Nytt liv för djur och natur i Europa riskerar att snabba på den globala förlusten av biologisk mångfald, enligt en ny studie. Forskarna menar dock att det finns metoder att hantera ”mångfaldsläckan” – om frågan tas på större allvar.
Den biologiska mångfalden i Europa fortsätter att minska trots mångårigt arbete genom till exempel EU:s Natura 2000-nätverk. Förra året fick dock frågan ny skjuts när naturrestaureringslagen till sist godkändes efter flera års förhandlingar. Målet är att återställa minst 20 procent av den skadade naturen i EU till 2030, och resten till 2050.
En del i det arbetet är så kallad rewilding, återförvildning, där naturliga processer uppmuntras för att ekosystem ska självläka. De här satsningarna kan dock få oönskade konsekvenser, visar en ny studie från universitetet i Cambridge, där bevarandeekologer och ekonomer från fler institutioner deltagit.
– När länder i tempererade regioner som Europa skyddar mer mark, måste bristen på livsmedels- och virkesproduktion kompenseras någon annanstans. Områden med mycket större betydelse för naturen riskerar att få betala priset för bevarandeinsatser i rika nationer, om vi inte arbetar för att täppa till denna läcka, säger professor Andrew Balmford vid universitetet i Cambridge, i ett uttalande.
En första analys från forskarlaget visar till exempel att återförvildning av typisk brittisk jordbruksmark kan skada den globala biologiska mångfalden fem gånger mer än det gynnar den lokala. Detta eftersom produktionen riskerar att flyttas till mer artrika områden i mindre reglerade delar av världen, som Afrika och Sydamerika.
Finns åtgärder mot läckage
Den här typen av läckage är ingen nyhet inom forskningen men föga uppmärksammat i samhället i stort. Till exempel har man sett att avskogning tenderar att flytta när områden skyddas, ibland till närliggande områden, ibland betydligt längre bort.
Forskarna i studien från Cambridge föreslår flera sätt att möta problemen, till exempel genom att rikta bevarandeinsatser till områden med hög biologisk mångfald men där produktionen av livsmedel eller timmer är begränsad. Läckage kan också minskas om olika projekt samarbetar för att minska efterfrågan – särskilt på varor med hög miljöpåverkan, såsom rött kött. Dessutom kan aktörer som lokala bönder stödjas, så att den totala produktionen i regionen kan bibehållas trots skyddade områden.
Forskarna uppmanar också politiker och experter på området att ta frågan om läckage på mycket större allvar när nationell och global miljöpolitik utformas.
”Del av ojämlik global handel”
De största hoten mot biologisk mångfald kommer från jordbruk, fiske, jakt och skogsavverkning. Europeiska miljöbyrån, den EU-myndighet som övervakar miljötillståndet i unionen, menar att det utöver bevarandeåtgärder för biologisk mångfald också krävs utveckling för stadsplanering och transporter samt när det gäller produktionen och konsumtionen av mat och energi.
EU:s lagstiftning ger visst skydd, men det finns kryphål som är svåra att täppa till, säger Andrew Balmford i en kommentar till Mongabay. Han menar att en lämplig åtgärd vore att ”öka EU:s självförsörjning och därigenom minska importen”.
Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, vidgar frågan ytterligare och säger till Mongabay att problemet är en del av en ojämlik global handel.
– EU använder inte lika mycket jordbruksmark längre eftersom det är mer lönsamt att importera jordbruksprodukter från det globala syd. Så vi har råd att använda marken till exempelvis att återställa våtmarker, säger han.
Alf Hornborg får personligen EU-bidrag för att omvandla tidigare jordbruksmark till våtmarker i Sverige. Rika länder får grönare landskap, påpekar han, samtidigt som miljökostnaderna flyttas till fattigare länder.
– Vi tittar på alla möjliga former av ojämlikheter när det gäller löner och markhyror. Men även frågan om biologisk mångfald har en ojämlikhetsdimension. Jag är glad att folk uppmärksammar detta, säger Alf Hornborg till Mongabay.
