Döden i Gaza – resultat av systematiska krigsbrott

”Jag har beordrat en total belägring av Gazaremsan. Det kommer inte att finnas någon elektricitet, ingen mat, inget bränsle, allt är stängt”, sa Israels dåvarande försvarsminister Yoav Gallant den nionde oktober 2023. Det vill säga två dagar efter Hamas terrorattack mot Israel som utlöste kriget i Gaza.

“Vi bekämpar mänskliga djur och agerar därefter”, fortsatte han, rapporterar The Times of Israel. 

Nu, nästan två år senare, svälter människor i Gaza. Siffran på antalet dödade är enligt flera instanser, bland dem FN, över 50 000.

I en FN-rapport över situationen i Gaza konstateras att sedan kriget började fram till 30 april 2024 så beräknas 34 535 döda och 77 700 ha skadats. FN hade i september 2024 verifierat uppgifterna om 8 119 personer som dödats i Gaza.

Nästan 70 procent av de dödade var kvinnor och barn. Barn i åldern fem till nio år utgjorde den största åldersgruppen av dödade, följt av barn i åldrarna tio till fjorton år, och därefter barn upp till och med fyra år.

Rapporten slår fast att det är civila som drabbats hårdast av attackerna i Gaza. Sedan FN-rapporten har alltså ytterligare drygt 20 000 människor dödats.

”Vi vittnar om vad vi ser”

Läkare utan gränser beskriver en oerhörd situation på plats i Gaza. Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare, berättar att det inte finns någonstans där människor kan känna sig säkra och ingen plats att fly till.

– Det råder total brist på hjälp, förstörd infrastruktur, inga fungerande sjukhus eller skolor, och brist på mat, rent vatten och sanitet. Samtidigt fortsätter striderna, vilket gör att ingen är säker någonstans, säger Mia Hejdenberg och fortsätter:

– Det mina kollegor på plats ser är att hela befolkningen hålls inspärrade på en väldig liten yta, utan möjlighet att ta sig därifrån. Det är stor skillnad jämfört med många andra konflikter i världen, att människor åtminstone har en möjlighet att fly för att överleva. I Gaza går inte det. De har inte rättigheten att fly från krig och fara. Det är omöjligt för dem.

Läkare utan gränser har också själva drabbats av kriget. Elva av Hejdenbergs kollegor har dödats i arbetet.

— Det är svårt att veta om attacker mot sjukvård är en del av krigföringen. Men det är ett faktum att de sker, och ingen krigförande part skulle erkänna det eftersom det är ett krigsbrott. Men vi delar alltid våra GPS-koordinater med stridande parter för att visa att här finns humanitär verksamhet. Men det är inte alltid det respekteras.

Det är inte bara faran för den egna säkerheten som är en begränsning i arbetet för att rädda liv i Gaza. Det är även brist på materiel och det beror på Israels blockader.

– Vi har till exempel inte fått ta in tillräckligt stora generatorer för att driva sjukhus – de klassas som ’dual use’ och stoppas. Vi har också brist på läkemedel, narkos och antibiotika eftersom vi sedan den andra mars bara har fått in fyra lastbilar. Det gör att vi inte kan ge basal sjukvård, inte ens vid förlossningar. Blockader används som vapen, man hindrar medvetet humanitär hjälp från att nå civilbefolkningen, säger hon.

Läkare utan gränser har sedan kriget startade vädjat om varaktig vapenvila och att de ska kunna föra in förnödenheter. Men Mia Hejdenberg beskriver att utvecklingen blivit den motsatta.

– Vi ser en minskad respekt för internationell humanitär rätt. Det finns färre konsekvenser för stater som bryter mot lagen, och när ingen hålls ansvarig kan krigsbrott fortsätta ostraffat. Tyvärr är attacker mot sjukvårdspersonal, sjukhus och ambulanser även något vi ser allt oftare globalt.

Förutom att försöka rädda liv på plats i Gaza har Läkare utan gränser ytterligare ett uppdrag: att vittna om det som de ser.

– Att bära vittnesmål är en av våra huvuduppgifter. Förutom de klassiska humanitära principerna om att vara neutrala, opartiska och självständiga. En del av våra grundprinciper är just att vara en röst för våra patienter, speciellt när de själva inte kan göra sin röst hörd. Vi försöker påverka genom att tala ut, och det är också det jag gör nu med dig.

Avhumanisering av palestinier

Läkare utan gränser bevittnar det som händer på plats. Men bakom krigföringen och dödandet pågår en intensiv avhumanisering av palestiner. Israel hävdar att de bedriver ett försvarskrig mot Hamas, som den 7 oktober 2023 tog sig över gränsen från Gazaremsan in i Israel och dödade över 1 100 personer och tog omkring 250 personer som gisslan. Men israeliska toppföreträdare hänvisar inte bara till den attacken. Frekvent görs demoniserande utspel mot palestinier som folk. Vissa politiker går så långt att de öppet förespråkar urskillningslöst dödande:

”Inga halvhjärtade åtgärder utan total förstörelse av Rafah, Deir al-Balah, Nuseirat. Utrota minnet av Amalek från jorden'”, sa Israels finansminister Bezalel Smotrich i april 2024, rapporterar Haaretz. 

