I måndags protesterade ett antal personer från gruppen Judisk antisionistisk allians (JAA) utanför judiska Hillelskolan i Stockholm. Protesterna riktade sig mot att organisationen Med Israel för fred (Miff) bjudit in en soldat från Israels armé IDF till att hålla en föreläsning på kulturcentret Bajit som ligger i anslutning till skolan. Det handlar alltså om en soldat från den armé som FN i dagarna slog fast begår ett folkmord i Gaza och som är misstänkta för att medvetet ha öppnat eld mot civila som köat för att ta emot mat. En representant för en sådan armé tycker Miff att det är lämpligt att bjuda in för en föreläsning.
De politiska reaktionerna mot händelserna har inte låtit vänta på sig. ”Vedervärdigt” och ”ännu en gräns har passerats” skrev kulturminister Parisa Liljestrand (M) och ”jag känner bara avsky mot de som gör detta” fyllde hennes partikollega utrikesminister Maria Malmer Stenergard i.
Men det var inte Miff:s beslut att bjuda in en föreläsare från armén som fyllde dem med avsky, utan att några demonstranter, som dessutom själva var judar, stod och protesterade utanför skolan.
Enligt Expressen ska demonstranterna ha hållit upp skyltar som det stod ”alla barn är lika värda” på. Det är lite svårt att se vad det är som är så avskyvärt med det budskapet.
En del politiker går ännu längre. ”Det är terror i vardagen. Det är antisemitism i sin renaste form. De som gör detta är inte aktivister, de är odjur”, skrev riksdagsledamoten Mattias Karlsson (M).
Men de som han kallar för odjur är alltså själva judar. Enligt Flamman så har gruppen JAA medlemmar som själva haft barn som gått på skolan. De bestämde sig dessutom för att hålla en tyst manifestation, och att den skulle ske efter att skolan hade stängt för dagen.
I en annan kontext borde man absolut ifrågasätta lämpligheten i att arrangera en propalestinsk demonstration utanför en judisk skola. Det är de facto så att många judar i Sverige känner sig hotade, och judiska barn ska absolut inte behöva känna någon skuld för de krigsbrott som staten Israel utför. Men nu var det ju inte de judiska barnen eller skolan i sig som protesterna riktade sig mot utan mot föreläsningen med en IDF-soldat. Om det är några som borde skuldbeläggas är det Miff som dels bjuder in en IDF-soldat och dels förlägger föreläsningen till den här miljön (platsen för föreläsningen hölls visserligen hemlig och meddelades bara till dem som anmält sig, men JAA hade uppenbarligen lyckats ta reda på var den skulle vara).
Det är beklämmande att ingen av de tidningar som rapporterade om händelsen inledningsvis bemödade sig med att fråga aktivisterna vad de protesterade mot. Det gjorde att det framstod som att det bara var en allmän palestinsk demonstration utanför en judisk skola vilket som sagt hade kunnat vara djupt olämpligt. På tisdagsförmiddagen skrev dock Flamman som första tidning om bakgrunden till demonstrationen och senare under publicerade även Aftonbladet en intervju med Alexandra Esser, som var en av dem som protesterade. ”Det judiska traumat från förintelsen används på olika sätt. Vissa vill att det aldrig, aldrig ska hända igen mot oss judar. Vi andra vill att det aldrig, aldrig ska hända igen mot någon”, säger Alexandra Esser som själv är jude till Aftonbladet.
De politiska reaktionerna på händelsen är också en del i en oroväckande tendens där alla Palestinaaktivister utmålas som snudd på terrorister. Det finns en del obehagliga element inom Palestinarörelsen. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin var till exempel idiotisk. Men att dra alla aktivister över en kam, så som många politiker verkar göra nu, är också idiotiskt. Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwe har till exempel krävt hårdare tag mot palestinaaktivister och Ulf Kristersson har sagt att han inte utesluter lagändringar. Det skulle i värsta fall kunna innebära att man inskränker demonstrationsfriheten och gör det olagligt att demonstrera utanför Riksdagshuset.
”Det spelar ingen roll vem avsändaren är, det spelar all roll vad kontexten är”, skrev Judiska ungdomsförbundet i Sverige som en kommentar på protesterna utanför skolan. Ja, kontexten spelar roll. Och kontexten i det här fallet var alltså att en IDF-soldat skulle hålla en föreläsning. Låt oss inte glömma det.
FN:s särskilde utredare har slagit fast att Israel begår ett folkmord i Gaza.
Samtidigt som jag skriver det här inleder Israel en markoffensiv mot Gaza city.
