Motvind för psykedelika mot trauma — men hoppet lever vidare

Kraftiga mardrömmar, flash-backs och ångest. Posttraumatisk stress är något som många i krig drabbas av.

Terapiformerna som finns hjälper inte alla. Och i och med de många konflikterna i världen väntas fler drabbas av posttraumatiskt stressyndrom. I USA har 120 000 krigsveteraner begått självmord sedan 2001 då mätningarna började, rapporterar Time Magazine. 

Därför har allt fler på senare år satt sitt hopp till att psykedelika ska kunna underlätta behandlingen. En av dem som fått hjälp är Casey Tylek, amerikansk krigsveteran som led av ilska, ångest och trauma efter att ha blivit träffad av en raket i Irak. Innan studien var han skeptisk. Men efter att ha deltagit ändrade han sig. I dag anser han att den MDMA-assisterade terapin gav läkning.

– Den programmerade i princip om mitt sinne och hur det fungerade. Jag kunde släppa taget och inte bli så fixerad vid det, säger han till magasinet The Fortune. 

Och Casey Tylek är inte ensam om att må bättre. 72 procent av personerna som behandlades med MDMA-assisterad terapi uppfyllde inte längre de diagnostiska kriterierna för PTSD, jämfört med 48 procent som enbart fick placebo, rapporterar AP. Flera studier pekar på liknande lovande resultat, visar bland annat en metastudie från i höstas. 

I krig

Intresse för MDMA finns även i områden där konflikter och krig pågår, som i Israel och Ukraina, se faktaruta längre ned.

Men trots all uppmärksamhet stötte den MDMA-assisterade terapin på ett stort hinder i somras. Läkemedelsbolaget Lykos befann sig då i sista fasen innan det amerikanska läkemedelsverket FDA skulle säga ja eller nej till att godkänna behandlingen.

I juni gav en första rådgivande kommitté på FDA sitt utlåtande. Den konstaterade att resultaten var lovande när det gällde behandling mot PTSD, men att studierna samtidigt höll alldeles för låg kvalitet, rapporterar CNN. I augusti gick FDA på samma linje. MDMA-assisterad terapi fick nej. 

Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, förstår varför. 

– De har argument som är viktiga att ta till sig.

Han har själv forskat om psykedelika, bland annat om negativa effekter av psilocybin, och är ledamot i det vetenskapliga rådet inom Nätverket för psykedelisk vetenskap.

Alternativa metoder

Kritiken rör delvis terapin. I stället för att använda sig av terapiformer som bevisligen hjälper många med PTSD, som traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT), använde sig behandlarna av alternativa metoder som sensomotorisk psykoterapi och andningstekniken breathwork – metoder som bygger på att alla människor har en inre ”läkande intelligens”. Men det saknas bevis för den teorin och att sådana metoder skulle hjälpa mot PTSD, enligt USA:s veterandepartement, står det i en vetenskaplig artikel i Jama psychiatry. 

Dessutom saknades tydliga manualer för hur terapierna skulle gå till, vilket lämnade sessionen öppen för terapeuten att göra lite som hen ville.

 – Det är otroligt otydligt vad psykoterapidelen är. Den är överlag inte standardiserad. Om man nu säger att psykoterapi är viktigt så ska man ju självklart definiera vad det är för typ av psykoterapi, säger Per Carlbring.

Svårt med placebo

Ett annat problem är att det finns stor risk för att resultaten har blivit subjektiva. MDMA har en stark psykedelisk effekt. Därför kan både patienten och terapeuten lätt förstå vem som har fått MDMA respektive vem som får placebo, och alltså hamnat i kontrollgruppen. 

Det kan leda till att placebo-gruppen redan från början har lägre förväntningar på terapin. Terapeuten å andra sidan vågar kanske inte pusha på patienten att bearbeta sina minnen lika mycket när hen vet att personen inte befinner sig under MDMA-ruset som minskar smärtan. Det innebär att resultaten i studierna kan ha påverkats av annat än själva behandlingen. 

Ytterligare en fråga rör antalet timmar med terapi. Deltagarna fick 42 timmar med psykoterapi, vilket anses vara väldigt mycket. Det är möjligt att en sådan intensiv terapi hade haft effekt även utan MDMA, står det i artikeln i Jama psychiatry.

Därtill ansåg FDA att riskerna när det gäller hjärt- och leverproblem inte var tillräckligt utredda då MDMA kan ge förhöjt blodtryck och ökad puls, rapporterar CNN. Per Carlbring flaggar även för att det kan finnas en risk för beroende av MDMA.

Nå ett fåtal

Nu behöver läkemedelsbolaget Lykos göra om studierna, och en ny ansökan till FDA kommer att dröja flera år. Men om terapidelen och studierna blir bättre är det möjligt att behandlingen kan bli godkänd, tror Per Carlbring. 

Den med PTSD ska dock inte ha alltför stora förväntningar. Även efter ett eventuellt godkännande lär behandlingen bara ges till ett fåtal, tror han. Orsaken är att MDMA-assisterat terapi är dyr, då den kräver mycket personal. 

MDMA är något av en kärleksdrog, som gör att patienten känner ökad närhet och intimitet till sin behandlare. För att undvika risken för att terapeuten utnyttjar patientens tillstånd är rekommendationen att både en man och en kvinna ska sitta med under hela sessionen. Att två personer behöver närvara, att sessionerna kan pågå i upp till åtta timmar och dessutom vid flera tillfällen innebär höga personalkostnader. Därför tror Per Carlbring att behandlingen skulle bli ett sistahandsval efter att alla andra alternativ är uttömda. 

Om traumatiserade svenskar kan få del av behandlingen i fall FDA godkänner den är ännu mer oklart. Många tillåtna behandlingar i USA nekas här, för att de inte anses vara kostnadseffektiva. 

– Men min slutsats är att även om en behandling är dyr på kort sikt så behöver den ju inte vara oförsvarlig på lång sikt. Utan samhället kan till och med tjäna pengar på lång sikt på att satsa på en dyr behandling, säger Per Carlbring.

Som ett exempel tar han upp att England satsade på lättillgänglig psykoterapi efter att ha räknat ut att varje satsat pund skulle ge mer vinst tillbaka till samhället, i det så kallade IAPT, Improving access to psychotherapeutic care-programmet.  

Drog för fred?

När det gäller PTSD har även andra former av psykedelika använts i försök, som den sydamerikanska regnskogsblandningen ayahuasca och den västafrikanska drogen ibogain, som utvinns ur en buske. Men den form av psykedelika som har kommit längst för ett godkännande att behandla trauman är just MDMA, enligt Per Carlbring. 

En del forskning om psykedelika pekar på att drogen skulle göra människor mer öppensinnade än andra. Men att psykedelika därmed skulle göra folk fredligare har Per Carlbring svårt att tro. 

På liknande sätt svarade Alexander Lebedev, dåvarande forskarassistent på Karolinska institutet, som tidigare gjort en studie som visar att LSD ger öppnare personlighetsdrag, när Syre ställde frågan till honom för några år sedan. 

– Det är en intressant tanke. I västvärlden förknippas psykedelia ofta med hippierörelsen, men historiskt användes magiska svampar av aztekerna, som ju ägnade sig åt människooffer och är en av de mest våldsamma kulturerna i världen. Jag tror inte man ska dra för stora växlar på den forskningen.