”Utrota minnet av Amalek från jorden” refererar till den bibliska berättelsen där amalekiterna var en folkstam som var fiender till Israel. Guds befallning var att utplåna minnet av Amalek.

Tidigare har Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i ett tal uppmanat israelerna att minnas vad “Amalek har gjort mot er”.

I maj i år analyserade New York Times satellitbilder på Rafah, en av de städer som finansministern nämnde skulle förstöras. Staden dit nästan en miljon palestinier flydde vid inledningen av kriget är nästan tömd på civila. Satellitbilderna visar att nästan hela Rafah har raserats. Skolor, moskéer och bostadskvarter är borta. I stället byggs israelisk militär infrastruktur på platsen.

Samtidigt beskrev den israeliska militären IDF Rafah som ett exempel på hur de tänkt agera i andra delar av Gaza.

“De är utstötta – ingen i världen vill ha dem”, sa Nissim Vaturi i februari i år i en intervju i radiokanalen Kol BaRama. Han är vice talman i det israeliska parlamentet Knesset och medlem i Likud, samma parti som premiärminister Benjamin Netanyahu tillhör.

Nissim Vaturi kallade även palestinier för omänskliga och menade att Israel “behöver skilja på kvinnor och barn och döda alla vuxna män i Gaza”.

Anklagas för folkmord

Israel har också anklagats för att just nu genomföra ett folkmord. Folkmord är en juridisk term som beskriver handlingar som begås med avsikt att helt eller så långt det är möjligt utplåna en nationell, etnisk eller religiös grupp. Det kan handla om att döda människor i gruppen eller åsamka dem allvarlig fysisk eller psykisk skada, eller skapa levnadsvillkor som medvetet leder till gruppens utplåning. Men det avgörande för att något ska räknas som folkmord är inte bara omfattningen av våldet, utan att det finns en tydlig avsikt att förgöra gruppen som sådan. Denna avsikt kan bland annat framgå av ledande politikers uttalanden, systematiska attacker mot civila eller beslut som förvägrar människor tillgång till grundläggande livsnödvändigheter.

Sydafrika har anklagat Israel för folkmord och driver ett mål i den internationella domstolen ICJ. I januari 2024 gjorde ICJ en första bedömning och ansåg att anklagelserna är tillräckligt allvarliga för att utredas vidare och uppmanade Israel att genast stoppa alla handlingar som kan leda till folkmord och se till att humanitär hjälp kommer fram, men domstolen krävde inte ett omedelbart eldupphör. Israel menar att deras insatser är självförsvar mot Hamas och att civila skadas av misstag.

Under 2024 lämnade Sydafrika in omfattande bevismaterial som visar på dödande, fördrivning och attacker mot civila. Nu väntar domstolen på Israels svar innan en längre rättegång inleds som bland annat ska utreda om det finns en avsikt att begå folkmord. Processen kan ta flera år.

Brotten rankas inte

Syre har pratat med Kamal Makili-Aliyev, universitetslektor i mänskliga rättigheter på Institutionen för globala studier på Göteborgs universitet.

– Jag vill börja med att påpeka att det varken ur ett moraliskt eller juridiskt perspektiv finns någon rankning mellan olika former av internationella brott. Folkmord är inte allvarligare än brott mot mänskligheten, folkmord inte grövre än krigsbrott. De är alla hemska brott, säger Makili-Aliyev.

– Utgångspunkten är att om internationella brott begås så påverkar det oss alla i världen. Så hemskt är det, och därför finns ingen rankning, fortsätter han.

Han menar att brottsrubriceringarna framför allt är viktiga för en domstol, kopplat till vilka som kan åtalas.

– Mord kan vara ett vardagligt brott i en stat, det kan vara en del av krigsbrott, det kan vara en del av brott mot mänskligheten och det kan vara en del av ett folkmord. Men det är ändå ett mord. Det finns olika juridiska förutsättningar som bara är av vikt vid en rättegång. Om vi utgår från detta kan vi diskutera vad som händer i Gaza och vad vi som forskare trovärdigt kan säga.

Enligt Kamal Makili-Aliyev finns det dock mycket som tyder på att Israel som stat begår krigsbrott.

– Vad vi ser från öppna källor och från det som är tillgängligt för oss forskare är att det är mycket hög sannolikhet att massor av krigsbrott begås i Gaza. De visar samtidigt mycket lägre sannolikhet att brott mot mänskligheten begås och ännu lägre sannolikhet för folkmord.

Hur gör du den bedömningen?

– Det är all information som kommer om civila som dödas, attackerna mot sjukvårdspersonal till exempel. Mängden av fall som kan misstänkas för att bryta mot internationell rätt ökar sannolikheten för att det systematiskt begås krigsbrott av staten och inte bara av enskilda.

