer utan för kommande hundratals generationer. 

När det gäller den ekonomiska kostnaden för att bygga ny kärnkraft menar han dock att kostnaden för ny kärnkraft i dag är ungefär lika hög som när de senste två reaktorerna, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, togs i drift 1986, om man tar hänsyn till inflationen. Det som framförallt har förändrats, menar Kåberger, är att priset för att bygga sol- och vindkraft har blivit väldigt mycket billigare.  

– Det har alltså fallit i pris med 90 till 95 procent under den perioden som kärnkraften inte har blivit billigare, vilket betyder att vi i dag har en ekonomiskt lönsam möjlighet att ersätta fossila bränslen. 

Vad skulle du säga är den vanligaste missuppfattningen om kärnkraft?

– Det är svårt att säga vad som är den vanligaste, men det finns ju en retorik kring kärnkraft som handlar om att den är stabil och en baskraft. Det finns en massa sådana här konstiga ord som man använder för att få det att framstå som att kärnkraften är unik. Men alla elproduktionsteknologier har en risk i att de inte fungerar ibland. Det är därför vi har ett elnät som spänner över stora områden. Ju större elnät, desto billigare blir elproduktionen eftersom man kan använda verken jämnare och leta efter det vid tillfället billigaste sättet att producera el. Det gör också att man kan hantera situationer när det inte blåser, när solen inte skiner och när kärnkraften inte fungerar. 

Som exempel lyfter han att det just denna dag då vi möts är exakt 6 månader sedan man stängde av Sveriges största kärnreaktor Oskarshamn 3 för bränslebyte och årligt underhåll – något som man först uppskattade skulle ta några veckor men som nu alltså tagit ett halvår. Bortfallet i elproduktion har man fått kompensera med till exempel mer elproduktion i vattenkraftverken. 

– Saken är ju att det här går att hantera. Men en del låtsas som att kärnkraften är något speciellt som alltid fungerar som den ska. 

Fasa ut kärnkraften

Även om Tomas Kåberger inte tror på att bygga ny kärnkraft menar han att det vore dumt att stänga ner all kärnkraft redan i dag. 

– Ett elsystem behöver många komponenter som det tar tid att bygga upp. Så vi ska inte inbilla oss att vi kan göra det på en dag, men vi kan göra det några år. Det finns flera exempel på länder i dag som är väldigt nära att inte bara ha 100 procent förnyelsebar el utan nära 100 procent sol och vind, men då kompletterat med batterier och andra saker som gör att man klarar hålla ett stabilt växelströmsnät, säger han och pekar på södra Australien där man har satsat på just sol- och vindkraft.

Kåberger menar också att en viktig anledning till att kärnkraften inte har någon framtid är att den helt enkelt inte är lönsam. 

– Om vi bara lät marknaden minimera kostnaderna för elförsörjningen så skulle kärnkraftverken successivt stängas av. 

De senaste åren har det ju talats mycket om SMR, alltså småskaliga modulära reaktorer, vad är dina tankar om dem?

– Den begripliga argumentationen för små reaktorer är att de stör elnätet mindre än stora reaktorer när de snabbstoppar. De kan alltså ha en stabiliserande effekt, utan att samtidigt ha en så stor störande effekt. Om man får till en marknad där man kan producera väldigt många sådana här reaktorer så skulle också kostnaden för att bygga dem kunna gå ner. Å andra sidan har små reaktorer alltid producerat dyrare el än stora och det beror på att det är en massa saker som till exempel säkerhetssystem och kontrollrumspersonal som man behöver, oavsett om det är en liten reaktor eller en stor. Under de senaste decennierna har reaktorerna bara blivit större och större, av rent ekonomiska skäl, säger Tomas Kåberger. 

Liknande problem

Han konstaterar också att många av de problem som finns med stora reaktorer kommer att vara kvar även om man bygger mindre – till exempel risken för terroristattacker, uranbrytningen och produktionen av farligt avfall. 

Genom att inte satsa på förnybar el så gynnar vi också Ryssland vars statsfinanser är starkt beroende av exporten av fossila bränslen och uran, säger Kåberger och pekar på att Rysslandstrogna länder som Kazakstan och Uzbekistan, tillsammans med Ryssland själva, står för en stor del av världens uranutvinning. 

