Förra sommaren vandrade han 19 mil längs Ölands kust och samlade ihop 800 kilo plastskräp. Han är också grundare till den ideella organisationen Uocean Sverige, och hans visioner för hur man ska få fler engagerade för havet och den marina miljön är många och storslagna. Jeroen Ehlen är en som inte har för vana att sitta still.
– Jag brukar säga att jag är inte en aktivist, jag är en aktionist.
Det är en strålande solig dag och på håll ser strandremsan ute på Hisingen i Göteborg alldeles perfekt ut med det blå havet som möter de kantiga klipporna. Men tittar man närmre så syns mängder av små, små plastpärlor mellan stenarna. Så kallade mermaid tears.
Jeroen Ehlen lyfter upp en näve och konstaterar att det han håller i är mer plast än naturmaterial.
– Det är helt fullt av dem. Ser du? Också de här pärlorna som är svarta. Först ser det ut som naturmaterial, men det är det inte!
Åker två timmar
Sedan några månader tillbaka har Jeroen Ehlen och hans sambo Isabel Varas varje månad tagit sig de två timmarna med bil från sitt hem i Hällekis vid Kinnekulle till industriområdet på Hisingen för att strandstäda. Varje gång hittar de lika mycket plast som förra gången. Han misstänker att de små pärlorna kommer från fabrikerna i området, råmaterial som i olika delar av produktionen läcker ut till naturen. Men han vill inte hänga ut något företag med namn. Det är saker som måste komma via striktare lagstiftning och kontroller från kommuner och myndigheter, menar han.
Började i Varberg
Jeroens och Isabels engagemang för havet startade på allvar när de båda hakade på organisationen Clean seas strandstädning i Varberg.
– 25 kilo samlade vi ihop första gången. Det är verkligen inte ok att det ser ut så här! Sen blev det något av ett beroende att strandstäda, berättar Jeroen.
Det blev fler städtillfällen, och för ungefär ett år sedan startade han en Sverigeavdelning till den internationella organisationen Uocean 2050. Han hade kunnat få utlopp för sitt engagemang för havet och naturen genom att helt enkelt ansluta sig till en befintlig svensk organisation, men valde att istället gå en svårare väg. Kanske för att de internationella gränserna känns av mindre vikt för en person som kommer från Nya Zeeland men bott en stor del av sitt liv i Sverige. Men också för att han tror på att samarbeta med så många personer som möjligt.
– Jag vill vara del av något större, förklarar han och berättar om sina planer och visioner framöver.
Vill arrangera konsert
Bland annat hoppas han kunna få till en konsert för havet, liknande Live aid på 80-talet. Men det kräver många trådar att dra i och kontakter att få till. Han samarbetar därför bland annat med grundaren av Uocean i Storbritannien och har tagit kontakt med oräkneliga personer runtom i världen, allt för att kunna sätta ljuset på frågan om havet.
– Det är som David Attenborough säger i sin nya film. Det finns inget viktigare än havet. Varannat andetag vi tar innehåller syre som kommer från havet.
Men trots att hoten mot haven är många och viljan att göra något åt det är stor hos många, så är det inte helt lätt att få människor att dra åt samma håll, har Jeroen upplevt. Att organisera något som kräver samarbete tar tid, mer tid än han skulle vilja. På samma sätt är det inte alltid helt lätt att få folk att engagera sig i strandstädningen.
– Alla känner till problemet med plast i havet, men man berörs inte. Och det går inte att pusha fram ett medvetande, man måste upptäcka det själv, säger Jeroen, som tror på den kraft som finns i musiken.
Kör allsång
Han brukar själv ta med sig gitarren och köra allsång när han är ute på skolor och pratar om havet.
– Jag brukar låta barnen lyssna på vågmusik också, och få in lite meditation där de får stänga ögonen och låtsas att de är på en strand. Det är viktigt att kunna koppla av i skolan, säger Jeroen, som själv har adhd och vet att det krävs lite extra ansträngning för att nå vissa elever.
Och det är just den yngre generationen som man behöver nå för att få till en långsiktigt förändring, tänker han.
– Om vi kan påverka barnen som är små nu så kan vi se en förändring längre fram. Jag tycker skolsystemet borde bli mer praktiskt. Ut med barnen i naturen så de får uppleva den!
Och några unga vet han att han har nått, dessutom med ringar på vattnet.
– Hemma i Götene så ser jag ibland föräldrar som hälsar och ropar att ”Nu ska vi ut och plocka skräp, och det är ditt fel!”.
Men engagemanget från människor runtomkring varierar. Det märks inte minst under strandstädardagarna i Göteborg.
– Som mest har vi varit elva personer. Idag skulle det dyka upp två personer till, men de verkar inte komma, konstaterar Jeroen.
Men han låter sig inte nedslås av det. Tillsammans med sambon och ofta även deras 9-åriga dotter så gör de det till en dagsutflykt med fika. Och de personer som vill komma är välkomna.
– Jag brukar fråga folk: Vill du ha klimatkrisen och nedskräpningen i havet? Nej, svarar alla.
Men från det till att gå till handling och hjälpa till och förändra världen är det ett rätt stort steg.
– Folk har gett upp lite grann. De har så mycket annat att tänka på. Man väntar väl på att någon annan ska styra upp och ta hand om det. Men om ingen tar ansvar så blir det kaos.
