I samband med riksdagens öppnande idag så har flera organisationer tagit tillfället i akt att demonstrera. Under förmiddagen stod rebellmammorna uppradade längs politikernas promenadväg och bjöd på sång och tårtkalas – utan tårta.
När flera ministrar under förmiddagen promenerade genom Stockholms gator mellan riksdagen och gudstjänsten i Storkyrkan så fick de promenera längs uppradade rebellmammor som tagit med sina röda halsdukar och stod och sjöng några av sina sånger. Andra rebellmammor stod och bjöd på ett ”tårtkalas”, där tårtan dock var slut – en symbol för att Sverige redan i april gjort av med de resurser som vi har för att hålla oss inom planetens gränser.
Elin Ståhl, en av rebellmammorna som var med under manifestationen, säger att den blev väldigt lyckad.
– Det var flera politiker som vinkade eller gjorde tumme upp och några kom och pratade med oss.
Det var fjärde året som rebellmammorna var på plats vid riksdagens öppnande och enlig Elin Ståhl var det den bästa upplevelsen hittills.
– Man lär sig ju för varje gång. Vi kom närmre politikerna den här gången och vi hade folk som var tillresta från hela landet: Kristianstad, Borås, Trollhättan, Gnesta, Borlänge, Hedemora… Ja, det var många som ville vara med.
Några som skulle ha kommit från Umeå lyckades inte ta sig ner på grund av skyfallen som förstört tågräls i Västernorrland, en skada som kan ta veckor att reparera.
Bra bemötande
Att rebellmammorna detta år lyckades komma närmre hänger ihop med att man inte kunnat ansöka om tillstånd för alla delar av manifestationen.
– Vi var för sent ute och platsen var upptagen redan. Men vi har använt oss av vår demonstrationsrätt istället. Det har gjort oss mer kreativa när det gäller hur vi placerar oss, säger hon, och tillägger att de haft en mycket bra dialog med dialogpolisen om det hela och att allt har gått bra.
Känslan hon tar med sig är positiv. Många av dem som de mött har varit positiva.
– Sitter man själv och läser om allt så får man lätt en känsla av att allt är mörkt. Men när man kommer ut och möter folk i verkligheten så inser man att – jag är inte ensam. Känslan från de vi möter runtom är att de allra flesta är med på det som forskningen säger och majoriteten vill ha en starkare klimatpolitik.
Även bland politikerna känns det som att de numera får mer positivt bemötande, även om det givetvis varierar.
– Det kändes som att det var fler som mötte vår blick än tidigare år. Men sen vet jag inte. Det finns ju en polarisering. Men det där med att inte möta blicken kan ju handla om att man faktiskt vet, men ändå inte agerar på det…