– Det EU gjorde för att bryta Rysslands kontroll var att man satsade på att öka importen från Niger, men då svarade Ryssland med att stödja en militärkupp där vilket ledde till att även Nigers urantillgångar kom under indirekt rysk kontroll. I dag kontrollerar Ryssland ungefär hälften av uranet som EU använder.

Samtidigt har Ryssland många kontakter med de högerextrema partierna i Europa och använder sig av dem för att sprida desinformation och bromsa utvecklingen av förnybart, tillägger han. 

Stoppas lokalt

Tomas Kåberger konstaterar att det finns många företag i Sverige som vill bygga både vindkraft och solcellsparker, men att planerna ofta stoppas på kommunal nivå av Tidölagets partier. Trots det vill han inte att det kommunala vetot ska tas bort.

– Jag har gjort mig till ovän med en del inom vindkraftsbranschen genom att säga att demokrati är viktigare än vindkraft, och det vidhåller jag. Jag tycker inte att man ska ta sig an en opinion som man inte gillar genom att förbjuda den från att utöva sitt inflytande. Däremot behövs det fler som är engagerade i att hantera den desinformation som pågår. 

Enligt Kåberger har mycket av desinformationen om vindkraft ett korn av sanning i sig, men man missar att ta hänsyn till proportionerna. Till exempel är det sant att vindkraftverk sprider mikroplaster, men vägtrafiken, konstgräsplaner och andra källor sprider tillsammans tusentals gånger mer mikroplast. Det är också sant att vindkraftverk dödar fåglar, men biltrafik, kraftledningar och katter är alla exempel på företeelser som dödar fler fåglar. Vindkraftverk sprider också PFAS, precis som väldigt mycket annat vi använder, men även det menar han är försumbart i sammanhanget. 

 – För att hantera det här behövs journalister som förstår att inte föra det vidare, och det behövs tappra människor som berättar hur det är, vilket är en ganska otacksam uppgift eftersom man blir illa utsatt. 

Lokalt ägande viktigt

Vanliga argument mot vindkraft är också bullernivåerna och att de förfular landskapet, men även där tycker Kåberger att man kan jämföra med vägtrafiken som ger upphov till betydligt mer buller än vindkraften.

– Hur man uppfattar att det påverkar landskapet beror ju också på vad man har för drivkrafter. Redan 1988 skrev jag en artikel om att vissa i Danmark beskrev vindkraftverk som mekaniska bullrande monster medan andra beskrev dem som graciöst surrande skördemaskiner. Den här dramatiska skillnaden i beskrivningar hade uppenbarligen inget att göra med vad det var för vindkraftverk, för de var exakt likadana. Skillnaden var att de graciöst surrande skördemaskinerna ägdes av de som bodde i närheten. 

Att elproduktionen ska ägas av lokalsamhället och ge pengar tillbaka till bygden där kraften produceras är en fråga som diskuteras mycket. Tomas Kåberger pekar på Norge där vattenkraften ägs av kommunerna men drivs av olika bolag och menar att ett liknande system borde kunna fungera även i Sverige, både för vattenkraft och vindkraft. Samtidigt ser han en utmaning i att de som redan investerat i kraftverk inte ska bli fråntagna det som de har köpt. 

– Det tycker jag också är en viktig princip, att vi inte ska ha retroaktiv lagstiftning. 

För att kunna tillverka vindkraftverk och solceller behöver vi ju jordartsmetaller och då behöver vi också gruvor. Hur ser du på den miljökonflikt som finns där mellan å ena sidan utbyggd förnybar energi och å andra sidan gruvor som ofta kan ha negativa miljökonsekvenser?

– Ja, det finns naturligtvis oundvikliga miljöeffekter av gruvbrytning. Men det finns en viktig kvalitativ skillnad mellan gruvor som utvinner bränslen som kolgruvor, oljeutvinningspunkter, gas och uran. Det är att de gruvorna hela tiden behöver expandera för att klara energiförsörjningen. När vi talar om utvinning av metaller är det annorlunda eftersom man kan återanvända metallerna i nya batterier, nya elmotorer och nya magneter. Det betyder att vi nu kommer behöva bryta metaller i några decennier för att bygga upp det här systemet, men sen kan vi återvinna metallerna om och om igen. 

