Vi uppmuntras att vänta med pensionen, men arbetsmarknaden är inte så lätt för seniorer, skriver Sture Wahlström. Han har förslag på hur äldre personer skulle kunna arbeta några år till, till nytta för både samhället och dem själva.
DEBATT. Pensionsåldern uppfattas alltmer som lite ”flytande”, från nästa år ändras begreppet pensionsålder till riktålder. Samtidigt pågår ett ständigt inhemskt nyhetsflöde om när och hur man ska börja plocka ut sin pension, framför allt ur skattesynpunkt. En gemensam nämnare i detta never ending nyhetsflöde är rådet att försöka jobba ytterligare något eller några år efter uppnådd pensionsålder eller riktålder för att optimera pensionsutbetalningarna. Dessutom är det bekant att all offentlig verksamhet vill avveckla sina medarbetare direkt vid uppnådd pensionsålder. För alla de seniorer som vill köra på ytterligare något år ter sig ibland situationen därmed lite knepig.
För att möjliggöra för seniorer att jobba något eller några år efter uppnådd pensionsålder är utmaningen att skapa en form av ekonomisk lösning.
En hållbar lösning är att alla på marknaden befintliga organisationer för arbetslösa, de tre fackliga huvudorganisationerna LO med alla fackförbund, TCO och Saco + övriga fackorganisationer som Ledarna, Unionen, Seko, Sveriges ingenjörer samt Svenskt näringsliv och Arbetsförmedlingen ska bidraga till att skapa en pott för att möjliggöra användning av seniorer för att överföra erfarenheter med mera till unga nya anställda. Potten ska förvaltas och administreras av Arbetsförmedlingen.
Seniorer som redan finns i företag och vill kunna jobba något eller några år till efter pensionsålder/riktålder ska erbjudas att inom företaget/verksamheten fungera som fadder och mentor till nya unga medarbetare – detta ska finansieras helt eller delvis med ovan nämnda pott. Senioren kanske inte får full arbetstid med funktionen fadder inom företaget, men om senioren önskar jobba heltid, ska Arbetsförmedlingen försöka erbjuda ett mentorsuppdrag någon annanstans.
Seniorer som mer eller mindre ”hänvisas” till att logga ut vid uppnådd pensionsålder/riktålder, och som vill fortsätta jobba, ska via Arbetsförmedlingen erbjudas mentorsuppdrag. Dessa uppdrag kanske inte blir på heltid, men för seniorer som önskar jobba deltid vore det ett bra och smart förfarande.
Dessutom finns med all sannolikhet önskemål i vården av unga kriminella att kunna ha seniorer i verksamheten på Sis-hem, vilket dessutom skulle ge generella trygghetsskapande värden.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har påbörjat ett arbete med funktioner som ska fungera om situationen för vårt land blir skarp. Här torde det finnas önskemål om att kunna nyttja seniorer.
I skolvärlden finns behov seniorer som skapar trygghet och till exempel ger läxhjälp. Seniorer som är ivriga bokläsare torde behövas för att entusiasmera de unga att läsa böcker och assistera på skolbibliotekarien.
Seniorer kan också vara trygghetsskapande assistenter till bovärdarna i flerfamiljshusområden, och vara behjälpliga i allt som har med trygghet och ordning och reda att göra.
Kedjeföretag, till exempel bensinmackar/laddstationer – i dag har de flesta ett crew, men mycket unga, som huvudsakligen fräser burgare och langar varmkorv och kebab. Dessa har lite koll på hur det ser ut ute på olika platser på anläggningen, de tror de har koll genom kameraövervakningen, men i själva verket är papperskorgar överfyllda, det finns slangar och munstycken till luftpåfyllning i däck som inte funkar, dammsugare som inte fungerar eftersom det är stopp i slangen, etcetera.
En senior kan till exempel hjälpa till att skapa en ronderingslista med schema och anvisningar m.m och uppföljningar, allt med syftet att bidra till nöjda kunder och en harmonisk personal som känner att de har koll på allt ute i anläggningen.
Ett scenario för mig personligen är att det på riksnivå dras igång ett projekt i att få mer bokläsande – och bland dagens seniorer finns ett stort antal mycket ivriga bokläsare. Dagens seniorer är ju från barnsben introducerade i att läsa böcker, vilket inte dagens medelålders och unga vuxna inte är. För att betraktas som ett utbildat folk, och fortfarande ambitionen att vår omvärld ska se oss som ett utbildat folk, är bokläsningen en viktig del.
Med risk för att övergripande förslag och detaljexempel ska uppfattas som naiva, till exempel att risk finns för att utnyttjas på fel sätt, så är jag en obotlig optimist och tror alltid på det goda.
