Våren är här, och nyfödda lammungar presenteras som vårtecken. Men hur vi än klappar lammen får de flesta av dem aldrig växa upp till får. Vi behöver sluta se vissa djur som resurser att utnyttja, skriver Johanna Månsson.
DEBATT. Så var det dags igen. Public service-media har släppt ett av många reportage om de så kallade ”säkra” vårtecknen – lamning på djurgårdar: https://www.sverigesradio.se/artikel/sakert-vartecken-pa-osterlen-sasongens-forsta-lamm-ar-har
Vi matas med bilder av gulliga nyfödda lamm eller kalvar, och framöver kommer vi att få se glada bönder under kosläppen, med Arla som bjuder på kall mjölk och bulle. Men vad som sällan nämns i mediaflödet är den brutala verkligheten som väntar de gulliga lammen, som växer till sig under sommaren: På hösten är det dags för slakt!
Att romantisera denna exploatering är inte bara vansinnigt; det är djupt oetiskt. Många av oss har en nostalgisk bild av det idylliska livet på landet, där får och kor är en del av en harmonisk landsbygd. Men när Bullerbyidyllen ifrågasätts och tamdjurens inneboende egenvärde uppmärksammas blir reaktionerna ofta starka: ”Just detta lamm kanske blir ett livdjur, var inte så negativ” eller ”Hur har du mage att ifrågasätta hårt arbetande svenska djurvänner som ger oss mat på bordet! Odlar du din egen mat, va!?!”
Oavsett vad kvarstår verkligheten, där ickemänskliga djur (”djur” framöver) är offer för mänsklig våldskultur. Tyvärr tvekar folk att se sina handlingars sanna natur. För trots att många gärna klappar det nyfödda lammet och visar upp det som en symbol för sin kärleksfulla relation till djur, bidrar folk enkom till deras lidande.
Det är hög tid att vi slutar romantisera djurförtryck och ensidigt betrakta utvalda djurslag som resurser för vår ”överlevnad”, där deras behov och önskemål ignoreras i strävan efter produktion. Tyvärr visar de flesta endast empati med vilda djur eller utvalda ”husdjur”, medan de systematiskt ignorerar lidandet hos farmade djur. Därför blir det djupt problematiskt när public servicemedia hyllar ”säkra vårtecken” samtidigt som dessa gulliga små liv blir en del av en industri som erbjuder ”fårsafari”, inköp av fårskinn och grillade ”läckerheter”.
Vi behöver ompröva vår relation till våra medvarelser och sluta se dem som våra att utnyttja. Låt oss främja en värld där alla levande varelser respekteras, oavsett deras tidigare roll i vår kultur. Förändring i hur vi behandlar djur kräver mer än ytliga känslor; det är dags att verkligen bry sig!
Vågar du som läser välja en väg som minskar skadan mot andra djurarter och bidrar till en mindre våldsam värld? För vi kan inte fortsätta att njuta av utvalda medvarelsers kroppar på tallriken samtidigt som vi hävdar att vi älskar dem.