Du var tidigare inne på att vi gynnar Ryssland när vi importerar kärnbränsle, men ser du inte en risk att vi istället kommer gynna Kina, som också är en auktoritär regim, om vi satsar på solceller?

– Jodå, de är duktigast på solceller, batterier och elbilar i dag och det beror på att de har varit snabba på att se att den industriella utvecklingen kommer göra att det blir billigast. Men det finns inget som säger att vi inte kan tillverka solceller, batterier och elbilar som är lika bra som de kinesiska. Dessutom är det ett mindre problem än bränsleberoende eftersom solceller, batterier och elbilar forsätter att leverera energi och fungera även om importen av sådan utrustning stoppa. Utan bränslen stannar systemen.

Viktiga batterier

Förutom satsningar på förnybart brukar ofta kraftiga batterier, som kan lagra stora mängder energi och därigenom skapa en jämnare nivå över tid, lyftas som en förutsättning för den gröna omställningen. Tomas Kåberger säger att det är bra med stora batterier och att det byggs sådana på många håll i världen, men ännu viktigare menar han är utvecklingen av batterier till hushåll och fastigheter.

– De ger nämligen en möjlighet att väldigt lokalt balansera uttaget av el så att man inte belastar omgivande nät lika mycket. När vi nu oroar oss för sårbarheter i elsystemet så har det ju också ett jättestort värde att man ute i systemet har ellager som gör att även om någon förstör elledningarna så kan man få mobiler och datorer att fungera, vilket kan vara livsavgörande.

Stor effektivisering

Samtidigt som utvecklingen av vindkraft och solenergi har exploderat de senaste decennierna så har det också skett en kraftig utveckling när det gäller energieffektivisering. Den här effektiviseringen har gjort att elanvändningen i dag är på den lägsta nivån sedan 1986. Tomas Kåberger nämner värmepumpar och belysning som två exempel på områden där det har skett en kraftfull effektivisering. Han menar till och med att den tekniska utvecklingen har gått snabbare än vår förmåga att använda den nya tekniken. 

– Och den här utvecklingen kommer inte att stanna av utan den kommer bara att fortsätta, säger han.

Så din prognos framåt är inte att elanvändningen kommer öka så mycket då?

– Jag hoppas att elanvändningen kommer öka, därför att vi behöver använda mer el för att ersätta fossila bränslen. Men den totala energianvändningen kommer då att minska. En viktig anledning till det är att när man går från att producera el genom att koka vatten för att driva turbiner – som man gör i kolkraftverk, kärnkraftverk och gasverk – så använder du typiskt två-tre, ibland till och med fyra, gånger så mycket bränsle som du får ut el. 1 kWh solel kan alltså ersätta 2-4 kWh kol eller uran. Samma sak gäller för elbilar, mängden el du använder där är kanske en fjärdedel eller en femtedel av den energi som du annars tillför i form av bränsle. 

Både Tidöpartierna och Socialdemokraterna öppnat för statligt stöd till ny kärnkraft, är det realistiskt att tänka sig att det inte kommer bli någon ny kärnkraft då?

– Jag uppfattade Socialdemokraternas bud i förhandlingarna som att man sa okej till att subventionerna ny kärnkraft, men att man då också ville subventionera ny havsbaserad vindkraft. Och om man subventionerar båda lika mycket så skulle det leda till mer vindkraft men inte mer kärnkraft eftersom havsbaserad vindkraft kostar 50 öre till en krona att producera per kilowattimme, medan kärnkraften kostar en till fyra kronor. Socialdemokraterna förstod nog att Tidölaget skulle inse att de inte skulle bli någon ny kärnkraft med det upplägget och att det var därför de sa nej, säger Tomas Kåberger. 

Han blir tyst ett ögonblick och sedan tillägger han:

– Men det är klart, det finns ju alltid en risk att man i samband med nästa regeringsbildning om ett år kommer att hitta på någonting nytt i ett slutet sällskap på något slott utan att ha ett kvalificerat underlag. Det kan i så fall bli väldigt dyrt för framtida skattebetalare och elkonsumenter i Sverige.