Terrorlagstiftning har alltid varit politisk. Mer än någon annan lagstiftning har den aldrig existerat som en neutral juridisk kategori, utan formats utifrån vem som definierar våld, och mot vem det riktas. Som flera politiska tänkare har framhållit genom åren – från Giorgio Agamben till Lisa Stampnitzky och Talal Asad – är det inte främst typen av handling som avgör vad som kallas terrorism, utan den politiska kontexten och aktörens position i makthierarkin. Det är därför en högerextremist som kör in i en palestinademonstration och skadar två personer kan åtalas för grov misshandel och hets mot folkgrupp, medan klimataktivister föreslås terrorklassas för att ha limmat fast sig på en väg eller blockerat en dörr.
I Storbritannien har inrikesminister Yvette Cooper nu meddelat att aktivistgruppen Palestine Action kommer att terrorstämplas. Det innebär att det blir olagligt att vara medlem, visa stöd eller organisera i gruppens namn. Enligt Cooper utgör organisationens handlingar – bland annat att ha sprayat röd färg på två militära transportflyg – ett allvarligt hot mot rikets säkerhet.
Även om själva terrorlagstiftningen i grunden är ett tveksamt rättsligt verktyg, är det ändå anmärkningsvärt att den brittiska regeringen nu använder den för att kriminalisera en form av direktaktion som i allt väsentligt ligger inom ramarna för demokratisk protest (enligt både människorättsorganisationer och Storbritanniens egna domstolar). Beslutet att terroriststämpla Palestine Action avslöjar inte bara var den brittiska staten står i frågan om det pågående folkmordet i Gaza – det blottlägger också vilka former av politiskt motstånd som staten nu betraktar som det största hotet: de som har konsekvenser för vapenindustrin, företagsintressen och dess politiska beskyddare.
Nätverket har nämligen lyckats med det som demonstrationer, namninsamlingar och debattartiklar inte alltid förmår: de har haft en direkt effekt. Genom direktaktioner såsom fabriksockupationer, färgattacker och blockader av transportvägar har Palestine Action lyckats stänga två av Elbits fabriker, tvingat företaget att lämna sitt kontor i London och försvårat dess affärer så till den grad att metalleverantörer, budfirmor, fastighetsförvaltare och till och med lobbyister valt att klippa banden. Produktionen av delar till stridsflygplanet F-35 har tillfälligt avbrutits. Elbit har därefter betraktats som en så opålitlig leverantör att det brittiska försvarsdepartementet avslutat kontrakt värda flera hundra miljoner pund – vilket ledde till att företagets kontraktsvärde sjönk med 18 procent bara den månad ett avtal drogs tillbaka.
Det är detta – inte någon påstådd fara för allmänheten – som gjort Palestine Action till måltavla för ett rättssystem som alltmer tjänar kapitalets och krigsmaskinens intressen.
Utvecklingen i Storbritanien sker inte i ett vakuum. I Frankrike har liknande lagar använts för att förbjuda palestinasolidariska grupper och upplösa demonstrationer. I Tyskland har staden Berlin förbjudit propalestinska manifestationer, och polisen har stängt ned campusprotester, blockerat minnesstunder och arresterat barn. I vissa fall har även uppehållstillstånd ifrågasatts och utvisningar genomförts mot aktivister med utländsk bakgrund, med hänvisning till att de utgör “säkerhetshot” eller uppvisar bristande ”lojalitet mot den demokratiska ordningen”. Mönstret är tydligt: med “säkerhet” som förevändning slår Europas regeringar ner protester, istället för att konfrontera sin del i det pågående folkmordet i Gaza.
Även i Sverige har samma logik fått fäste. Förslag om skärpt terrorlagstiftning kombineras med ökad övervakning, repressiva åtgärder mot klimataktivism och en offentlighet där propalestinska röster misstänkliggörs. Det är en farlig utveckling – inte bara för att Palestinas kamp hänger ihop med andra rörelser mot militarisering, kolonialism och förtryck världen över, utan för att den testar gränserna för vår demokratiska integritet. Har du inte gett dig ut på gatorna ännu (eller sprayat färg på ditt närmaste militärflygplan), är det hög tid nu.
Labour-parlamentariker som motsätter sig terrorklassningen av PA.
Israel fortsätter döda palestinier som köar för att få mathjälp.
