I ett inlägg på X skrev Bilan Osman att Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarredaktion försvarar folkmord. Peter Wennblad svarade att hon skulle kunna bli anmäld för förtal, och Bilan Osman kommenterade det i en krönika i Syre. Det här är Wennblads replik – och ett svar direkt från Osman.
Den 14 augusti skrev den så kallade journalisten Bilan Osman på plattformen X att jag försvarar folkmord och mördande.
Det är naturligtvis en grotesk anklagelse. Den kan inte beskrivas som kritik, utan bara som en lögn.
Inlägget var uppenbart ägnat att utsätta mig för andras missaktning. Därför bad jag Osman att avpublicera det, och påpekade att hon annars riskerade en förtalsprocess.
Att upplysa om hur svensk förtalslagstiftning fungerar, och var gränsen går mellan kritik och smutskastning, är inte ett hot. Det är en uppmaning till eftertanke och hederlighet i samhällsdebatten. Det finns många människor med starka uppfattningar om kriget i Gaza som har förmåga till det. Med sin krönika i Syre visar Bilan Osman med all önskvärd tydlighet att hon inte tillhör dem, och varför hon numera har en perifer plats i samhällsdebatten.
Peter Wennblad
Svar direkt:
Det finns få personer i svensk offentlighet som lika envist försvarat Israels agerande som Peter Wennblad. När tusentals palestinier dödades hösten 2024 konstaterade han på SvD:s ledarplats att ”Israels krig också är vårt”. När vittnesmålen om mördade hjälparbetare och barn strömmade in i maj samma år avfärdade han anklagelser om folkmord som ”Hamas-propaganda”. När Greta Thunberg försökte bryta blockaden beskrev han det som en ”egotripp”.
Och så häromdagen igen: på X ifrågasätter Wennblad om palestinska journalister ens finns. För att i nästa andetag kalla dem ”informatörer” med ”övertydligt politiska ärenden”. Samma ton som alltid – när han möter journalister som inte delar hans övertygelse. I sin replik reducerar han mig till en ”så kallad journalist”.
Det är lockande att fastna i denna persondebatt, jag är trots allt en människa som vill försvara mig mot härskartekniker och trams. Än mer när det framförs av en SvD-chef som börjar låta som ett trollkonto på X. Hade jag varit Wennblad hade jag hejdat mig. Det är sorgligt att bevittna denna ovärdiga samtalston.
Att säga att Wennblad gjort sitt yttersta för att försvara ett folkmord är en mild beskrivning. Den opinion han driver får konsekvenser – direkta, påtagliga, också för Sveriges agerande i detta historiska skeende. Det vet alla som sysslar med opinionsjournalistik: våra analyser spelar roll. För den enskilda människan och för samhället i stort.
Men i sin replik fortsätter han vägra ta ansvar. Hans hot om förtalsanmälan kallar jag för vad det är: ett hot. Den som vill anmäla gör det – den försöker inte först skrämma någon till tystnad, offentligt och i privata meddelanden. Jag har inga problem med att pröva vad jag skriver, det är vad rättssamhället är till för. Wennblad ägnar sig åt tomma hot i hopp om att jag ska ta ned inlägget. Genomskinligt.
Jag behöver inte upplysas om juridik. Däremot behöver Wennblad upplysas om att det som pågår inte är ett ”krig” – utan ett folkmord.
Och nu när opinionen svänger, när allt fler säger det rakt ut – återstår frågan: vem är det egentligen som har en perifer plats i samhällsdebatten?
Bilan Osman, fristående krönikör och författare
