Det är mindre än ett år sedan Ulf Kristersson och Tobias Billström satt i Washington och myste av välbehag när Joe Biden förklarade hur fantastiskt det var att Sverige blivit Nato-medlem, därefter deklarerade Anthony Blinken att Natos allians nu var ”större och starkare än någonsin”. Men på ett år kan mycket hända. När USA:s nye vicepresident J D Vance höll tal på säkerhetskonferensen i München förra veckan så var tongångarna helt annorlunda. Inför EU:s samlade ledare talade han argt och hårt om att de största hoten i Europa kommer inifrån, att EU-länderna har sig själva att skylla som släppt in för många invandrare och att de inte ska räkna med någon hjälp från USA.
De båda scenerna är en ganska bra illustration av hur relationen mellan USA och Europa har förändrats sedan Trump kom tillbaka till makten. USA var länge väldigt måna om sitt anseende i Europa. Man ville se sig själva som den liberala världens ledare som tog strid mot orättvisor världen över. När USA anföll Irak 2003 sa man därför att det handlade om att Irak hade massförstörelsevapen (vilket senare visade sig inte stämma) och att man ville befria landet från diktatorn Saddam Hussein. Man pratade mindre högt om att Irak också hade gigantiska oljetillgångar som USA hoppades få starkare tillgång till vid en invasion.
Så där har det sett ut de senaste 80 åren ungefär. Som korsriddare har USA farit runt i världen och försökt bomba fram demokratier, presidenterna har hållit vackra tal om demokrati och rättvisa, men skrapar man bara lite på ytan så ser man att syftena sällan är särskilt ädla. I många fall har krigen också varit totalt misslyckade. Samtidigt ska man också komma ihåg att USA hjälpt många fattigare länder genom bistånd och handelsrelationer, ofta när de sett att de själva kan gynnas av det visserligen, men ändå.
Donald Trump har en annan agenda. Ungefär samtidigt som Vance höll tal i München höll Trump en presskonferens i Vita huset där han sa att han vill att USA, Kina och Ryssland ska halvera sina försvarsbudgetar och inleda samtal om kärnvapennedrustning. Samtidigt har USA också inlett fredsförhandlingar om Ukraina med Ryssland, förhandlingar där de europeiska länderna inte är inbjudna och där det fortfarande är högst osäkert hur mycket Ukraina kommer ha att säga till om, men det är trots allt det första konkreta steget mot en fred som har tagits. Det kan innebära att färre behöver dö på slagfältet i Ukraina, men det kan också innebära att Ryssland kommer gå stärkta ur kriget, att de får behålla områden som de olagligt annekterat och att Putin går ur kriget med insikten om att ”krig lönar sig”.
Trump har också hunnit med att föra diskussioner om Gaza med Netanyahu där den gemensamma slutsatsen verkar vara att palestinierna ska lämna Gaza permanent, att Israel och USA gemensamt ska ha kontroll över remsan och att Trump eventuellt ska skapa något slags ny riviera där.
Dessutom har han, tillsammans med Elon Musk, i det närmaste avvecklat biståndsmyndigheten USAID genom att stoppa nästan alla projekt och sparkat de flesta anställda.
Allt det här indikerar en ny världsordning. En världsordning där USA gör upp om makten med andra mäktiga länder som Ryssland och Kina och där resten av världen snällt får se på. En världsordning där USA bara agerar i världspolitiken om det gynnar dem själva. En världsordning där USA hellre förhandlar med diktatorer än bombar dem.
Det kan å ena sidan leda till färre krig, särskilt om Trump verkligen lyckas få med sig Ryssland och Kina på idén om avrustning. Men å andra sidan lär det leda till att förtrycket och orättvisorna i världen cementeras ännu djupare. Både Israel och Ryssland kommer att se sin chans att roffa åt sig så mycket som möjligt vid förhandlingsbordet och Ukraina och Palestina kommer inte att ha särskilt mycket att sätta emot eftersom USA knappast lär stå upp för dem.
Det är för tidigt att säga om Trumps nya linje i utrikespolitiken verkligen kommer leda till att det startas färre nya krig eller om den bara kommer leda till att diktatorernas makt kommer att stärkas ännu mer. Men vad jag tror att man ändå kan säga är att medan tidigare presidenter gömt sig bakom ädla syften, men sedan agerat på ett sätt som ändå mest gynnar USA, är Trump åtminstone något ärligare. När han säger ”America first” så menar han det.
Stora klimatdemonstrationer i Tyskland.
Svenskt medborgarskap håller på att reduceras till något som man ska göra sig förtjänt av istället för att vara en självklarhet för alla som bor här.