Han fortsätter:

— Det är svårt att hitta bevis för brott mot mänskligheten eller folkmord genom offentliga källor. Vi har inte sett planer på att döda så många som möjligt eller på att säkerställa att Israel vill skapa förutsättningar för att gruppen palestinier inte ska överleva. Vi har inte sett att instruktioner gått ut till militären att göra dessa saker. Hade vi sett det hade det varit uppenbart.

Makili-Aliyev tar dock upp att Benjamin Netanyahu tillsammans med tidigare försvarsminister Yoav Gallant åtalats av Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Åklagaren menar att det finns tillräckliga skäl att tro att Netanyahu, tillsammans med försvarsminister Yoav Gallant, bland annat har använt svält som vapen. Han anklagas för attacker mot civila och sjukvårdsinfrastruktur samt blockader av humanitär hjälp. Netanyahu menar att anklagelserna är politiskt motiverade och hävdar att Israel agerat i självförsvar mot Hamas.

– Netanyahu åtalades för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Det visar att de kan ha starkare bevis än vi forskare sitter på, säger Makili-Aliyev.

Omfattande internationell och inhemsk kritik

På senare tid har Israel mött kraftigare internationell kritik. I synnerhet har EU börjat sätta hårdare press och har återupptagit och ökat sitt stöd till Unrwa, en central aktör som finansierar utbildning, sjukvård och mat till miljontals palestinska flyktingar.

Flera medlemsländer överväger att ompröva handelsavtalet med Israel. Storbritannien, Frankrike och Kanada har utfärdat en gemensam varning och hotar med konsekvenser om Israel fortsätter kriget. Storbritannien har dessutom upphört med samtal om frihandel och infört sanktioner mot ledande israeliska bosättare. 

Itamar Ben-Gvir, Israels nationella säkerhetsminister, och Bezalel Smotrich, finansminister, drabbades i juni av gemensamma sanktioner från Storbritannien, Australien, Kanada, Nya Zeeland och Norge, och även den svenska regeringen har till slut uppmanat EU att sätta in sanktioner. 

Sanktionerna motiveras av deras uppvigling till våld, uppmuntran till etnisk rensning och utökade bosättningar på Västbanken.

Sverige har samtidigt varit mindre benägna att fördöma Israel och har stoppat stödet till FN:s biståndsorgan Unrwa, vilket kritiserats både i Sverige och internationellt.

“Detta är en sorgens dag för de palestinska flyktingarna och för det multilaterala system som Sverige varit en förkämpe för”, skrev generaldirektören Philippe Lazzarini i pressmeddelande i 2024. I en intervju med Dagens nyheter den 7 juni i år sa Lazzarini att det vore en katastrof om Unrwa kollapsade, och att Sverige fortfarande har mycket att bidra med.

– Jag hoppas att Sverige vill vara en del av lösningen. 

Samtidigt som Israels militära offensiv i Gaza fortsätter, finns det ett inhemskt motstånd från politiker, civilsamhället och människorättsorganisationer. Flera framstående israeliska röster har under våren riktat hård kritik mot regeringens agerande.

En opinionsundersökning från från Israel Democracy institute visar att stödet för Israels krig har minskat kraftigt; cirka 70 procent av israelerna nu stödjer ett eldupphör i utbyte mot att gisslan friges. Det markerar ett tydligt skifte från januari 2024, då opinionen var nästan jämnt delad.

Den tidigare premiärministern Ehud Olmert har kallat kriget för “en kampanj av förstörelse snarare än försvar” och varnat för att landet riskerar att begå krigsbrott. Oppositionsledaren Yair Lapid kräver återgång till diplomati.

Utöver politiska uttalanden har också demonstrationer mot kriget förekommit i flera israeliska städer, inte minst i Tel Aviv och Haifa. Demonstranterna som samlar både judiska och arabiska israeler kräver vapenvila, att gisslan släpps, och en humanitär lösning för civilbefolkningen i Gaza.

Aktivister från organisationer som Standing together vittnar om hur allmänhetens reaktioner förändrats över tid och att de nu allt oftare möts med sympati. Opinionssiffror visar också att premiärminister Netanyahu och hans högerextrema koalition skulle förlora makten om val hölls idag.

Samtidigt har extrema högeraktivister och vissa högernationalistiska grupper i Israel aktivt försökt stoppa humanitärt bistånd till Gaza. Den mest uppmärksammade är gruppen Tsav 9, som vid upprepade tillfällen blockerat och vandaliserat hjälpsändningar vid gränsövergångar. Gruppen har backats upp ideologiskt  och finansiellt av personer med nära band till den högerextrema säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir.

Även gruppen Order 9, bestående av vissa familjer till gisslan och radikala aktivister, har deltagit i liknande blockader. De kräver att humanitär hjälp stoppas helt tills samtliga israeliska gisslan släppts.