På Tiktok och Instagram sprids ännu en skönhetstrend som lovar ungdomlig hy: Salmon DNA therapy. I korta, polerade videor visar influencers upp sitt blanka glow efter att ha fått laxsperma injicerad i huden – ett ingrepp de beskriver som en revolution för hudens elasticitet och lyster. Men bakom hajpen döljer sig en fråga som få vågar ställa: vad innebär denna behandling för de laxar vars könsceller blir råvara i jakten på evig skönhet?
Skönhetsindustrin är i dag en av världens mest aggressivt växande marknader – 446 miljarder dollar år 2023, med en årlig tillväxt på över 10 procent. Och med tillväxten följer en desperat jakt på nästa mirakelkomponent som ska sälja produkter och behandlingar. Snigelslem, bigift, och nu alltså laxsperma. Listan på udda djurbaserade ingredienser blir allt längre. Att produkterna ofta marknadsförs som naturliga, hållbara och etiskt utvunna är skicklig storytelling. Under ytan återkommer samma gamla mönster: industrialiserad exploatering av djurriket för mänsklig fåfänga.
Detta är inget nytt fenomen. Genom historien har människans strävan efter skönhet och hälsa lett till skada på djuren. Myskdjuren nästan utrotades på grund av parfymindustrins jakt på deras doftkörtlar. Valfångsten tömde haven på kaskelotvalar för att utvinna valrav, det så kallade ”flytande guldet”, som användes i exklusiva krämer och parfymer. Elfenbenshandeln pågick i århundraden, i skuggan av kolonialismen och myter om hälsobringande egenskaper. Samma underliggande logik präglar dagens skönhetsindustri: djuren är råvaror, och så länge efterfrågan finns fortsätter exploateringen.
Nu läser jag om denna laxsperma och blir bekymrad. I praktiken innebär den ”hållbara utvinningen” att stressade hanlaxar hålls i trånga bassänger, mjölkas på reproduktionsceller kort före slakt som sedan säljs som exklusiv hudvård. Processen sker i det tysta, utanför allmän insyn och utan tydliga regler kring djurvälfärd. Här spelar begreppet biprodukt en central roll. Genom att klassa laxsperman som en biprodukt från livsmedelsindustrin kringgår man mycket av den djurskyddslagstiftning som annars kunde ha stoppat denna typ av utvinning. Biproduktstatusen innebär att djuret redan anses ha använts för ett huvudsyfte (till exempel köttproduktion), och att de kvarvarande delarna kan säljas vidare till andra industrier, som kosmetika. Men i praktiken hålls många djur i system som är anpassade för att maximera både kött och biprodukter och därmed utsätts de ändå för lidande.
Samtidigt har vi aldrig haft fler och bättre alternativ. Bioteknik och växtbaserade lösningar har revolutionerat möjligheterna att skapa högkvalitativa, effektiva och veganska hudvårdsprodukter. Den veganska kosmetikamarknaden växer snabbt och förväntas fördubblas på mindre än ett decennium. Konsumenterna efterfrågar dessa produkter – men ändå fortsätter industrin att premiera sensationella ingredienser framför vetenskapligt underbyggd hudvård. Varför? För att sensationen är större än den faktiska nyttan.
Skönhetsindustrin är inte bara en marknad utan även ett kulturellt maskineri som upprätthåller idén att vi har rätt att använda andra arter som resurser i vår jakt på skönhet och ungdom. Så länge vi sväljer detta narrativ fortsätter affärsmodellen att rulla. Vi behöver bryta den normaliseringen.
Djurskyddet inom kosmetikaproduktion behöver skärpas kraftigt även lagstiftningsmässigt. Politiker behöver ha modet att täppa till kryphålen genom att:
- Skärpa definitionen av biprodukter, så att ingredienser från djur som hålls eller stressas enbart för kosmetisk utvinning inte längre undgår reglering.
- Införa striktare djurvälfärdsregler även för utvinning av restprodukter.
- Överväga förbud mot animaliska ingredienser i kosmetika när effektiva växtbaserade och biotekniska alternativ finns.
- Kräva fullständig ursprungsmärkning så att konsumenterna vet exakt hur och varifrån ingredienserna kommer.
Vi behöver politiker som prioriterar att täppa till kryphålen och förbjuda exploaterande biprodukter i kosmetika. Här måste både nationella parlament och EU ta sitt ansvar.
Och till dig som läser: Nästa gång du ser reklam för laxsperma, snigelslem eller bigift i en hudkräm så passa på att fråga dig själv: är detta verkligen skönhet eller bara ännu en förskönad form av djurplågeri?
Att våra hönor slipper sina gallerburar tack vare Djurens Rätts ihärdiga arbete.
Regeringen som chansar med virtuella elstängsel — utan att vänta in forskningen.
