På måndagskvällen uppmanade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu alla invånare i Gaza stad att lämna staden, och tidigt på tisdagsmorgonen upprepades varningen av Israels militär IDF. Det innebär att man nu verkligen är på väg att göra allvar av det man har hotat med under en längre tid, att ödelägga Gaza stad – där man fortfarande uppskattar att det bor cirka en miljon människor – fullständigt. Man har redan börjat med att bomba ett femtiotal höghus (eller ”terrortorn” som Netanyahu kallar det), men det är troligen bara en försmak av vad vi kommer få se under den närmaste månaden.
Kriget i Gaza har pågått i snart två år och läget blir alltmer hopplöst för varje dag som går. Minst 65 000, kanske till och med uppåt 100 000, Gazabor har dödats, enligt FN råder det akut hungersnöd och det finns knappt några platser kvar för befolkningen att fly till.
Samtidigt i Sverige blev civilminister Carl-Oskar Bohlin förföljd av ett antal propalestinska demonstranter när han var på väg hem från ett möte. Att förfölja någon, ropa glåpord och därmed utsätta personen för rädsla är förstås aldrig acceptabelt. Bohlin bor dessutom på en skyddad adress, vilket gjorde att han inte vågade gå hem av rädsla för att hans adress kanske skulle bli offentlig och att han skulle utsättas för värre saker. Dock har en del av reaktionerna från regeringsföreträdare efter förföljelsen varit minsta sagt märkliga.
Exempelvis skrev Benjamin Dousa på X att ”Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar måste ta ansvar. Sluta piska upp farliga stämningar i Sverige.” Och Ulf Kristersson kommenterade det hela med: ”Jag tycker att de måste tänka på att ta ansvar för sin svans. Det finns en väldig tolerans på vänsterkanten för aktivisters beteende.”
Men på vilket sätt Andersson eller Dadgostar skulle ha legitimerat förföljelsen kan de inte svara på. Det finns ingen anledning att tro att aktivisterna som förföljde Bohlin skulle ha någon koppling till vare sig S eller V, och även om de hade haft det är det förstås orimligt att kräva att en partiledare ska kunna kontrollera vad varje medlem gör.
Samtidigt som man är tydlig med att det här inte är en acceptabel påverkansmetod borde regeringen åtminstone kunna säga att man förstår den frustration som finns bland väldigt många människor. Istället väljer man att klumpa ihop Palestinaaktivisterna med nazister, som om de vore samma skrot och korn.
Den senaste månaden har tonen mot Israel från regeringen skärpts något (även om vår vice statsminister fortfarande verkar anse att Israel ”gör världen en tjänst” när de bombar Gaza). Men fortfarande säljer och köper vi vapen från Israel, fortfarande vägrar vi ta emot palestinska patienter och fortfarande vägrar vi att ge pengar till det enda biståndsorgan som kan göra skillnad på plats, Unrwa. Att regeringen vägrar inse att det här rör upp känslor säger någonting om hur verklighetsfrånvända de är.
De rödgröna partierna vann valet i Norge.
Främlingsfientliga Fremskrittspartiet gick framåt med 12,2 procent.
