Det är anmärkningsvärt att en del debattörer vill att palestiniernas sak ska kopplas ihop med sådant som de hängda dockorna med Davidsstjärnor i Umeå. Det skriver Kristofer Åberg i en replik till Joel Jansson, som menar att installationen fördömde folkmord.
DEBATT. Joel Jansson försvarar de hängda dockorna iklädda Davidsstjärnor i Umeå. Det är en stor björntjänst gentemot dem han vill visa stöd för – samtidigt som han också försämrar livet för Sveriges judar.
Svenska kommitten mot antisemitism beskrev installationen som ”ett exempel på politisk appropriering, instrumentalisering och grov förvanskning av Förintelsen.” Christer Mattsson, från antirasistiska Segerstedtinstitutet, beskrev det som ”ett skolboksexempel på israeliserad antisemitism”. Föreningen Förintelsens överlevande reagerade också med avsky.
Även från en mer renodlad propalestinsk vänster har fördömandena haglat. Håkan Blomqvist, som skrivit flera böcker om judisk vänsterhistoria och antisemitism, skrev att manifestationen var så misslyckad att han insinuerade att det egentligen var en högerprovokation för att misskreditera Palestinarörelsen. Andreas Gustavsson från ETC beskrev installationen som vansinne, äcklig och kränkande; han förklarade hur den drar solidariteten med palestinier ner i smutsen.
Det finns således många som vill palestinier väl, genom att dra en gräns för vad som är vettig opinionsbildning – fri från rasism. Därför är det väldigt märkligt att vissa debattörer uttryckligen vill att palestiniernas sak ska kopplas samman med dessa ytterligheter.
När jag själv drogs till den rödgröna och frihetliga vänstern, då var det för att rörelsen framstod som föregångare inom kampen mot rasism, sexism och homofobi. Istället ser jag nu hur dessa kretsar emellanåt, som i det här fallet, istället samlar de mest perifera och utdömda analyserna. Solidariteten med judar är ofta frånvarande. Exemplen på antisemitism blir bara fler. Okunskapen om antisemitism, och varför jämförelser med Nazityskland är så oacceptabla, är en del av problemet. Jansson menar att intentionen inte var rasistisk. För mig väger förintelseöverlevarnas tolkning tyngre. Är det intersektionella perspektivet med tolkningsföreträde för rasismens offer helt bortträngt när det gäller rasism mot judar?
