Erik Fosse: ”Det gällde bara att försöka hålla folk vid liv”

På Skeppet GBG är salen full till sin gräns med personer som samlats för att höra Erik Fosses ögonvittnesskildring av kriget i Gaza. Han blev ett viktigt ögonvittne redan under Israels offensiv/kriget i Gaza 2008-2009, då han arbetade på Al Shifa-sjukhuset. Tillsammans med sin kollega Mads Gilbert blev de båda läkarna i praktiken de enda observatörerna från Väst som rapporterade till internationell media. I januari 2024 var han på plats igen för den norska biståndsorganisationen NORWAC, denna gång på Gaza European Hospital, nära Khan Yunis.

– Det är ett litet sjukhus och när vi kom dit hade det förvandlats till ett flyktingläger där det bodde 25 000 flyktingar, säger Fosse. 

Han berättar hur de breda korridorerna i sjukhuset blivit betydligt smalare, eftersom lakan hängts upp. 

– Där bakom bodde det palestinska familjer. 20-30 människor som sov på madrasser. 

Några andra kvinnor bodde med sina barn på en av sjukhusets trappor, berättar han vidare. 

– Sjukhuset var till sist knappt ett sjukhus. Det gällde bara att försöka hålla folk vid liv så gott som det gick, förklarar han. 

Patienter ”försvinner” i folkmassan

Och med 25 000 människor boende på området ledde det ibland till att patienterna ”försvann” bland folkmassorna. 

– Här är en patient som vi hittade, säger han och visar en bild på en hyfsat glad patient samtidigt som publiken skrattar till. 

Erik Fosse varvar sin föreläsning med det djupt tragiska som krig medför och med det vardagliga, nära. Som när han återfann en vän efter flera år, och får reda på att vännens fru och två av deras döttrar dödats i en attack mot deras hus. Vännen bjöd honom på middag, på en madrass i sjukhuset. 

– Det blir en blandning av det normala livet – för alla måste vi äta middag – och en situation som är helt absurd, där en person bor under en sjukhussäng, förklarar Fosse. 

Han fortsätter och visar bilder på sjukhusets lager, som är en stor hög av flaskor som ligger huller om buller. 

– Ja, alla kartonger har ju gått till att användas till liggunderlag för alla som behöver det. 

Obefintlig rehabiliteringsvård

Erik Fosse visar också upp några bilder av den typ av skador som de behandlade på sjukhuset. Efteråt förtydligar han att han bara visade de ”lindrigaste” skadorna, men många i publiken tittar ändå ner och är märkbart tagna när bilderna visar ben som har stora hål eftersom kirurgerna har behövt sköra bort vävnad där det fastnat splitter och smuts från gatan. 

– När en projektil träffar i en så hög hastighet så bildas ett vakuum som suger med sig allt som finns runtomkring: smuts, kläder osv. Det måste skäras bort, annars dör patienten, förklarar Fosse. 

Han tillägger att alla de människor som skadats allvarligt eller tvingats amputera ett eller två ben dessutom tvingas klara sig i en miljö där stora delar av samhället jämnats med marken och  rehabiliteringsvården i princip är obefintlig. 

– Hur ska de kunna leva i Gaza?

32 av de 36 sjukhusen i Gaza har blivit helt eller delvis förstörda och Erik Fosse beskriver det som ”ett systematiskt angrepp på alla sjukhus”. Han berättar vidare om vårdpersonal som gripits, hållits fångna och förhörts med grymma metoder. Själv träffade han en bekant som hade hållits fången i 46 dagar. 

– När jag frågade ”vad gjorde de med dig?” så bröt han ihop och svarade ”everything you can imagine”. 

Har inte sett några tunnlar

Mot slutet av föreläsningen får Erik Fosse en fråga om han själv, som arbetat på flera sjukhus i Gaza, har sett några tunnlar under sjukhusen, såsom Israel många gånger påstått. 

– Nej, inte någonstans. Israel har ju påstått detta under många år. Men jag ser det som att det bara är något de säger för att skrämmas. Jag har aldrig sett vapen eller soldater på ett palestinskt sjukhus någonstans i Gaza. Efter att de attackerat al-Shifa-sjukhuset så kunde ju Israel heller inte visa något bevis för att Hamas skulle ha byggt några tunnlar där. 

Han betonar att även om det skulle ha funnits tunnlar eller Hamas-högkvarter vid något sjukhus, så skulle inte Israels argumentation hålla. 

– Även om det är förbjudet att använda sjukhus för sina militära syften så kan Israel inte använda det som ett argument. Det är i strid med folkrätten att attackera ett sjukhus oavsett. 

Sjukdomar som dödar

Förutom alla direkta attacker mot människor och sjukhus berättar Erik Fosse om allt annat som hotar människors hälsa och överlevnad i Gaza. Luftvägsinfektioner och mag- och tarmsjukdomar är vanliga, och det råder konstant brist på vatten, mat och energi. Såväl jordbruket som fiskerinäringen är helt utslagna. Eftersom Israel kontrollerar gränserna sedan många år tillbaka så var Gazaremsan redan innan kriget beroende av hjälpsändningar. 

– Innan kriget kom det in ungefär 500 lastbilar per dag i Gaza. Om det nu kan få ligga på 600 lastbilar per dag så kanske situationen kan förbättras något och människor bygga upp en fysik som bättre kan tåla situationen, säger Fosse. 

En studie som i somras publicerades i The Lancet uppskattade att överdödligheten på grund av krigets alla mer indirekta effekter kunde uppgå till över 186 000. Med tanke på att kriget fortgått i flera månader efter det så kan dödstalen mycket väl vara över 200 000, tror Fosse. 

Han har jobbat som utsänd läkare i många krigsdrabbade länder i över 40 års tid. Och i många länder har han sett barn tigga. 

– Ofta frågar de då efter pengar. Men i Gaza frågade de om jag hade vatten. De var törstiga hela tiden. 

Tyst från media

Mot slutet av föreläsningen får Erik Fosse en rad frågor av åhörarna. En av dem handlar om mediernas roll, och hur bevakningen har varit i Norge. Svaret blir att norsk media har visat ett hyfsat stort intresse, men Fosse har märkt av en stor skillnad jämfört med 2008-2009 när det gäller internationella medier, som ju inte tillåtits komma in i Gaza, varken nu eller då.

– Då blev vi språkrör för det som hände i Gaza och vi fick talestid varje dag. 

– Men nu är det inga internationella medier, förutom Al Jazeera, som protesterar och säger något om att medier inte släpps in, och jag vet inte varför. Det är ju pressens plikt att rapportera om det som sker.

En annan fråga Fosse får från publiken handlar om ifall han tycker sig se att Israel har lyckats med sitt uttalade mål att ”krossa Hamas”. 

– De har ju dödat många ledare, men samtidigt går det ju inte att klara ett sådant mål, när Hamas finns mitt ibland alla palestinier. 

Med en enorm arbetslöshet i Gaza, enligt Fosses föreläsning 45 procent av befolkningen och 58 procent av ungdomarna, så finns ett enormt missnöje bland befolkningen, enligt Fosse en ”oexploderad bomb”. 

– Jag är rädd att Hamas under denna tid kommer att ha rekryterat lika många som de mist.