Järvaveckan vill bygga broar i ett polariserat Sverige

Sedan starten 2016 har Järvaveckan etablerat sig som en återkommande mötesplats för dialog och samhällsengagemang. Evenemanget hålls på Spånga IP i nordvästra Stockholm, med omkring 300 deltagande organisationer och ett besöksantal som i år väntas landa på mellan 40 000 och 50 000 personer. Programmet rymmer en lång rad panelsamtal, föreläsningar och kulturinslag. Det övergripande målet är, som alltid, att minska avståndet mellan medborgare, makthavare, myndigheter och näringsliv.

Järvaveckan beskrivs ofta som ett alternativ till Almedalsveckan, med ett tydligare fokus på social inkludering. Samtliga partiledare i Sveriges riksdag bjuds in för att tala – men i år har alla partiledare från Tidöpartierna valt att tacka nej. Ahmed Abdirahman, Järvaveckans grundare och vd, uttrycker viss besvikelse.

– Vi är glada över att alla åtta riksdagspartier deltar, med partiledare eller ersättare. Men vi kan inte bortse från vikten av att en statsminister eller partiledare närvarar. Den gesten, symboliken i det, har betydelse. Så vi är såklart lite ledsna över det. Men vi vill inte bli personfixerade. Järvaveckan handlar inte om ett parti eller en partiledare – utan om att stärka vår demokrati och bygga ett bättre samhälle.

Ahmed Abdirahman hoppas att alla partiledare väljer att delta nästa år – då det både är valår och Järvaveckan firar tioårsjubileum.

Möten över gränserna

Ahmed Abdirahman är uppvuxen i Rinkeby-Tensta men född i Mogadishu, Somalia. Han kom till Sverige som flykting 1998, tolv år gammal, tillsammans med sin mamma och lillebror. Efter gymnasiet studerade han internationella relationer och har sedan arbetat som näringspolitisk expert och med ekonomisk och social inkludering i olika former.

Järvaveckan växte fram ur Järva Filmfestival, ett utomhusbioinitiativ som hölls varje augusti med syftet att skapa möten över gränser och bryta segregation.

– Målet var att blanda barnfamiljer från olika bakgrunder inom miljonprogrammets område, men också från det närområde i Spånga där det finns barnfamiljer med svensk bakgrund. Många av barnen är födda på samma sjukhus, men växer upp i helt olika världar.

År 2015 kom många flyktingar till Sverige i samband med kriget i Syrien. Ahmed Abdirahman minns hur den initiala stämningen var positiv men hur tonläget snart förändrades. Samtidigt ökade skjutningarna, och politiker började tala om dessa områden i allt mörkare ordalag.

– Vi tänkte att de också behöver se det goda som händer, och komma närmare grupper de ofta talar om, men sällan talar med. Jag bjöd in politikerna för att säga några ord innan barnfilmerna började – och de kom.

Orolig för framtiden

Med samma ambition – att minska klyftan mellan makthavare och de människor som ofta ”står i stormens öga” – startade Järvaveckan året därpå.

– Veckan har vuxit och blivit allt viktigare med åren. Polariseringen ökar, utanförskapet breder ut sig och segregationen fördjupas. Det handlar inte bara om skola och arbetsmarknad, utan också om civilsamhället. Vi har nu en hel generation som är födda i Sverige men med en annan bakgrund, och de barnen får inte leka och umgås med resten av samhällets barn. Det gör mig orolig för framtidens Sverige.

Kan du se några konkreta positiva resultat av Järvaveckan?
– Vi har till exempel kunnat erbjuda många ungdomar jobbmöjligheter. Men det är svårt att mäta effekter inom civilsamhället – det handlar om långsiktiga värden. Vi i Sverige är inte bra på att inkludera människor, det måste vi vara öppna och ärliga med. Vi har enorma utmaningar.

Ahmed Abdirahman menar att integrationsfrågorna ofta kopplas samman med migration, brottslighet och kostnader – men att vi alltför sällan talar om hur vi faktiskt kan ta till vara människors potential.

– Järvaveckan vill skapa förutsättningar för att vi ska kunna lära känna varandra och utmana våra fördomar. Fördomar finns hos alla människor – inte bara hos dem med makt. Någonstans måste vi öva på det här samtalet, på de värderingar vi håller nära hjärtat. I en värld som blir alltmer orolig och polariserad är det viktigare än någonsin att fråga sig: Hur bygger vi ett Sverige som är inkluderande och hållbart för alla?

Vi får inte bara fokusera på problemen, menar han.

– Vi måste kunna tala öppet om de utmaningar som kommer med integration, utanförskap och segregation. Men samtidigt behöver vi förstå att majoriteten av människorna vill väl – precis som alla andra svenskar. Det handlar om att hålla den balansen. Det är just därför vi behöver mötesplatser som Järvaveckan. För om vi inte vågar prata med varandra, växer fördomarna. Då blir alla rädda för att göra fel – och då händer inget. Inget samtal, ingen verklig integration.

Kulturen i centrum

Precis som tidigare år står även kulturen i centrum under Järvaveckan. Bland årets stora dragplåster finns musikartisten Cherrie, som både uppträder och medverkar i en paneldiskussion. Andra namn som väntas locka stor publik är Meira Omar, känd från årets Melodifestival, och popartisten Daniel Adams-Ray. Kulturen bidrar med glädje och spelar en viktig roll vid sidan av de politiska samtalen, menar Ahmed Abdirahman.

– Artisterna, musiken, maten – alla sinnen ska vara engagerade. Järvaveckan har en bred målgrupp: unga, äldre, människor från olika etniska bakgrunder och olika delar av staden. Det måste finnas flera vägar in för att människor ska bli intresserade och hitta hit.

Men kulturen har också en koppling till demokratin, menar Ahmed Abdirahman.

– Det är en annan form av samtal – både känslomässigt och intellektuellt, och det sker på många nivåer. Där kan vi också öva på yttrandefrihet. Människan är en kulturell varelse, och våra identiteter är kopplade till vår kultur – både den personliga och den vi delar med andra.

Läs mer om Järvaveckan och ta del programmet på : https://jarvaveckan.se/