Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en ny förvaltningsplan för att rädda ålen. Men den omtvistade åtgärden att importera glasål för att sätta ut i svenska vatten – finns inte med.
Varje år anländer glasålar till våra kuster från Sargassohavets djup. Men antalet om når våra kuster är en bråkdel av de historiska nivåerna. Väl här har de det dessutom kärvt. Många skärs sönder i vattenkraftsturbiner, andra kan fiskas upp i det fiske som fortfarande tillåts – eller det illegala som tros omsätta stora mängder pengar. Samtidigt har Sverige åtagit sig att vända utvecklingen. Men de förvaltningsplaner som varit i kraft har inte lyckats vända utvecklingen. Nu gör Havs- och vattenmyndigheten ett nytt försök, med en ny plan som sträcker sig mellan 2025 och 2030.
– Den största skillnaden mot idag är att vi har ett tidsatt mål vilket gör det möjligt att följa upp de åtgärder som vi vidtar, säger Hav:s utredare Sofia Brockmark till Sveriges radio.
Dödligheten ska minska
Målet är att högst 25 procent av den vandrande och könsmogna ålen ska dödas av mänsklig påverkan 2050. Idag ligger dödligheten på runt 70 procent. Om Sverige uppnår detta mål och andra länder i ålens utbredningsområde arbetar i samma takt uppskattas att ålförordningens övergripande mål för återhämtning av ålbeståndet nås år 2150, skriver Havs och vattenmyndigheten. Ett delmål är att dödligheten i varje huvudavrinningsområde är högst 60 procent år 2030. Ett exempel på åtgärder för att minska dödligheten är att fånga blankål och flytta den över vandringshinder, vilket redan sker idag.
– Det kan behöva utökas i de vatten där dödligheten är som störst och sedan parallellt se över villkoren i tillstånden för vattenkraftverken och dessutom behöver vi också titta på hur fisket kan minska genom att man inte fortsätter att ge några nya tillstånd för ålfiske, säger Sofia Brockmark till radion.
Omtvistad ålutsättning
Men en åtgärd som inte återfinns i förvaltningsplanen är återutsättning av infångad glasål. I huvudsak har glasål från floden Severn i Storbritannien och franska Biscayabukten (som man utgått från har har haft ett lokalt överskott av glasål) fångats in för att sedan flygas till Sverige, i syftet att den ska kunnat växa sig stor och könsmogen här. Tiotals miljoner kronor har gått till åtgärden – som varit omtvistad, då det varit oklart om det verkligen funnits något överskott. Internationella havsforskningsrådet anser också att allt ålfiske bör upphöra. Sedan 2020 har Havs- och vattenmyndigheten istället för att finansiera importen – utvärderat den. Den visar att det i dagsläget inte är ”möjligt att fastställa i vilken utsträckning åtgärden faktiskt bidrar till bevarande av ålbeståndet på lång sikt”, varför Havs- och vattenmyndigheten bedömer att det det inte ska vara en ”bevarandeåtgärd för att uppfylla det långsiktiga målet i den reviderade nationella ålförvaltningsplanen”.
