Djurrättsorganisationen Nara kämpar för att stoppa grisuppfödningen i Irland helt, och opinionstrycket börjar synas i politiken, skriver María Ruiz Carreras. Även om de inte kommer hela vägen genast har de fått igång en debatt som de ser som en seger i sig.
På den senaste Animal liberation-konferensen i Köpenhamn presenterade den irländska aktivisten Laura Broxson, grundare av National animal rights association (Nara), en kampanj som går längre än partiella reformer: den syftar till ett totalförbud mot grisindustrin på Irland. ”Det handlar inte om större burar eller renare golv”, sammanfattade hon under konferensen, ”det handlar om att avskaffa hela industrin.” Kampanjen kan tyckas radikal – men blir mer begriplig om man ser till verkligheten i dagens grisproduktion.
En sektor i fokus
I Irland finns cirka 270 grisgårdar som producerar runt 3,5 miljoner djur om året. De flesta hålls inomhus hela livet, utan naturligt ljus eller frisk luft. EU-lagstiftningen förbjuder i teorin rutinmässig svanskupering, men i praktiken fortsätter man med hänvisning till ”nödvändighet”. Den vanligaste slaktmetoden är koldioxidgasning, som enligt ny forskning orsakar kraftigt lidande innan medvetandeförlust. Dräktiga suggor får hållas i burar i upp till fyra veckor, och placeras en vecka före grisning i så kallade grisningsburar där de knappt kan röra sig tills ungarna är cirka fyra veckor gamla. Sedan separeras smågrisarna och flyttas till tillväxtboxar tills de slaktas vid fem–sex månaders ålder, trots att deras naturliga livslängd kan vara upp till 20 år.
Grisindustrin har också stor miljöpåverkan: utsläpp av metan och lustgas, förorening av mark och vatten med nitrater och ammoniak, försämrad luftkvalitet genom ammoniak och svavelväte, förlust av biologisk mångfald samt hälsorisker för närboende. FN:s livsmedelsorganisation (FAO), vetenskapsförlaget MDPI och andra har varnat för dessa effekter och pekar på att den industriella grisproduktionen innebär allvarliga sociala och ekologiska kostnader.
Undersökning på gårdar
År 2024 genomförde Nara och Animal rebellion Ireland en undersökning på irländska gårdar. I filmerna syns suggor i burar, smågrisar i trånga boxar och sjuka eller döda djur liggande i gångarna. Vissa grisar uppvisade stereotypa beteenden som att upprepade gånger bita i gallren, andra såg helt enkelt skräckslagna ut.
Den kväljande lukten av avföring och förruttnelse – omöjlig att förmedla på film – vittnade om en total brist på empati, enligt aktivisterna, som även dokumenterade svanskupering utan bedövning, trängsel och brott mot de så kallade fem friheterna inom djurvälfärd: frihet från hunger, obehag, smärta, rädsla och frihet att kunna bete sig naturligt.
Också i Sverige är situationen problematisk. Enligt Djurens rätt hålls 97 procent av grisarna inomhus, trots att de är aktiva och nyfikna djur som behöver böka, beta och utforska sin omgivning. Årligen slaktas omkring 2,5 miljoner grisar i Sverige. Smågrisarna separeras ofta från sin mamma redan vid en månads ålder – långt tidigare än den naturliga avvänjningen på fyra månader. De växande grisarna hålls ofta i grupper om cirka tio i boxar på omkring nio kvadratmeter, i stora inomhusstallar utan stimulans. Trängsel och konkurrens leder till hög stress. En svensk studie från 2008 visade dessutom att 12 procent av de slaktade grisarna hade fullt utvecklade, smärtsamma magsår, och över hälften någon form av påverkan på magsäcken.
Politiska reaktioner
Efter undersökningen lämnade Nara in en anonym anmälan till Jordbruksdepartementets djurskyddsenhet, med allt videomaterial och detaljer om gårdarna. Men organisationens mål är tydligt: ett omedelbart slut för hela grisindustrin på Irland. ”Om det hade handlat om hundar eller katter skulle en nationell indignation ha brutit ut direkt”, sa Broxson.
Samhällstrycket börjar också märkas politiskt. Den 1 juli 2025 lade parlamentsledamoten Paul Murphy (People before profit – Solidarity), med stöd av Ruth Coppinger och Richard Boyd Barrett, fram ett lagförslag om grisars välfärd. Förslaget vill förbjuda kupering av tänder och svans samt kastrering, utom av veterinärmedicinska skäl; begränsa slipning av hörntänder till undantagsfall under professionell övervakning; och reglera suggors utrymme med förbud mot burar som hindrar dem från att vända sig, samt kräver minst 5 m² per djur. Om lagen antas ska den träda i kraft senast 90 dagar efter presidentens underskrift. Texten har redan passerat första behandlingen i parlamentet och går nu vidare till andra behandlingen.
Ett win-win-scenario
Nara medger att förslaget har liten chans att bli lag direkt, men ser debatten som en seger i sig. ”Om det går igenom blir effekten katastrofal för industrin, då det inte längre går att bedriva lönsam verksamhet. Och om det inte går igenom har vi opinionen mer på vår sida än någonsin”, säger Broxson.
Organisationen understryker att detta bara bör vara början – målet är ett totalförbud mot grisuppfödning på Irland. ”Grisar är intelligenta och kännande djur. Övergången till ett veganskt jordbruk är ingen utopi – det är en moralisk skyldighet”, avslutar Broxson.
Nästa steg
Enligt Broxson är det nu avgörande att vinna brett folkligt stöd inför nästa parlamentsomröstning. Nara uppmanar därför människor att anta en vegansk kost, kontakta jordbruksdepartementet (minister@agriculture.gov.ie) och sätta press på lagstiftarna.
”Jag hoppas att vår kampanj blir den första av många i världen. Ju fler länder som inför förbud, desto starkare står vi tillsammans”, säger Broxson. Hon påminner också om att Irland redan tagit steg i denna riktning: pälsfarmer har förbjudits, cirkusar har ställt om till djurfria föreställningar och den sociala medvetenheten ökar år för år.