”Tungt för många”
Han är mycket väl medveten om att vi först och främst borde stänga av det enorma flödet av plast som varje dag, varje sekund, hamnar i havet. De som har räknat på det menar att flödet motsvarar en lastbil plast i minuten, året om. Men samtidigt måste vi också agera mot det som redan finns utspritt i de marina ekosystemen. Och ju fler som engagerar sig desto bättre.
– Jag vet att det är tungt för många. Många har en stor press på sig i sitt vardagliga liv. Därför menar jag att vi också måste minska på stressen. Thoughts, not things, brukar jag säga.
Som Jeroen ser det kan man få mycket tillbaka när man börjar engagera sig.
– Att möta människor, se dem i ögat, och delta i evenemang som gör att man känner gemenskap. Det gör att det känns mycket roligare. Det är värt det, för man gör något meningsfullt.
Själv har han inga problem med att både jobba som deltidsbrandman och snickare och ändå engagera sig ideellt på i princip all sin lediga tid. Han tror adhd:n är en delförklaring i det hela. Och en ständigt närvarande känsla för naturen.
– När jag var liten, vart jag än gick – i bergen, längs stranden – så plockade jag upp skräp så fort jag såg något. Mina föräldrar brukade fråga ”men vad gör du?”, och jag brukade svara att ”det hör ju inte hit”!
Samlade 800 kilo
Förra sommaren vandrade han 19 mil längs kusten på Öland och lyckades samla ihop 800 kilo skräp.
– Och plast väger ju knappt någonting! Vi höll på i 13-14 dagar nonstop.
Det blev i praktiken hela familjens gemensamma semesterveckor som gick åt till projektet. Men samtidigt blev det en upplevelse i sig. De fick möjlighet att gå över områden som i vanliga fall är stängda för allmänheten, såväl naturreservat liksom privata marker.
– Jag knackade på hos folk och frågade om vi fick gå på deras privata mark och städa. Det fick vi, och det är ett otroligt vackert område där i sydvästra delen av ön.
Det blev långa dagar, med strandstädning från morgon till kväll. Han konstaterar att det var en riktig utmaning.
– Men jag kämpade på, ibland med tårar i ögonen. I ett fågelreservat hittade jag en fågel som dött efter att den fastnat i fiskenät. Då grät jag en stund.
En kväll när Jeroen fortsatte städa extra länge själv och hans mobil var utan batteri blev hans sambo Isabel orolig över vart han tagit vägen och begav sig ut och letade efter honom. Det hela slutade dock väl. Men den outtröttliga energin och engagemanget har blivit en del av vardagen i familjen. Jeroen står för ett aldrig sinande flöde av idéer, medan Isabel försöker balansera och uppmuntra till att ha fokus på en sak i taget.
Men att bara fokusera på en sak i taget är lättare sagt än gjort. Jeroen har många gånger om mailat beslutsfattare i kommuner och länsstyrelser och myndigheter för att påtala det han ser när han är ute och städar. Ofta får han svar i stil med att just detta ligger utanför deras ansvarsområde. Ett nedslående svar för någon som vill att saker och ting ska hända, och gärna fort.
– Jag brukar säga att jag är inte en aktivist, jag är en aktionist. Jag tror att vi kan göra mer nytta genom att agera, och att aktivister ofta gör extrema saker i protest. Så jag föredrar att föregå med gott exempel.
”Fullt upp med sitt”
En enkel sak som många musiker skulle kunna göra, utan någon stor konsert, är att gå samman och ladda upp ett antal låtar på Youtube och lova att alla intäkter går direkt till havet och projekt som bidrar till att stärka samhällen runt om i världen och bygga infrastruktur för avfallshantering över gränserna. Sedan är det bara för lyssnarna att trycka på repeat.
– Enkelt, eller hur? Jag tror att vi människor måste släppa taget om vårt ego, eftersom vi inte föds med det och vi alla är sammankopplade. Denna planet är vårt livsuppehållande system och vi behöver förstå enkelheten.
Han har också kontakt med flera forskare och försöker emellanåt också få till samarbete med andra miljöorganisationer som arbetar för samma sak. Men det går dock trögt, även när det gäller en relativt enkel sak som att tipsa i sina kanaler om att det pågår en strandstädning i närområdet.
– Det är många som har samma mål, men ändå samarbetar vi inte!
Han tror att det handlar om att de större organisationerna redan har fullt upp med sitt, och att de inte har tid för mer aktiviteter utöver det de redan sysslar med. I andra fall, som när det handlar om att organisera en konsert till förmån för havet, så handlar hindren många gånger om att olika aktörer först och främst ser till om det går att tjäna pengar på det hela. Och är man inte redan ett känt ansikte så innebär det ytterligare en uppförsbacke.
– Men jag är här! Jag är öppen för samarbete! Men de större har oftast inte tid att lyssna, säger Jeroen.
Han poängterar vid flera tillfällen att han gör allt ideellt och av övertygelse. Han pekar ut över havet och tillägger:
– Det vi har framför oss, det är det här som är livet!
Redan idag (16 augusti) organiserar Jeroen Ehlen en ny strandstädning. För den som vill delta är det bara att dyka upp vid Färjenäs strand vid Eriksberg.
