Så har då plötsligt förhandlingar om ett avslut på kriget i Ukraina blivit något önskvärt från att nyss av såväl politiker som ”experter” i Sverige beskrivits som något närmast fientligt. De som förordat förhandlingar som ett sätt att få slut på dödandet har till och med anklagats för att vara putinister. Nu tycks i så fall nästan hela högen av EU-ledare vara just det …
Hade det inte gått bättre om USA och EU reagerat med kraft då Ryssland annekterade Krim 2014? Den frågan har dykt upp. Och de historielösa vill nog gärna begrava det mest besvärande. Nämligen att nazistpartiet Svoboda hade fått plats i den ukrainska regeringen. Nog var det en återhållande faktor för inte minst EU-ländernas ledare.
I Dagens Nyheter den 8 december 2013 kunde man läsa: ”Svoboda är så främlingsfientligt att Sverigedemokraterna sparkade ut en medlem för att ha gillat partiet på Facebook. Det är sprunget ur en nynazistisk rörelse och riktar sin vrede mot kommunister, ryssar och judar i lika delar. De vill införa ett sorts apartheidssystem där bara etniska ukrainare kan anställas offentligt.”
Innan dess hade DN på ledarsidan varnat för de nynazistiska framgångarna i inte minst Ukraina (DN 26 juni 2013).
Situationen var klart obehaglig: Svoboda innehade poster som vice premiärminister, miljöminister, jordbruksminister och riksåklagare. Dessutom blev plötsligt Andrij Parubij från den ultranationalistiska Högra sektorn chef för Ukrainas nationella säkerhetsråd.
När jag i debatter brukar påpeka hur situationen var i Ukraina vid denna tid anklagas jag regelmässigt för att ”legitimera Kremls världsbild”. Problemet för kritikerna är att i stort sett all media, inklusive ledarsidor, i så fall gjorde det. Det obekväma ska vi glömma …
Dagens Nyheter beskrev läget i en artikel den 15 jan 2014: ”Svoboda stod bakom ett nyårsuppträdande på Majdan som av många uppfattades som antisemitiskt – där en gravt karikerad judisk månglare gör livet surt för det nyfödda Jesusbarnet. Dagen efter ordnade Svoboda en marsch till minnet av Stepan Bandera, en nationalistledare från andra världskriget som samarbetade med nazisterna.” Allt detta har utnyttjats av Putin som driver tesen om att avnazifiera Ukraina. Men det har ukrainarna själva gjort, Svobodas maktställning är bortröstad.
DN 22 feb 2014 beskrevs tragiken: ”Sansade röster pläderar ofta för att Ukraina måste vara ett land med goda förbindelser både österut och västerut. Landets historia gör att det inte är möjligt att lämna ryggen åt varken Ryssland eller Europa. Men de rösterna riskerar nu att drunkna i blodet på Kievs gator.”
Så lät det allmänt under den här tiden. Hade alla haft is i magen, värnat diplomati, spolat ner såväl rysk nostalgi som västliga drömmar om ett växande Nato kanske läget i Europa sett bättre ut. Kort sagt om alla potentater lyssnat på fredsrörelsen.
Det går att skapa fred – se bara på Sverige och Danmark.
Att Ebba Busch, som anser att Israel gör världen en tjänst, inte tvingats avgå.
