Svenskarna är ett konflikträtt folk. Den genomsyrar även politiken där den svenska regeringen har haft svårt för att kritisera Israels krig i Gaza, skriver Daniel Díaz.
DEBATT. Det är allmänt inrotat i vår mentalitet – vi tittar åt andra hållet om bråk uppstår i offentligheten, vi lägger oss inte i, för varför skulle vi? Det är ju inte mitt problem. Jag vill ju inte bli drabbad av någon annans olycka. En av svenskens mest kännetecknande egenskaper: konflikträdslan.
Internationellt är det istället känt som “den svenska neutralitetspolitiken”, som gett Sverige 200 år av fred – men som också blivit ett slags nationell ryggradslöshet.
Den svenska neutraliteten övergavs formellt den 7 mars 2024, dagen då Sverige gick med i Nato. Men konflikträdslan lever kvar – starkare än någonsin.
Konflikträdsla genomsyrar varje social, kulturell och politisk instans i Sverige, inte minst den sistnämnda. Det har visat sig tydligt på sättet vår nuvarande regering passivt ställer sig mot det auktoritära Israel och USA.
När statsminister Ulf Kristersson i SVT:s partiledardebatt får frågan om USA är på väg i en auktoritär riktning, väljer han att “avstå” från att svara.
När Freedom Flotilla Coalitions segelbåt Madleen, med bland annat Greta Thunberg ombord, försökte ta sig till Gaza för att dela ut kritiska förnödenheter till svältande människor, bordades de av israelisk militär. Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard sa då till Aftonbladet att Greta Thunberg har ett “eget ansvar” för den situation hon hamnat i. UD såg inget behov av att ge sin svenska medborgare konsulärt stöd, medan Frankrikes utrikesminister Jean-Noël Barrot gick ut med omedelbar begäran om konsulärt skydd för de franska medborgarna ombord.
Fransmännen är dock inte kända för den nobla neutralitetspolitikens mästeri, men det är Stenergard. Hon fördömer inte Israels agerande, eller kallar upp Israels ambassadör för en diplomatisk örfil, för varför ska hon det? Det är ju inte hennes problem.
Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Palestina, skrev på X: ”Varje hamn i Medelhavet borde skicka båtar med bistånd, solidaritet och mänsklighet till Gaza. Att bryta belägringen är en juridisk skyldighet för stater och ett moraliskt imperativ för oss alla.”
Var är Stenergards moraliska imperativ?
När president Richard Nixon gav order om att i jultider bomba Nordvietnam 1972 jämförde Olof Palme USA:s handlingar med historiska illdåd och krigsförbrytelser. Det ledde till frysta diplomatiska relationer mellan Sverige och USA. I sitt tal sa Palme bland annat: “Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr.“
Konflikträdslan är vad som hindrar oss svenskar från att agera när vi ser bråk i offentligheten, från att lägga oss i andras problem och från att våra ministrar kallar saker och ting vid deras rätta namn: Det som nu pågår i Gaza är en form av folkmord.
Att “avstå” är också att legitimisera förövaren. När våra folkvalda representanter vägrar att sätta ord på uppenbara grymheter, så måste vi andra våga göra det.
