Nyligen släpptes Barnombudsmannens återrapportering av regeringsuppdraget om barn och ungas uppväxt- och levnadsförhållanden och risk för att involveras och utnyttjas i kriminalitet. Rapportens titel Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem skvallrar om vad slutsaten är: en gemensam nämnare för barn och unga som begår kriminella handlingar är uppväxtförhållanden präglade av våld, missbruk, psykisk ohälsa och otrygghet.
I arbetet med rapporten har 88 personer mellan 15 och 24 år intervjuats. I underlaget finns också 543 enkätsvar från personer som det inte funnits möjlighet att intervjua. Alla befinner sig på låsta institutioner. När man läser framgår det tydligt att våld blivit normaliserat för dem som växt upp i en våldsam miljö, och att våld då riskerar att bli den enda metod för konfliktlösning man har. Och det känns inte alls konstigt. Det som känns avigt är att det här borde vara allmän kunskap, men att vi istället har en regering som förespråkar hårdare straff lägre ner i åldrarna – alltså att lägga samhällets våld ovanpå det som de här personerna redan upplevt.
Ett argument som ofta används av förespråkare av hårdare straff är att den kriminella handlingen alltid är individens eget val. Att man alltid kan välja att skjuta – eller att inte skjuta. Att den kriminella handlingen är en akt av fri vilja alldeles oavsett hur miljön runt en ser ut. Och det är fullt möjligt att det stämmer – det här är inte en filosofisk text om den fria viljans vara eller inte vara. Så låt oss utgå från att det som strafförespråkarna säger stämmer: varje kriminell handling är ett fritt val, oaktat miljön.
Är det verkligen där vi vill börja söka efter lösningar? Även om den kriminella handlingen är ett fritt val i stunden som brottet begås spelar miljön där man befinner sig stor roll för hur stor sannolikheten är att man behöver fatta det där beslutet eller inte – det visar Barnombudsmannens rapport klart och tydligt. Om vi vill ha ett samhälle där det är lätt att fatta beslutet att inte begå brott behöver vi arbeta för att alla människor ska ha goda möjligheter att vistas i en trygg miljö där den typen av beslut ligger långt borta. Att höja straffen, sänka straffmyndighetsåldern och frihetsberöva fler personer är symbolpolitik som bara driver oss mot ett mer människofientligt samhälle. Om man inte arbetar vid roten av problemet kommer problemet inte försvinna. Man kan inte straffa sig till ett bättre samhälle.
En annan sak värd att notera i rapporten är att flera av de aktörer som intervjupersonerna befinner sig hos uttryckt farhågor till Barnombudsmannen inför intervjuerna. Det handlar framför allt om att de här personerna inte kommer kunna hålla fokus, inte vilja prata, vara generellt svåra att intervjua. ”Inga av dessa farhågor har besannats”, skriver Barnombudsmannen. Istället har de upplevt motsatsen – barn och unga som får en chans att bli lyssnade på, tagna på allvar, bekräftade, berättar mer än gärna om sina upplevelser. Det har funnits ett stort engagemang att delta hos de unga, och den maxtid intervjuerna fått av institutionerna (90 minuter) upplevdes ofta som för kort.
Många av de intervjuade personerna vittnar om att det var skönt att för första gången få prata om det som gjort ont under uppväxten. Ja, du läste rätt – för första gången. Detta är alltså personer som varit i många möten med de samhällsinstitutioner som ska skapa trygghet för dem när deras familjer inte klarat det. Personer som borde ha blivit lyssnade på för länge sedan. För om de hade fått uppleva vad det innebär att bli tagen på allvar, att bli lyssnad på utan dömande, hade det kanske inte lett till en kriminell handling som orsakat lidande och i värsta fall död.
Det är hos barnen vi behöver börja. Barn och unga behöver bli sedda, hörda, känna tillhörighet och tillit. Kan inte deras familjer eller samhället ge dem det, ser de kriminella gängen till att göra det. I rapporten står att den lagstiftning som finns för att skydda barn och unga inte används i tillräcklig utsträckning. Det är dags att vår regering lyssnar på det, faktiskt tar barn och unga på allvar och använder de lagar som finns för att skydda dem. Nu är tiden att satsa på att skapa trygghet för – och i synnerhet med – dem som inte har fått det med sig från början. Det är dags att faktiskt lyssna på de unga, som så ofta döms på förhand av såväl media som politiker.
De senaste dagarnas vårvärme.
EU-kommissionen föreslår sänkt skyddsstatus för varg.
