Regnskogar i Västpapua huggs ner för att bli risfält, men forskare befarar att det kan gå illa. Klimatet och jorden lämpar sig inte för ris, och resultatet kan bli torra landskap där bränder lätt kan sprida sig, skriver Johanna Deinum.
DEBATT. I denna tidning skrevs i januari i år om den indonesiska regeringens stora planer att offra regnskogen ibland annat i Västpapua på Nya Guinea för att odla ris. Häromdagen skrevs i tidskriften Science att det skulle kunna sluta i en katastrof. Här följer ett utdrag:
”I de sumpiga skogarna på indonesiska Nya Guinea vaktar ’matbrigader’ av soldater bulldozrar när de rensar växtlighet för framtida risfält. Verksamheten är en del av ett initiativ som tillkännagavs i slutet av förra året av den indonesiske presidenten Prabowo Subianto för att skapa 1 miljon hektar nya risodlingar. Indonesia hade 88,3 miljoner invånare 1960 och har nu 285,7 miljoner med median ålder på 30,4 år. Landet har haft den sista tiden en fungerande familjeplanering och födelsetalet är nere på 2,1 barn per kvinna men befolkningen ökar fortfarande. Många lever nära svältgränsen och landet behöver mer produktion av ris, hävdar regeringen. ’Mat är en fråga om vår nations överlevnad’, sa Subianto i februari. I Nya Guinea hjälper nu Indonesiens militär ett företag som ägs av brodern till Subiantos jordbruksminister att ’rensa marken’.”
Men många markforskare och jordbruksforskare förutspår att även detta projekt kan bli det senaste i en serie katastrofala jordbruksmegaprojekt som lanserats av Indonesiens ledare under de senaste decennierna. Jordarna i Västpapua och det relativt torra klimatet lämpar sig dåligt för att odla ris. Forskaren fruktar att projektet kan leda till torra, förstörda landskap som är sårbara för bränder – och att det kan skada ursprungsbefolkningen.
Med hjälp av satellitbilder fann landskapsekologen David Gaveau från Treemap, ett företag som övervakar förändringar i markanvändningen i Sydostasien, att arbetare nyligen har röjt 4 200 hektar nära en by som heter Wanam. Det är oroande, säger forskare, eftersom det betyder att de rensade jordarna kan bli sura, precis som på Borneo på 1990-talet. Det liknar tidigare försök att utöka växtodlingen i centrala Kalimantan och norra Sumatra som slutade i ett stort misslyckande. Och när risodlingen där inte gav tillräckliga skördar övergav bönderna fälten, och risken för bränder av det som tidigare har varit ett rikt sumpskogsområde ökade.
