Vi måste prata mer om psykisk ohälsa bland ungdomar, och fler vuxna måste ta ställning och vara observanta på de signaler som skickas ut. Det skriver Aatika, 15 år och feriearbetare på Camp Demokrati i Göteborg.
DEBATT. Vi vet att allt fler barn och ungdomar lider av psykisk ohälsa, men vad är orsakerna till det? Är mobbning både i verkliga livet och i sociala mediernas värld anledningen? Eller beror det på problem som familjefrågor? Kanske orsakar förlusten av en förälder eller en älskare lidandet. Eller kanske blir den värkande pressen så stor att du knappt kan andas. Ångest och stress äter upp dig. Och ingen, inte en själ, är villig att hjälpa. Ingen som sträcker sig efter dig och drar dig tillbaka till verkligheten. Så du börjar skada dig själv, svälta och så småningom når vi vår slutdestination, döden. Döden som för många ses som frihet, en väg ut. Hur får vi våra barn och vår framtid att vilja stanna kvar?
Om vi kollar upp statistik på hur många ungdomar som dör i genomsnitt i Sverige så visar myndigheternas egna analyser att mer än vart tredje barn som tagit sitt liv hade besökt psykiatrisk specialistvård och vart fjärde barn hade fått antidepressiva läkemedel året före dödsfallet. Men har det varit tillräckligt? Räddade det dem? Svaret är nej. Vi gick miste om dem och mer blod kommer att spillas om vi fortsätter att se på och inte sträcker ut en hjälpande hand. Ställ upp för våra ungdomar med psykisk ohälsa som är i behov av hjälp!
Ungdomarna är vår framtid, det är ett talesätt vi ofta hör. Men vad gör vi när vår framtid dör när de inte får den hjälp de behöver? Eller om hjälpen inte räcker för att hjälpa någon som redan har fallit nedför ett stup? Pernilla Garmy säger i artikeln “Den psykiska ohälsan hos unga ökar” (Jenny Loftrup, 2022-12-14) att utvecklingen går åt fel håll – allt fler studier visar att den psykiska ohälsan ökar.
Garmy lyfter också fram att ungdomar ofta kontaktar varandra när de mår dåligt, även om deras föräldrar sover bara ett par steg bort. Det är inte ovanligt att tonåringar söker upp en vän, någon i en nära åldersgrupp snarare än en vuxen. Misstron som fortsätter att växa mot vuxna mellan tonåringar är onekligen svår att missa.
Skolan är en plats för lärdomar men även ett ställe där de flesta av oss får våra första vänner och utvecklar samt fördjupar våra vänskapliga relationer med andra. Men om ett barn utsätts för mobbning redan från ung ålder skapas problem. Exempelvis kan det bli svårt att skapa vänner, vilket i sin tur leder till att man får sämre kommunikativa förmågor och avvaktar sociala interaktioner. Detta ger inte barnet en chans att växa och blomstra, och kommer även orsaka problem vidare in i vuxenlivet. Kommunikativa förmågor är en skicklighet som kommer att hjälpa oss på lång sikt.
Socialt stöd från lärare när det gäller mobbning har betydelse för psykisk hälsa, enligt Folkhälsomyndigheten. Om vi har fler lärare som är vaksamma och verkligen tar ställning mot mobbning så kommer färre barn att utsättas för verbal mobbning som i vissa situationer även kan bli våldsam. Skolgång redan från förskolan är en stor del av ett barns utveckling både på akademisk nivå och på social nivå.
Även om vi ofta hör att om man har allvarliga problem som kan vara livshotande, måste man söka efter en vuxen som man litar på som finns i ens liv. Men vad händer när ett barn inte har den där vuxna i sitt liv, någon de kan lita på? När ett barns största fiende råkar vara deras förälder? Den person som ska skydda dem, men som de istället behöver skydd från. Vad gör det?
Vissa människor kanske bidrar genom att säga att man istället bör söka upp en terapeut eller en skolkurator, även om det för många verkar alarmerande att prata med dem. Många ungdomar, särskilt de som växt upp i en otrygg miljö i hemmet, hör redan från ung ålder att de inte bör tala om sina ”problem” med andra, som verkar vara främlingar. Ofta får de höra att de absolut inte under några omständigheter ska tala med socialtjänsten, skolkuratorer eller psykologer. Så är det för många ungdomar, de har absolut ingen att prata med, vilket får dem att stänga in alla sina känslor tills de så småningom spricker. En förälder ska vara den beskyddare, det stödsystem, man behöver. Ett barn ser upp till sina föräldrar mer än något annat. Världen är skyddad i föräldrarnas händer. En ljusstråle som sprider sig i hemmet. Det är så det ska vara.
Men inte alla barn ser livet som det. För vissa är deras föräldrar deras existentiella öde. Någon de fruktar, en arg man blir ett argt barn. Ett slag i bröstet är ingenting jämfört med smärtan i hjärtat. En osäker miljö stjäl ett barns chans att få vingar. För dem är världen förseglad och gömd bakom skuggor. Huset som ska vara fyllt med ljus och färger blir grått och vitt. Det barnet skulle finna tröst i sin sorg, vänjer sig vid rädslan och ångesten. Tills de inte orkar längre och tar sitt sista andetag.
Sammanfattningsvis, vill jag avsluta med att ta upp några förslag på lösningar. Jag har lyft fram orsakerna till varför ungdomar främst påverkas av psykisk ohälsa, men vad kan vi göra för att underlätta livet och ta bort stressen från våra ungdomars axlar?
Först och främst kan vi börja med att införa ett system där vi informerar unga och vuxna mer om psykisk ohälsa och vilka konsekvenser det kan leda till, och hur man uppmärksammar någon om det är någon som har besvär med psykisk ohälsa. Om man vet vad som orsakar det och hur det påverkar någon, så kan man vara mer vaksam och observant för signaler som skickas ut. Om vi har fler vuxna, till exempel lärare, som tar ställning för ungas psykiska hälsa så tror jag verkligen att det kommer ha ett stort inflytande på hur ungas psykiska ohälsa förstås av omvärlden.
Stig fram, gör förändringar och rädda vår framtid, våra barn. Som inte bara är vår framtid, utan också vår nutid. Lös inte ett permanent problem med en tillfällig lösning. Döden är inte vägen ut.
