Årets igelkottsräkning igång

Igelkotten har länge varit en del av det svenska landskapet, men på många håll i både Sverige och Europa så minskar antalet. I den preliminära rödlistan från Artdatabanken (som ligger till grund för 2025 års rödlista som kommer att presenteras i höst) så går igelkotten från att vara nära hotad till sårbar. 

Orsakerna till detta är troligen många. En viktig del i det hela är att våra landskap har förändrats drastiskt under många år. Igelkottar trivs i lövskogsdungar, gles lövskog och småbrukat landskap, samtidigt som vårt jordbruk har blivit allt mer storskaligt och vi fått fler planterade barrskogar. Dessutom minskar även grönytorna i Sveriges städer.

– Låt oss välkomna igelkottarna i våra trädgårdar. Lövhögar och lite skräp i hörnen gynnar skalbaggar och maskar, som är igelkottens mat. Och de är bra gömställen för igelkotten, som ju är uppe på natten, säger Jessica Ångström, art-och naturexpert på WWF, i ett pressmeddelande. 

Igelkottsräkningen är ett projekt som WWF driver tillsammans med Nordens ark, efter att ha fått finansiellt stöd från Postkodlotteriet för att stötta ett tiotal hotade svenska arter.  Planen är att genomföra räkningar under fem års tid och all data som samlas in kommer att skickas vidare till Artdatabanken på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som kommer att analysera informationen. 

Vanligast på Gotland

Under förra året observerades 28 662 levande igelkottar och 2 572 döda. Efter analys kom SLU fram till att igelkottar är vanligast på Gotland, och mest sällsynta i Jämtland.

– Ett mönster över hela landet är att igelkottar trivs nära människor. De söker sig ofta till städer och samhällen med mycket grönytor, parker och trädgårdar med lövträd och buskage. Igelkottar är vanligare i södra Sverige där det finns mer lövskog, men de klarar även av kallar vintrarna i norra Sverige, säger Jessica Ångström i pressmeddelandet.

Inför årets igelkottsräkning uppmanar WWF också till att rapportera in de igelkottar som man inte har sett, det vill säga från personer som aldrig sett en igelkott där de bor. 

”Vi verkar vara många som senast såg en igelkott som barn och det verkar finnas platser i Sverige där igelkotten har försvunnit. Detta vill vi undersöka mer”, skriver WWF. 

Samtidigt är gamla rapportörer lika välkomna att återigen delta i medborgarforskningen.

– Jag vill verkligen tacka alla igelkottsväktare som deltog i räkningen förra året. Och vi hoppas att ni är med även i år igen! Som igelkottsvänner kan man vara med och räkna igelkottar, men också inspirera andra att delta och tipsa om vad man själv kan göra för att hjälpa igelkottarna, säger Jessica Ångström.

Här kan man läsa mer om igelkottarna och rapportera in sina observationer.