Den rikaste delen av befolkningen i världen står för oproportionerligt stora utsläpp av växthusgaser. Nu visar en ny studie att de rika både har stora möjligheter att minska utsläppen, men att det också finns flera hinder längs vägen.
Flera studier har visat att den rikaste procenten av världens befolkning släpper ut betydligt mycket mer växthusgaser än de med mindre pengar. Bland annat har hjälporganisationen Oxfam publicerat en rapport som visar att de som tillhör de tio rikaste procenten i världen (hit hör sju av tio svenskar) står för hälften av utsläppen på jorden.
Med det följer en stor möjlighet till utsläppsminskningar. En ny studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Plos climate har tittat närmare på vilka möjligheterna och hindren är, genom att genomföra en enkät samt djupintervjuer med över 1000 personer i Storbritannien, där en grupp definierades som bland de rikaste 10 procenten av befolkningen (med en årsinkomst på över 150 000 pund, eller närmare 2 miljoner kronor).
Resultaten visar dels att rika på flera sätt har lättare att ta till sig ny teknik med låga utsläpp, såsom värmepumpar och elbilar, dels att de gör det med mindre stress. En av deltagarna uttryckte det så här: ”Om du investerar 10 000 pund i solpaneler, och det blir fel? Tja, då är det ju bara 10 000 pund.”
Studien visade också att en hög andel av de rika var välinformerade och oroade över klimatfrågan (81 procent). Däremot har de flesta ett utgångsläge med höga utsläpp, ofta för att de reser betydligt mer än en genomsnittlig person, och för att flygresor står för stora utsläpp på kort tid.
Underskattar sina utsläpp
Hettie Moorcroft, som lett studien, säger till The Guardian att många av de rika också kopplar konsumtion till välmående, något som kan utgöra ett hinder för att minska utsläppen.
– Så ett exempel (som personer har uppgett) är: ”Jag tycker inte om att köpa begagnat. Det ger mig inget dopamin som (känslan av) att ha gjort ett dyrt köp gör”.
Personerna i den rika gruppen var också mer benägna att underskatta sina egna koldioxidutsläpp. En person uppgav att ”förutom mina affärsresor (uppskattningsvis 200-300 timmar per år) tror jag att vårt fotavtryck är relativt litet … vi återvinner”.
Men forskarna är försiktiga med att använda dömande ord såsom hyckleri för denna typ av underskattande beteende.
– Jag är inte säker på att det är … särskilt användbart … när vi pratar om att stärka och påskynda positiv förändring, eftersom jag tror att många av oss är hycklare till viss del, säger Moorcroft till The Guardian.
