Kulturkanon överlämnad – ”borde attrahera vänstern”

Den omstridda idén om en svensk kulturkanon har kommit ett steg närmare förverkligande när kommittén, med ordförande Lars Trädgårdh i spetsen, i dag överlämnade sitt slutbetänkande till kulturminister Parisa Liljestrand (L) vid en välbesökt presskonferens.

Expertgrupper har valt ut totalt 100 verk och företeelser som haft ”en särskild betydelse för svensk kultur och samhällsutveckling”. Även allmänheten har kunnat komma med förslag genom Folkets kanon, och enligt kommittén har det funnits ”många överensstämmelser mellan experternas val och de förslag som kommit från allmänheten”. Till de verk som varit populära hos medborgarna och som också fallit expertgrupperna i smaken hör till exempel Astrid Lindgrens Pippi Långstrump, Katarina Taikons Katitzi, Karin och Carl Larssons konstnärshem i Sundborn och Jan Johanssons album Jazz på svenska.

Stiftelse ska ha ansvaret

Både Lars Trädgårdh och Parisa Liljestrand betonade att de i kontrast till den mediala och oppositionella kritiken upplevt ett genuint intresse bland människor som de träffat runt om i landet sedan utredningen sjösattes i slutet av 2023.

För att göra kanon tillgänglig föreslår kommittén bland annat att en stiftelse inrättas, som ska ansvara för att utveckla och driva ”en mångdimensionell digital portal för kunskapsförmedling om kanon”. Stiftelsen ska också producera och sprida material och samarbeta med studieförbund och folkhögskolor, föreslår kommittén. Så sent som igår larmades i Vi lärare om att folkhögskolorna saknar 250 miljoner till följd av otillräckliga anslag.

– Jag är en stor förespråkare för civilsamhället och folkbildningen som en bred kunskapsspridare. Men vad gäller finansieringen är det sant att den här regeringen skurit ner, men det är också sant att vi lägger betydande medel på folkbildningen. Det ser inte jag som att det behöver stå i motsats till varandra, säger Parisa Liljestrand till Dagens ETC under frågestunden.

”Borde attrahera vänstern”

Flera frågor rörde den nationalistiska aspekten av en kulturkanon, vanligtvis förfäktad av Sverigedemokraterna. Lars Trädgårdh kontrade med att historiskt hör ”den här typen av projekt hemma hos liberaler och socialdemokrater”, och vände sig med ett ”med all respekt” till kulturministern, innan han fortsatte:

– Så jag är vansinnigt nyfiken på reaktionerna därifrån. De här idéerna som jag ofta betonar, att alla unga människor ska ha tillgång till vårt kulturella kapital som en medborgerlig rättighet, borde attrahera vänster mer än höger, även de som lutar åt höger i modern bemärkelse. Möjligen är vi så låsta i politiska situationer att om ett parti säger bä så måste man säga bu. Men förhoppningsvis har vi så många vuxna i rummet politiker att vi kan ha ett sofistikerat samtal kring frågor som faktiskt rör oss alla, frågor som ska vi ha ett samhälle som håller samman eller ska vi fortsätta vandra vidare in i en riktning som kanske inte är så lyckad med tanke på hur Sverige ser ut i dag.

Behövs i polariserande samhälle

Parisa Liljestrand tyckte att Trädgårdh förklarade hur han använder termen nationalism ”på ett alldeles utmärkt sätt” och fortsatte med att understryka att projektet för henne alltid har handlat om vad som står i direktiven.

– Vi ska ta fram något som möjliggör för fler att ta del av kulturen, inte färre, inte något som stänger ute och låser till, utan som öppnar upp. I ett samhälle som alltmer handlar om att exkludera, stänga ute, polarisera på olika sätt, så tror jag vi behöver den här typen av projekt mer, inte mindre.

Icke desto mindre säger Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson Alexander Christiansson till Aftonbladet i dag att kanon är en ”bekräftelse för den öppna nationalism som jag och Sverigedemokraterna står för”.

Själva listan av verk blir inte föremål för remittering eller politisk behandling, däremot ska regeringen ta ställning till förslagen på genomförande.