Kluvna öron och andra skador orsakar lidande för lantbruksdjur, rapporterar Djurskyddet.
Öronmärkning på djur kan orsaka allvarliga skador som inflammationer och kronisk smärta. Över 100 ansökningar gällande 130 får, getter och nötkreatur om att slippa märka sina djur i ena och ibland båda öronen beviljades under 2024.
Nekros i sårområdet, inflammationer och spruckna öron var några av skälen. Även vilda djur kan drabbas av problem när öronmärken används, och i vissa forskningsprojekt har man därför helt slutat med märkning.
– Öronmärken leder till enormt onödigt lidande för många av lantbrukets djur, och även för vilda djur som märkts, säger Åsa Fahlman, docent i viltmedicin vid SLU, till tidningen.
Agronomen Madeleine Högberg, som forskat på området, framhåller för tidningen att getter ofta får svåra problem eftersom märkena kan fastna i buskar eller orsaka infektioner.
Kalvar ska du märka med två originalmärken, ett i varje öra, senast 20 dagar efter födseln. Om kalven lämnar anläggningen där den är född inom 20 dagar efter födseln måste du märka den i båda öronen innan transporten. Kalvar som föds på andra anläggningar än den där deras mamma vanligtvis hålls, till exempel föds på ett bete, ska du märka med registreringsnumret för anläggningen där mamman vanligtvis hålls.
Jordbruksverket.Trots att mikrochips är godkända som alternativ används de sällan. Jordbruksverket uppger att insättning av injicerbara transpondrar inte är lika enkel som applicering av öronmärken. I de flesta fall krävs veterinär för att följa djurskyddsreglerna, vilket medför extra kostnader, och det också är oklart hur slakterier skulle hantera djur med injicerbara transpondrar, skriver tidningen.
