Människor fortsätter dö i Gaza. Allt fler svälter ihjäl eftersom bristen på nödhjälp är så stor, och de som sökt sig till den lilla nödhjälp som släpps in riskerar att dödas – nyligen rapporterades att nästan 100 personer dött vid en matutdelning. Döden och lidandet är vardag i Gaza, medan omvärlden ser på.
Väldigt lite nödhjälp släpps in i Gaza, och den som släpps in delas ut under livsfarliga förhållanden. Israels motivering till den bristande och kaosartade nödhjälpen är i vanlig ordning att de menar att detta ska stoppa Hamas. Men på vilket sätt hjälper svält och kaotiska, våldsamma och dödliga nödhjälpsutdelningar för att uppnå det syftet? Vill man kontrollera vem hjälpen går till är det väl mot ens syfte att skapa svält, kaos och våld?
Det är begripligt att Israel vill hämnas på Hamas efter terrorattentatet den 7 oktober 2023, men på vilket sätt är det motiverat att utplåna en hel befolkning i hämndens namn? Hur kan det inte likställas med den terror de menar att de bekämpar? Hur kan svält som vapen någonsin vara rättfärdigat? Och hur länge kan omvärlden se på?
FN har röstat för att detta oerhörda våld ska upphöra. Att det behövs ett omedelbart eldupphör. Samma i EU. Svenska politiker börjar nu, när lidandet blivit så oerhört, äntligen säga ifrån och prata om kraftigare sanktioner från EU. Sedan november 2024 finns en arresteringsorder ute på Benjamin Netanyahu från den internationella brottmålsdomstolen ICC, eftersom han anklagas för bland annat att använda svält som vapen och brott mot mänskligheten.
Samtidigt meddelade den israeliska regeringen nyligen att de vill bygga vad de kallar en ”humanitär stad”, där den palestinska befolkningen ska samlas medan Israel utrotar Hamas. Det har liknats vid ett koncentrationsläger, och hur det här ska leda till fred är oerhört svårt att förstå. Det låter mer som en ursäkt att samla alla de personer man ser som ett problem på en och samma plats, för att kunna rättfärdiga våld mot dem som inte lyder. Vilket låter väldigt mycket som tanken bakom koncentrationsläger.
Jag kan inte undgå att undra varför politikers och internationella samfunds ord är så tandlösa. Hur kan man bli anklagad av en internationell domstol för brott mot mänskligheten och samtidigt fortsätta begå dem? Vad ska vi då med en internationell domstol till? Och hur kan man inte göra verklighet av hoten om kraftigare sanktioner när människor svälter ihjäl och dödas när de söker hjälp?
De internationella samfunden och världens nationer behöver aktivt bryta handelsavtal, strypa vapentillförseln, göra allt de kan diplomatiskt för att få till en vapenvila. Arrestera dem som begår krigsbrott, döma dem enligt de rättsliga vägar vi har, försvåra krigföringen. Det vore väl åtminstone en början.
För en privatperson kan det kännas övermäktigt, att de krafter som verkar är så mycket starkare än en själv. Men i en demokrati som Sverige kan folket sätta press på politiker att agera, att bryta avtal och ta avstånd. Vi kan demonstrera på gator, vi kan skriva och uppmärksamma att mänskliga rättigheter ska gälla alla, vi kan skänka pengar – göra det vi tänker att vi hade uppskattat att omvärlden gjorde om vi var i palestiniernas situation. Det gör kanske inte hela skillnaden, men är vi tillräckligt många kan det förhoppningsvis leda till förändring i en mänskligare riktning.
